Har vi varit idag. Junos första tur i skogen och fjärde tur totalt. Jag gick med honom bort till skogen-en promenad på ca 20 minuter och satt upp i där. Att sitta upp var lite av ett projekt. Inte för att han bryr sig om att nåt ska upp på ryggen utan han har helt enkelt inte tid att stå stilla. Får dessutom erkänna att jag är sjukt dålig på att vara disciplinerad och lära hästarna att stå still vid och efter uppsittning:o. Jag får helt enkelt bli snabbare upp istället;).

Till slut kom jag iaf upp och skrittade först lite kort innan han fick börja trava. Idag var det minsann inga problem med bjudningen heller. Vill inte sitta och bromsa honom med handen, men är glad att han lyssnar så fint på rösten så jag bromsade lite med den. Travade en runda och avslutade med några galoppsteg innan vi skrittade av. Sedan var det en ny promenad tillbaka (det var oväntat varmt ikväll så hade jag skullat beskriva hur varmt det var och ifall jag var med i en valfri amerikansk tv-serie hade jag sagt "I was sweating like a hooker in church"). Är otroligt skönt med en så helt obrydd unghäst om det mesta, han gick hela tiden först med spetsade öron. Hade med en annan häst som sällskap men den gick hela tiden en bit bakom eftersom jag var osäker på hur han skulle reagera på den. Men det visade sig vara en obefogad oro:).

Jag kommer att ha träningsvärk imorgon! Tömkörde Barbie innan jag red och sprang rätt mycket själv. Gjorde skänkelvikningar i trav minsann och jag var väldigt nöjd med henne:)

Att börja blogga var något jag funderade på väldigt länge på innan jag väl började. Uppenbarligen eftersom jag är fem år efter alla andra. Med en blogg så vill man förstås att folk ska läsa vad man skriver. När jag då läste tips på hur man ska sprida sin blogg så är det första att kommentera på andras bloggar och därmed få deras läsare att titta in. Och ja, det har jag ju gjort. Den stora problematiken verkar dock vara att de flesta hästbloggar som finns drivs av (mer eller mindre självgoda) väldigt unga tjejer som skriver om dagens outfit och att de har köpt ett nytt träns. Om de har "åsiktsinlägg" (som jag lärt mig att det heter på bloggspråket) så är de tvärsäkra på att de har rätt, det är onyanserat och dessutom ivrigt påhejat av deras läsarkrets med ännu yngre små hästtjejer.

Det är mao väldigt svårt att försöka sprida sin blogg känns det som. Som mest läsare har jag haft när jag kommenterat på en Sverigedemokrats blogg, och det är en väg jag inte vill gå, och läsare jag inte vill ha. Nu är jag väl iofs nöjd med de läsare jag har då de flesta av er verkar uppskatta vad och hur jag skriver:). Och jag gissar att en del av er, mina kära läsare gillar att tänka hur fel jag har. Det är något jag gladeligen bjuder på. Hur jag än gör vill jag ändå alltid har mer-är en märklig egenskap det där.

Jag tycker också att det saknas hästbloggar med lite mer reflektion, lite mer insikt om att saker och ting inte är skrivet i sten och lite mindre dagens outfit. Det är väl iofs bara ett bevis på den materialistiska tidsera vi lever i. Hur viktigt det är att visa upp hur mycket saker man har och förstås även hur mycket pengar man lägger på hästarna. För alla vet ju att kärleken till sin häst kan mätas i hur mycket pengar man lägger på deras utrusning;).