Jag skrev för några dagar sen om hur min vecka ser ut vanligtvis. De senaste dagarna har jag jobbat på Equeen och tack vare sena kunder och en kassa som inte stämt har jag inte varit hemma förrän sju på kvällen. Då är det dags att rida och fixa. När jag vet att det kommer att bli sent brukar jag vara förutseende nog att mocka och ställa iordning hö på morgonen så att man slipper det på kvällen. Men trots det blir det sena kvällar efter att en ponny är riden och den andra är fixad med. Jag har varit hemma ungefär vid halv elva på kvällen.

Men herregud vad jag älskar att vara i stallet och fixa! Just nu är ridningen så superrolig att det nästan är löjligt:D. Barbie känns jättefin och ikväll hoppade vi några få språng för att hon helt enkelt ska ha lite fler språng i kroppen. På söndag är det tävling och det ska bli otroligt roligt! Juno hade sadel på sig igår och han hoppade runt lite i galoppen men lugnade sig snabbt. Han får mig också alldeles glad med sitt sätt att vara så positiv och på vägen ner till ridbanan gick han med spetsade öron och kollade in omgivningen.

Så för mig är hästarna värt allt! Det är värt att bo i en shitty lägenhet (med tillhörande rinnande toalett), det är värt att bo i ett crappy hus med tveksamma grannar (japp, det har häst att polisen knackat på sent om kvällen för att leta efter nån förrymd typ), det är värt att äta mycket makaroner och bacon, det är värt att känna sig fattig och panta flaskor för att köpa mat. Jag älskar hästarna och detta är vad jag vill göra:).

Det kan förstås vara att jag är felkonstruerad, frågar man en och annan kan det verkligen mycket väl vara så. Min skräck är "Svensson-livet".. Att sitta fast i en villa i en förort med en unge eller två som tar upp hela ens liv. Att vara fast i ett hamsterhjul där räkningar och lån gör att man är fast. Att ha en känsla av att inte kunna komma nånstans och gärna med en man som inte längre är rätt. Nu vet jag förstås att det inte är så för alla, men jag kör sååå många människor i taxin i just den levnadssituationen som verkar så otroligt olyckliga. Jag kör ofta par som bråkar eller så är det den andra varianten med frånskilda 40 plussare som försöker ta igen sin förlorade 20-årsålder på det lokala haket. Jag ser ofta dessa männsikor som sorgliga. Jag tror iofs att många av de personerna ser mig som lika sorglig, som offrar så mycket i mitt liv för att hålla på med hästar. Herregud, jag är ju inte ute och festar varje helg;)!

 Ofta får jag känslan av att jag är betydligt mer tillfreds och nöjd med min livssituation än de flesta. Nu inte sagt att jag egentligen tycker att det är vansinnigt läskigt att göra ett sådant uttalande då jag är rädd att allt ska raseras när jag faktiskt vågar uttala orden att jag är lycklig. Men himmel vad glad jag är över att jag chansade och köpte Juno! Det kommer att bli en hård vinter ekonomiskt-men j-lar i min låda att jag gett mig sjutton på att få detta att fungera!

Så svaret på frågan huruvida hur mycket det är värt är enkelt; allt.

Jag älskar facebook. Det må hända att det beror på att jag är en rätt bra nyfiken typ som gillar at veta vad som händer, men lite nyfikenhet kan vara nog så nyttigt. Något som verkligen gör mig riktigt glad är de ryttare som finns på facebook och som faktiskt skriver själva. Patrik Kittel uppdaterar ofta och han känns som en så genomtrevlig och härlig människa:). Det är förstås väldigt kul att Rolf-Göran numera också finns på fejan, men sannolikheten att det är han själv som uppdaterar känns långsökt. Inte mycket känsla i dom uppdateringarna inte. Carl Hester verkar på många sätt vara en riktigt skön snubbe och han förmedlar den känslan även på facebook. Både genom kommentarer och upplagda foton. Isabell Werth är väldigt tysk, men jag bara älskar att hon lägger upp en och annan träningsfilm. Så får även vi som beundrar storheterna till ryttare en del av deras vardag.

Ja jag älskar fejan och mitt virtuella liv är troligen mer rikt än min social interaktioner i den riktiga världen. Det finns dock styggelser på fejan som jag inte står ut med:

*foton på mattallrikar-kan något vara mer ointressant?

*foton på "söta" barn. Jag tycker inte om barn och önskar att det fanns ett antibarnfilter på fejan.

*statusuppdateringar a la "idag steg jag upp klockan fem och joggade arton km, sen åt jag gröt och fortsatte dagen med en powerwalk till jobbet, när jag kom hem gick jag ut i skogen och plockade 50 liter kantareller från mitt perfekta svampställe, nu är jag hemma och ska pussinussgullegulla med gulleplutten i soffan". För ett; jag skiter i hur j-la duktig du är som joggar och motionerar. Två; jag bryr mig ännu mindre om din svamp och tre; om du ska gullegulla dig så häv ur dig ditt gullande till berörd person och inte på facebook!