Eurodressage är för mig källan till min mesta information om vad som händer i dressyrvärlden. Mitt kärleksföehållande till Eurodressage fick sig dock en törn i samband med att de publicerade en "anti-LDR"affisch på fejan. Även om jag tidigare mellan raderna anat en viss ton på Eurodressage anser jag det oproffesionellt av en journalistiskt medium som Eurodressage trots allt är att vara så öppet partiska i en viss fråga. Hur ska man då som läsare kunna hitta objektiv information på sajten?

Jag läser naturligtvis fortfarande Eurodressages artiklar, och i synnerhet denna om Ingrid Klimke fångade mitt intresse. Ingrid Klimke är ett unikum inom hästsporten! Hon var med i tysklands guldlag i fälttävlan med Abraxxas, ledde tillsammans med Sara Algotsson inför den individuella hoppningen men avstod att rida med hänsyn till att hennes häst inte är den bästa hopparen och att det räckte med en medalj. RGB's strykning för balltrampet i all ära, men Ingrids strykning är ännu större! Men inte nog med att Ingrid är en fantastisk fälttävlans ryttare-hon är också en stadig dressyrryttare med en mångårig karriär i Grand Prix på flera hästar. Det var hos Ingrid som Helen Langehanenberg fick börja rida Damon Hill (som hon red på OS) för att Ingrid var gravid. Ägarna valde senare att låta Helen fortsätta rida hästen och Ingrid tappade då kanske chansen att rida ett OS i dubbla grenar.

I den ovan länkade artikeln går det inte att mista sig på författarens enorma beundran för Ingrid. Med all rätt naturligtvis-men det bir nästan lite löjligt och känns stundvis mer som en Lena Furberg-serie än en seriöst skriven artikel av en journalist. Ska man hålla på att tycka en hel massa får man skaffa sig en blogg;). Beundran är även stor för Ingrids 95 år gamla tränare. Den börjar dessutom med att hon berättar om hur illa han tycker om träningen av Totilas-hon skriver inte om det är den holländska eller den tyska ridningen på honom som skulle vara dålig utan hon antar det som uppenbart att det är den holländska. Jag betvivlar dock inte den gamle mannens förträfflighet eller kunnande men någonstans i vältrandet över hur fantastisk den gamla klassiska ridningen är med nacken högst och nosen väl framme börjar jag undra. Jag undrar om allt verkligen var bättre förr? Har verkligen inte dressyren utvecklats positivt de senaste tjugo åren?

Den väldigt gamla mannen säger under träningen som reportern är inbjuden att se, att idag ser man sällan små nätta fullblod med deras typ av gång på dressyrtävling. Han vill påpeka att den typen av gång inte är sämre-den är bara annorlunda. Detta har han förstås rätt i-men det är förstås en sanning med modifikation. Reportern (nej, hon kan inte vara journalist). Tolkar honom så här:

"Living in times were big moving horse are bred, the principles of a true correct extension remain the same, no matter executed by a thoroughbreed or a refined warmblood. The lengthening of the steps, the active hind-legs moving far under, the even rythm and the lengthening of the topline are the requirements of a true and valuable extension, not just big movements which might make it easier to create a good extension but are useless without the rest, even though they are spectacular".

Någonstans i den meningen tappar hon mig. Ja det avlas fram hästar med stora gångarter för att -ja, de har mycket lättare för sig att både länga och samla sig. Det gör hela arbetet för en dressyrryttare lite enklare när de sitter på hästar som har exteriöra och gångartsmässiga förutsättningar att göra det vi begär av dom. Jag tolkar dock reportern som att hon anser att ett fullblod med lite halvtallig gång ändå ska kunna bedömmas lika högt i en ökad trav som Valegro/Uthopia/Parzival bara för att den länger på steget-trampar under sig-länger ut sin överlinje men inte har samma spektakularitet som de andra tre jag nämnde har. Jag håller inte med. En häst med halvtallig gång kan inte med aldrig så bra tryck i baken göra en likadan längning som en superavlad dressyrhäst kan göra poängmässigt. Det ÄR skillnad-sen kan hästen få vara hur klassiskt tränad den vill. Det spektakulära ligger oftast i att hästen är extremt bogfri och även förstås rätt tränad. Ska det inte belönas med höga poäng?

Det går inte annat än att läsa den artikel och anta att reportern tydligen vill att tiden ska gå tillbaka. Att vi ska sluta avla gångartshästar-för det är bara spektakulärt trams och inte riktig ridning.

...och just det. I början av november börjar Mathias Rath träna för Sjef Jansen på riktigt med Totilas och några nadra unga hästar. Antar att han blev frisk från körtelfebern så här lagom efter OS:).