Nu när jag har en blogg tänkte jag dra upp en riktigt gammal sak. Den har legat och tryckt i tre år och är ur en sådan situation att jag idag verkligen önskar att jag agerade annorlunda. Sommaren 2009 var jag med i Bonde söker fru och detta sändes under hösten. Det många inte vet är att inspelningen av hela säsongen sker på mindre än två veckor-om man är den som är kvar sist vill säga-annars är det ännu kortare. Anledningen att jag sökte är för att programkonceptet faktiskt har fungerat och det har ungefär varje säsong blivit ett par som funnit kärleken. Bonden jag sökte till (Per-Jörgen, eller Pecka som han kallades-vet inte riktigt vilket namn som är värst...) sa i sin introtrailer att han sökte en utåtriktad tjej som visste vad hon ville och var stark och blablabla. Tyckte att det stämde rätt bra på mig och han såg inte helt tokig ut så då chansade jag. Tjosan hejsan så var man mitt i en tv-inspelning! Det började med en sjukt svettig speeddejt (det var ca 40 grader varmt i det pyttelilla rummet i den intima samvaron med bonden, två kameramän, två ljudtekniker och en reporter...), sen fortsatte det med svettiga val (man "fick inte" kalla det utröstning) mitt i gassande solsken. Där nånstans tändes tävlingspersonen i mig... Jag ville vara sist kvar lite på princip:o.

 När vi kom till gården var det lite spänd stämning mellan mig och en av de andra tjejerna, men hon rök direkt så det blev inget mer problem:D. Vi tre sista tjejer som var kvar hade riktigt roligt tillsammans och vi tre var helt klart bättre match med varandra än vad bonden var med någon av oss. Trots hans önskan om att ha en stark utåtriktad tjej så verkade han måttlig intresserad av oss-däremot var filmteamet tydligen himla häftiga att hänga med. Mig pratade han dock hyfsat mycket med, men en av de andra tjejerna ignorerade han så pass att hon var ytterst tveksam till att stanna. Vid det näst sista valet ställdes detta till sin spets och han bad henne stanna "för att hon hade en speciell plats i hans hjärta". Då insåg jag (naturligtvis) att jag inte skulle vara sist kvar, men jag visste också att den andra tjejen inte var så sugen på att vara sist kvar. Efter det valet gick jag iväg, efter en stund hittade bonden mig-men inte filmteamet. Jag sa då till honom att jag absolut inte ville vara sist kvar på "walk-over", isf kunde det kvitta. Att detta inte blev filmat är något jag verkligen ångrar!! Jag var så upptagen med att vara ordentlig på tv att jag frångick alt jag tänkte och kände bara för att "inte göra bort mig". Men det blev ju bara värre så här.

När Bonde väl sändes på tv och avsnittet för det slutgiltiga valet kom blev det uppenbart att han valde den andra tjejen-men hon (klokt nog)  ville inte åka med på resan så valet föll på mig. När jag såg detta på tv blev jag fullständigt vansinnig! Jag ringde till bonden och berättade för honom att han inte var vatten värd och att jag hoppades att han skulle ruttna ihjäl i sin ensamhet på gården. Nej, det var inte snällt, men det är faktiskt en av få saker med detta som jag inte ångrar. Det är faktiskt inte sådär jättekul att inför 1,5 miljon tv-tittare bli fullständigt bortgjord.

Trots detta kan jag inte ångra att jag var med-men åh vad jag önskar att jag var mer sann till mig själv! Dagens moralkaka blir förstås att man alltid ska vara sann mot sig själv men också våga ta en chans. Tyvärr går det inte att garantera andra människors ärlighet och det är ofta både ens hjärta och värdighet står på spel. En stallkamrat sa till mig när jag var 15 typ att "friskt vågat är hälften vunnet". För mig har friskt vågat för det mesta slutat med magplask, men det betyder inte att jag gett upp:D.