Nämner man ordet "gramantygel" på ett hästforum på internet är man garanterad en debatt med stora känslostormar. När Hippson således publicerar en artikel om Linnea Ericsson där hon proklamerar sin kärlek till gramantygeln och att hon aldrig rider utan låter sig inte reaktionerna vänta på sig. Både på fejan och naturligtvis Bukefalos går känslorna i taket. För gramantygeln är tydligen djävulens redskap. Den som lockar till falskhet och fördärv. Buhu och långtråkig debatt känner jag. När jag haft tokiga hästar eller hästar som slår sig ur form eller har andra andra egenheter för sig rider jag gladeligen på graman. Gramanen är ett ypperligt redskap för att få igenom problem utan att man själv behöver ta i. Och det bästa av allt med den är att det är så lätt att ge en eftergift och släppa den när hästen gör rätt.

Dessutom ser jag på en felanvänd graman säkert 50 hästar utan graman som är galet dåligt ridna i en shitty form där ekipaget nog allt hade behövt en gramantygel för lite hjälp. För gramanen är trots allt en hjälptygel.

Nej det jag reagerar på i artikeln är att hästarna aldrig rids ut. Det är tragiskt. All hållbarhetsforskning visar att variation är nyckeln till en fräsch häst i många år. För mig får man inte tumma på variationen. Linnea säger även i intervjun att hennes hästar pga detta blir lite tittiga och alla som sett hennes Pero Z Hillcock kan nog intyga i detta. Både i Falsterbo och i Göteborg har den stannat ut sig, tittat på allt möjligt och stått på bakbenen. Har sett extremt istadig ut.

En kommentar till artikeln jag läste var att Hippson borde ha censurerat Linnea i dessa "vansinniga" uttalanden. Det gör mig rädd att någon tycker att något media någonsin har rätt att censurera! Vi lever i ett samhälle med yttrandefrihet och är det något i en demokrati som är viktigt att hålla fast vid är det just detta! Det kan tyckas att om Hippson hade censurerat Linneas uttalanden om graman och avsaknad av uteritter, hade varit en liten skitsak för den stora demokratin. Det är det inte. En liknande liten sak kan ha en oerhörd betydelse för det stora hela. Något som alla egentligen borde ha i åtanke-en person eller en liten sak kan ha en enorm betydelse, även i det stora sammanhanget.

Glöm aldrig hur mycket även lilla du och din röst är värd:).

Hade en medryttarhäst för ett par år sedan. Han var inte så genomarbetad men med hjälp av blod, svett, tårar och en graman var han riktigt rolig att rida till slut:).

Hästen behöver verkligen inte vara ihopkrullad för att gramanen är på-man måste fortfarande rida! (och ja han är låååång på bilden)

Eftergift!!

Detta är en suddig crappy bild i helt fel moment i galoppen. Men känslan jag hade på detta passet minns jag fortfarande! Helt klart ett av de bästa passen jag någonsin ridit! Önskar faktiskt att jag hade haft möjlighet att fortsätta rida den här hästen när jag tänker tillbaka till det här passet.