Ja, alltså svaret på varför dom inte finns i mitt liv varken orkar/vill eller tänker jag ta upp här:D. Men varför dom inte finns i stort antal i ridsporten är inte så svårt att förstå. Egentligen. Människan är en grupplevande art som påverkas både medvetet-men främst undermedvetet av sin omgivning. Det är denna egenskap som formar oss, som ger oss riktlinjer på hur man ska uppföra sig, hur man ska klä sig, hur man ska föra ett samtal osv osv. För artens överlevnad har det varit viktigt att passa in och "rätta sig i ledet" (en egenskap som är så starkt grundad i de allra flesta av oss så att jag utan tvekan kan säga att ALLA som läser detta känner igen den otroligt jobbiga känslan av att inte passa in i en given situation). Det handlar om en socialiseringsprocess som är så omedveten att det är sällan någon ens reflekterar över den. Det är först när andra männsikor trampar utanför reglerna kring de normer som socialseringens gett oss verkligen bubblar upp. Vi alla vet att det är omöjligt att inte reagera när vi ser någon som uppför sig på ett sätt som strider mot osynliga regler tex någon som går först till kassan utan att stå i kön, pratar med mat i munnen, har opassande kläder osv osv. Vi är på många sätt slavar under den här socialiseringsprocessen.

I Sverige finns det en gammaldags riktigt skittråkig norm som säger att ridsport är en tjejsport. Någon gång under tiden efter att militären avhästades fanns det en j-ligt skicklig PR-nisse som marknadsförde ridskolorna som det nya tillhållet för tjejer. Tidigare hade hästarna hört militären och män till, men nu öppnades en ny marknad upp som behövdes för att hästarna skulle komma till användning (märk nu väl att detta är en helt ovetenskaplig text och därmed helt saknar källor och kan innehålla sakfel.men i stora drag stämmer det hela;)). Få kunde väl ana att denna marknadsföring skulle medföra att männen i princip stängdes utanför ridsporten?

Bara de modiga män som vågar gå mot strömmen eller vuxit upp med hästar ger sig in i sporten idag. Det krävs ett enormt intresse från början att orka underhålla sitt rid och hästintresse. Det är utan tvekan bland de hårdaste sporter man kan hålla på med och det krävs massor av vilja, orka och brinnande intresse för att ta sig igenom de motgångar man ställs inför. Och om vi tjejer tycker att vi får stå ut med mycket dumma kommentarer kring vårt intresse är det inget mot vad männen får göra. Föreställ er då att behålla sitt intresse när du gång på gång blir konstant kraftigt ifrågasatt/retad (mobbad) för att du gillar hästar och inte nog med det så dras oftast mäns sexualitet in. Det är så vansinnigt tråkigt att vårt samhälle som slår sig för bröstet för att vara "tolerant och jämställt" fortfarande håller kvar normen kring att hästsport är en tjejsport.

Att jag öht tar upp detta är för att jag läste en annan blogg där skribenten önskar att hennes framtida dotter ska få en riktig kanonponny. Det är utan tvekan helt omedvetet hos henne hur hon könsresonerar att det just en dotter som skulle vilja rida och inte en son. Det visar hur starkt rotad normen kring att tjejer rider och pojkar spelar fotboll är. Det är tråkigt och det gör mig faktiskt både lite uppgiven och ledsen.

Gårdagen var en pretty shitty hästdag. Innan kiro kom ut passade jag på att longera Barbie för att hon skulle vara lite uppmjukad och varm i musklerna. Ja det gick väl bra förutom att hon hostade. Flera gånger. Skit. Enstaka hostningar som är torra, inget snor i näsan och helt normal i arbete. Är tämligen säker på att den där infektionen (som inte kommer från ridskolan trots att i princip alla hästar där hostar mer eller mindre sen de köpte två hästar från en ökänd hästhandlare) har gjort henne kroniskt känslig i luftvägarna:(. Inte så himla roligt när man försöker göra sitt allra bästa för en häst som inte ens är min egen.

Sen skulle hon behandlas. Fanns lite spänningar här och var men enligt kiro var hon "inte värre än nån annan häst". Det mesta satt just i högersidan och tja det är inte så konstigt med tanke på hur jag satt fast i högersidan. Hade varit betydligt konstigare om där inte var nåt i den sidan. Hade också varit konstigt om det inte fanns några spänningar alls-för även proffsens hästar har spänningar och vad är då sannolikheten att en amatörhäst inte skulle ha det;).

Men men, kiro provocerade även fram en patellahakning i höger bak. Med största sannolikhet är det den som orskar att hon tappar just höger bak i nerförsbackarna. Kan bero på att hon växer (hon lär inte vara kvar på sina 139 cm som hon mättes till i vintras, eller tja hon var 141 egentligen men mättanten var snäll), eller så kan det vara en lättare överansträngning av bakknäna som gör henne instabil och sladdrig.

Red en sväng i skogen nu på förmiddagen. Travade nån liten minut och galopperade en mkt kort bit. Hon kändes supermjuk (även åt höger), positiv och hon hostade inte alls. Det finns hopp alltså:D! Det allra bästa var att jag kände mig helt rak i sadeln för första gången på länge! Hade inte ont i högerbenet heller (brukar komma en strålande känsla efter typ en halvtimme i sadeln annars...). Kändes så himla skönt och det känns som att ridkänslan är på väg tillbaka!

