Ja, då har jag nog velat klart. Tänkte som så att ni bloggläsare ska få följa med mig på ett nätdejtingäventyr. Jag är trots allt en 30+ singel(epitetet här är väldigt svårt att bestämma sig för, singeltjej låter som om jag är 40+ med ett 20-årskomplex och singelkvinna låter så, hmm, tragiskt), slutsatsen blir väl att jag helt enkelt är en 30-nänting singel punkt. Så nu har jag bestämt mig för att prova mig på nätdejting. Igen. Har gjort detta några gånger förut och har genom det träffat ett helt gäng riktiga tomtar. Jag verkar på många sätt vara dömd till ett liv som fraggelmagnet. Men jag försöker resonera som så att om jag själv ger mig ut i nätdejtingdjungeln så borde rimligen min manliga motsvarighet också göra ett sådant försök. Problematiken här är att jag inte är helt säker på att jag ens vill träffa en man som känner att han behöver gör en dejtingprofil för att träffa någon. Tror bestämt att detta är vad som skulle definieras som ett moment 22.

Well well, jag gör ett försök iaf. Eftersom jag lägger pengar på helt andra saker än dylikt har valet fallit på gratissidan Happy Pancake. Enligt tidigare erfarenheter verkar det vara samma människor på alla dejtingsajter oavsett man betalar eller inte. Så detta är min presentation:

"Som alltid är det svårt att beskriva sig då ens person egentligen är en ganska flytande benämning. För det mesta är jag iaf väldigt pratglad, social men trivs bättre i mindre sällskap än större, är sällan på krogen utan föredrar hellre en middagsbjudning med vänner. Jag kan också vara tramsigt bestämd samtidigt som jag själv anser mig vara rätt snäll. För det mesta. Jag anser att inget är skrivet i sten utan åsikter kan ändras (och bör så också) allt eftersom man lär sig mer om allt möjligt. Populärkultur är ett ganska stort intresse och jag följer ett antal tv-serier samt läser mycket poplitteratur. Förutom att hänga med i popkulturens värld tycker jag det är ganska viktigt att hänga med om vad som händer i världen. Tittar sällan på tv-nyheterna men lyssnar desto mer på radio.

Jag är också en väldigt typisk hästmänniska. Det tar mycket tid, och kostar mycket pengar och jag älskar det! Eftersom jag prioriterar mina två hästar framför mycket är inte resor en stor sak i mitt liv. Reste en del när jag var yngre och har sett lite av världen trots allt.

Ett annat livsval jag är bestämd på är att jag inte vill ha barn. Jag är inte ute efter ett traditionellt familjeliv i villa med barn och Volvo. Det är helt enkelt inte jag.

Den jag söker är en man som också har ett eget stort intresse som tar mycket tid (eller åtminstone har förståelse för mitt hästintresse). Du ska vara trygg i dig själv, ta hand om dig sjäv, gärna vara en aning fåfäng, tycka det är kul att diskutera vardag och världshändelser och föredra kvalitativ tid tillsammans framför kvantitet.

OM du tycker att jag i all min kantighet verkar intressant, så läs presentationen en gång till. Sen får du gärna höra av dig:).

Btw, du bör inte vara pälsdjurallergiker:p."

Det är en rätt kantig text, men på något sätt måste jag sortera bort tomtarna. Men med tidigare erfarenheter i bakfickan är jag rädd att jag trots detta kommer att få svar från nån som vill ha sju ungar, radhus och dessutom är allergisk mot allt med päls. Vi får väl se vad som händer när texten blir godkänd.

Dessa två foton använder jag:

Denna är gammal, men jag hävdar att jag ser ut så här fortfarande.

Så mina läsare, det är helt fritt med åsikter tankar osv om denna jakt:D!!

Imorgon kommer någon form av uppdatering här på bloggen. Och kanske kanske blir det början på en följetong om en möjlig förändring i mitt liv. Ska bara vela lite till.