Då var den igång igen. Diskussionen om vem som egentligen har "rätt" att tycka och ha åsikter. För är man en amatör/läktarryttare eller kalla det vad du vill då har man inte riktigt samma rätt att tycka om ekipagen på banan som vissa andra. Med vissa andra menar jag diverse journalister och en och annan som halkat sig genom en St Georg för tio år sen. Kan ridsporten möjligen vara den enda sport där amatörernas åsikt bara avfärdas som trams? Inför stora fotbolls och hockeymatcher har vartenda boll/puck-intresserad (främst karl) rätt till att tycka högljudt om både tränare, spelare och gud vet allt. Men vi timida (framförallt dressyrryttare) vi ska minsann inte tycka så länge vi bara kasar runt i L:B. Som om vi skulle vara blinda för flaxande skänklar, dragande tyglar, taktmissar och allt annat som kan vara fel? Vi är heller inte blinda för en superb ökad trav, glänsande övergångar och tillsynes osynliga hjälper.

Sen kan jag väl tycka att tyckare i allmänhet lättare stirrar sig blinda på det negativa. Men det tror jag knappast är unikt för dressyrnissar utan är ganska allmänt vedertaget oavsett vad det gäller. Vi alla måste tänka på att bli mer positiva-om det så handlar om grannena trädgård, arbetskollegans nya bil, utbudet på Ica eller om det är olympiska dressyrryttare.