Men nu har jag iaf bestämt mig att det inte blir någon hopptävling på söndag;). Försöker odla ridkänslan istället och satsar på en dressyr nästa helg ist. Det är den allra sista lokala dressyrtävlingen här uppe för säsongen...

Nej detta var knappast en spännande dag. Bara en sån där alldeles vanlig dag kryddad med ett rätt dåligt taxipass. Började med att jag direkt fick en kanon skolkörning på taxametern. Skulle hämta tre barn. Får in barn ett i bilen och kör för att hämta barn nr två. Då har barn nr två två vänner med sig som inte får plats i bilen. Barnet vägrar lämna sina vänner. Jag kan inte lämna barnet. Barnet ringer till slut till sin mormor som kan hämta. Jag kan köra iväg för att hämta barn nummer tre (nu en kvart sen). Får in barn nummer tre i bilen och istället för att hon ska åka två mil ska hon åka två kilometer. Nu var detta helt plötsligt en väldigt dålig körning. Efter att ha lämnat barn ett får jag efter en stund en ny körning. Av ngn anledning en körning där jag redan är tio minuter sen. Tar dessutom tio minuter att köra dit. Kommer till skolan och barnet står inte att finna. Suck. Ibland är det bara träligt att köra taxi. Ovanpå detta har taxametern bråkat och hängt sig fler gånger under passet. Suck. Igen.

Ah jag blir så trött på att gnälla. Det är bara dålig energi och inget man ska spara på!

Imorgon är en ny dag och då ska jag dessutom bli rak igen så jag kanske hittar lite ridkänsla! Om det är bra med Barbies rygg ska jag ta tag i det där med hopptävling till helgen också. Måste. Peppa. Mera!

...och just det Scorett har hakat på ridsporttrenden! Dessa stövlarna har de i sortimentet (kostar 2.400:-) Faktiskt väldigt snygga och färgen är helt rätt för att träna dressyr i!

Helt rätt som sagt för att tex se lika snygg ut som supervisaren Emmelie Scholtens:

Idag blev det att springa i cirklar för båda ponnisarna. Juno behöver gå lite med en snodd så att han accepterar att något har kontakt med munnen. Han skötte sig utmärkt och jag tycker att det börjar komma fram lite mer gång i honom nu när han spänner av mer. Galoppen var faktiskt väldigt fin idag. Barbie hann bara springa en kort sväng i cirklar för sen det började fullständigt hällregna. Men hon var iaf superpigg och bjöd på ordentliga bockserier:D. Emellanåt fick hon också till en riktigt fin trav! Hon rör sig så himla trevligt och det blir extra tydligt när man ser henne efter Juno:o.

På tisdag ska både jag och Barbie kollas av kiropraktor. Jag gissar att anledningen att jag inte hittar någon känsla i ridningen mycket väl beror på att jag sitter fast i högersidan. De senaste passen har jag tyckt det varit helt sjukt svårt att bara forma och böja hästen runt högerskänkeln i serpentiner. Barbie har också börja tappa baken lite mer i nerförsbackar än vad hon brukar. Det upplevs som om det sitter fast lite i henne och att hon inte får med sig ffa höger bak under sig när det går nerför:/. Får hoppas att det bara är nåt enkelt. Nu har vi äntligen kommit så långt i igångsättningen att hon kan börja jobba på riktigt. Hittills har hon bara gått korta pass på max en halvtimme. Undviker att sitta upp på Juno tills jag är korrigerad också.

Och så läser jag ju boken "Cirkeln" nu. Har bara lite kvar och det är väl nog så spännande här i slutet. Men jag kan inte låta bli att tycka att den dels känns lite ytlig och dels är full av plattityder kring hur en tonåring "kämpar för att finna sin identitet". Det blir lite tramsigt och även rätt pajigt eftersom de fastnar i tänket att boken enkelt ska kunna bi ett amerikanskt manus. Det genomsyrar hela boken att författarna verkligen vill att detta ska bli Sveriges svar på Twilight. Så dom slänger in lite ätstörningar/självskadebeteende/mobbare/mobboffer/akneproblem/förvirrad sexualitet/hångel med lärare osv och blandar det med lite häxor och magi. Det kan naturligtvis vara ett lyckat koncept, men i all min förakt för Twilight och även Fifty Shades (som exempel på skräpitteraur) så lyckas de böckerna ändå ge mer känsla för karaktärerna än vad man får i Cirkeln. Men den är trots allt ett bra tidsfördriv. Jag gillar tjocka böcker:).

Jo och så har jag blivit kapad på fejan. Eller jag kapad är väl kanske ett starkt ord, men någon använder en bild på mig och min Tetris som profilbild. Mycket märkligt. Hon kom upp som förslag på människor som jag kanske känner då vi har några gemensamma vänner (offentliga personer typ tränare). Har förstås anmält henne till fejan och även skickat meddelande till henne och ifrågasatt. Tycker mest att det är en sjukt konstig sak att göra..