Det är verkligen helt vansinnigt lätt att stirra ner sig helt på vad som är fel på ett ekipage. Inte minst har åren på Buke lärt mig det. Undrar egentligen vad det beror på? Är det för att vi förväntar oss perfektion och att vi därför inte ser vad som är bra och istället bara lägger märke till vad som är fel? Jag är rädd för att jag själv hamnar i det negativa tyckandet i synnerhet när jag skrivit om mina upplevelser av vad jag sett på Falsterbo. Jag vill verkligen inte vara en surtant som bara gnäller (ja ja Åsa-jag vet att jag är gnällig när jag är hungrig/bortblåst/frusen/trängs i trånga tält med en hund under armen  ). Framförallt vill jag inte gnälla på de ryttare som är så otroligt duktiga och har kommit så långt som man kan komma. Jag är vansinigt imponerad över den ridskicklighet de visar upp. Den ryttare som jag gillade allra mest denna veckan var Isabell Werth. Jag är vanligen en stort fan av de holländska ryttarna och jag gillar enkelheten i deras ridsystem. Men Isabells beslutsamma ridning var väldigt inspirerande! Hur många av oss har inte suttit på en häst som under ritten eller precis när man gått in på banan har spökat till det ordentligt? Det är så himla lätt att man bara lägger av att rida och bara ser detta som ett enormt problem och man lyckas aldrig komma till ridning. Isabells koncentrerade blick och hur hon höll sin plan och bara red är en inspiration för ALLA ryttare!

Det finns ingen av dessa ryttare som jag suttit och tittat på under veckan som inte har någon egenskap som jag velat ha. Förmågan att rida Patriks övergångar (om det så bara är skritt-trav eller tempoväxlingar), även slutorna är underbar! KvK´s kämparanda och hur han utvecklas tillsammans med Biggles och att han tog steget att börja träna för EG. Hur CHB kämpar med store Triviant-och hennes fantastiska sits! Tinnes också helt perfekta sits och hon har nog de finaste händerna av alla ryttarna!

Jag kan hålla på i en evighet att skriva om alla dessa positiva egenskaper. Men det känns så uppenbart att man beundrar dessa ryttare för just dessa egenskaperna att det troligen/kanske är därför de sällan nämns. Jag vet faktiskt inte.Någonstans handlar det också om att kritiskt knna granska egentligen vad som helst. Att aldrig tro rakt av på något man ser/läser/hör är heller inte en dålig egenskap utan högst nödvändig i en värld där mycket är "hittepå" och inte riktigt så bra som det ser ut. Svårigheten ligger väl förstås i att inte fastna i den negativa kritiken.

För övrigt hittade jag denna --->  i smileyrutan! Omg att den inte skapat rabalder! En annan observation bland smileysarna är att 90% har någon form av negativ eller nedlåtande innebörd. Betyder det att bloggare är negativa och behöver negativa smileys för att förstärka hur dåligt allt är? Märkligt.

Då var det över för i år. Dagens finaldag i Falsterbo känns lite hmm, urvattnad? Naturligtvis var både GPS och küren intressanta att se, men det är knappast förvånande att stora delar av läktarna var tomma idag. Drygt 300:- för att kolla på 15 toppekipage (ja ja, tre-fyra kanske är mer korrekt siffra) är lite saftigt. Varför låg inte Bukowskicupen idag (en showklass där en hopp och en dressyrryttare leker i varandras sporter)? Jag blir lite undrande över vilken dressyrnisse som tycker att det är kul att titta på en en sur ponny med tillhörande hysterisk hund där ägaren/tränaren/visaren studsar runt i en medeltida narrkostym? Hon är förstås jätteduktig som lärt sin ponny lite tricks, men mellan två femstjärniga dressyrklasser känns det lite malplacerat. Nej för dagen var det dålig tidsplanering och de stackars unga ryttarna som kvalat fick ingen publik alls eftersom den försvann tillsammans med GP-ekipagen. (Jag var ärligt talat inte ett dugg bättre-men det var ju så åt skogen kallt på läktaren!)

Vad kan man säga om GP-klasserna då. Tja, Forward Looking är just det. Vilken vacker häst! Biggles såg lite trött ut idag och KvK såg inte nöjd ut. Triviant så stark ut, men CHB såg mer nöjd ut. Charming Boy har verkligen blivit Slim Boy och Sofie såg glad ut.

I küren utmärkte sig verkligen Tinne, Patrik och Isabell med bättre musik och genomtänkta program. Eller tja, Isabells program är lite rörigt men hon uppväger det med helt otroliga galoppökningar! Patriks nya program är riktigt bra med både ett program som visar upp Scandics kvaliteer och musiken stämmer verkligen till honom:). För dagen såg han bättre ut än igår-men magin från förra året infann sig inte.

Favourit är en sötnos, men han hade nog också gynnats av att åka till Sofi Lexner på bantningscamp. Piaffen funkade så där i början och i den sista var han på väg upp i luften. Men han är så söt att man inte kan låta bli att gilla honom.

Jag fick en kommentar ang Isabells händer i förra inlägget (superkul med kommentarer!!). Jag håller med till viss del. Det syntes i synnerhet på Don Pronto att Isabell red betydligt mer med handen än vad de andra två gjorde. För mig är det väldigt tyskt. Det är en bryskare-men många gånger en mycket effektiv ridning. Den holländska skolan är mycket mjukare (på sitt sätt) men kräver att hästen skolas in i det och ger inte "effekt" förrän på sikt att hästen är loss från handen (läs; energin är inriden i en kraftig flexning ist för att den ligger i ryttarens hand). Isabells ridning i RC var vansinnigt effektiv vilket inte minst syntes i poängen. Hon krävde helt sonika att hästen skulle gå och kunde rida honom på ren styrka och massor av ryttarteknik. Dressyr är inte alltid vackert har en tränare sagt till mig.

...jo och så shoppade jag ytterligare ett schabrak idag (för fyra räckte inte:p). Ett grått Eskadron till hoppsadeln.