Direktlänk till inlägg 26 augusti 2012
Detta var då dagen då jag fick för mig att hopptävla igen. Det var åtta år sen sist och vad jag minns så kom jag inte över första hindret den gången. Den här gången kom jag iaf över två hinder:D. Lilla ponnyn var jättejättespänd och tyckte att dagens kalas var ytterst märkligt. Hon är vanligen coolheten själv men en framhoppning med ponnier och barn i ett enda virrvarr kan göra vemsomhelst till ett nervöst vrak. Själv avskyr jag verkligen att rida på framhoppningar! Lokal ponnyframhoppning kan nog vara det läskigaste som finns.. Men hon hoppade iaf bra där:).
Inne på banan blev det en mycket opedagogisk början då jag fick startsignal ca fem meter från insläppet. Hade ingen tid på mig att rida runt banan i synnerhet eftersom första hindret stod precis vid insläppet. Jag känner mig lite som Allyson Hannigans karaktär i American Pie-filmerna som konstant upprepar "and one time at bandcamp" när jag kommer på mig jämt att säga "alltså i Skåne gör man såhär...". För alltså i Skåne har jag aldrig varit på någon utetävling där man inte haft två ekipage inne på banan samtidigt. För en unghäst är de två minuterna guld värda så att de får se sig om lite och slappna av inne på banan. Så fungerar det tydligen inte här.
Så det var bara att försöka rida och det blev ett stopp på första direkt. Jag lät henne stå kvar där hon stannade, klappade henne och försökte få henne att spänna av. Fungerade såpass att hon hoppade både ettan och tvåan fint. Mot trean red jag lite slarvigt såg jag på filmen och ponny tyckte att infångarna och hela hindret var sjukt otäckt. Vid första stoppet där höll sadeln på att glida runt för att jag hamnade i höger stigbygel-hopplöst med rund ponny ibland:p. Hade nog dessutom behövt byta till en aningen smalare hoppsadel (!). Så då red jag som en kratta och där tog resan slut. Hoppade ettan innan vi gick ut igen vilket hon gjorde jättefint och travade ett halvvarv innan jag gick. Tog igen den tajta startsignalen där för jag ville ärligt talat utnyttja alla sekunder jag kunde inne på banan. Tror nog att det kommer att gå bra i framtiden bara hon får komma ut lite mer och få mer hinder i kroppen:). (Ja, och så ska ju jag rida bättre förstås).
Sen jag började på ridskola blev jag inpräntad att det aldrig är hästens fel när något går dåligt. Detta har verkligen satt sig i ryggraden och jag skulle aldrig någonsin skylla en sån ritt som idag på min häst. Hästen kan helt enkelt inte prestera bättre än vad ryttaren ger den förutsättning att göra. Jag blev ytterst förvånad när jag hamnade i ett virtuellt blåsväder kring detta när jag kritiserade ett av barnen i årets Ponnyakuten för att hon skyllde på sin häst under en träning som gick dåligt. För mig är det helt otänkbart att det är hästens fel att en träning går dåligt. Ibland kan den förstås släppa ett ben och riva utan att man förstår varför-men det är en annan sak. Tydligen var det helt okej att skylla på hästen enligt Bukefolket och jag var en hemsk människa som kritiserade barn. Ja det måhända, men jag antar att en sjuttonåring tål att höra att man inte ska skylla på sin ponny när det går dåligt. But apparently not.
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"
Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...
Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset. Vecka 6 Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut. Tisdag Ba...
e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan
Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.
e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan
Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.
e Quite Easy-Tabac
Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
|||||
|