Hade en plan att skritta ut i en frisk höstkväll efter jobbet idag. Det smög sig. Himmelen öppnade sig och jag höll mig inne i stallets värme ist. Pysslade med mina söta små djur istället. Barbie har fått byta box idag till en Queensuite som är stooor och mer två stooora fönster. Blir nog riktigt bra.

Tja inte har det hänt särskilt mycket idag heller. Mitt liv är väldigt ospännande. Det mest dramatiska var när jag upptäckte att jag tagit fel matlåda till jobbet. Jag tänkte ta gammal glassförpackning med pasta. Jag tog ny glassförpackning med glass. Det var fel.

Jag har egentligen inte mycket att säga om avelschampionatet förutom det där med ridbarhet. Sohn der Sonne visade än igen att han inte ger sin duktiga ryttare något gratis. Genom hela dagens program var han spänd, han var bakom hand och han är på gränsen till balanstrav. Hans ryttare är otroligt skicklig och tom hon måste ju tycka att han är lite tröttsam som inte bjuder till alls? För mig är ridbarhet en häst som bjuder till och vill vara sin ryttare till lags. Som trots spänning låter sin ryttare påverka ridningen. SdS ser rätt bra opåverkbar ut i min värld och jag hade inte velat sitta på honom för allt smör i Småland. Nej tacka vet jag mina söta lurvörade ponnier;). ...och ifall Juno skulle blir så jobbig att ha som hingst som SdS ryker kulorna snabbare än attan.

Fick en supersöt bild på Juno som föl idag!

Tänk att den lille sötnosen skulle bli det här: