Jo det är trots allt så att vi lever i en tid av extrem ytlighet. Är bara till att inse att jag är lika mycket offer för denna samhällets ytlighet som de flesta andra. Egentligen är jag redan på väg att ge upp mitt nätdejtingäventyr. Det är lite så jag fungerar-det går upp och det går ner. Troligen inget unikt i det heller. Det blev dessutom ett litet avbräck i entusiasmen efter att den första (och då enda) killen som jag hört av mig till mailade häromdagen och tackade för visat intresse men han hade börjat dejta ngn annan. Han skulle höra av sig ifall det inte fungerade. Snällt av honom att höra av sig förstås, men just att "höra av sig ifall det inte fungerar" poängterar köttmarkanden som nätdejting verkligen utgör. Otäck tanke som man förstås hela tiden är medveten om, men som ingen vill ha i skriven text av ngn man ev hade varit intresserad av.

Sen är jag dessutom vansinnigt enkelspårig och kan inte "ha flera bollar i luften"- På Buke (för ja, det finns en tråd även för nätdejting-såklart) förespråkas gladeligen multidejting för att snabbare hitta en partner som passar. Min lilla hjärna kan dock inte hantera något liknande. Jag är helt klart ett mänskligt exempel på att vara av helt monogam natur. In absurdum.

Men så iaf har jag mailat en annan kille ikväl.. Ett ytterligt ytligt val eftersom han inte hade ngn presentation utan enbart bilder. Dessutom bilder som uttryckligen visar hur stolt han är över sin väldigt vältränade armar. Men är man ett offer för ytlighetens samhälle så är man;).  ...och jag är en sucker för vältränade armar:D.