I en tid där alla ska vara så himla rediga (skånska för duktiga) och gärna via statusuppdateringar via det härliga sociala nätverket facebook envist berätta för alla sina vänner om hur de aktivt fördelar sin tid (gärna med en hint om att dygnet har för få timmar) är jag precis tvärtom. Jag degar. Jag ligger i min soffa med en hund på fötterna, en katt på magen och ytterligare en katt i örat. Jag kollar på tv-serier, äter glass och popcorn och gör absolut ingenting. Jag är bra på att dega.

Det är enligt mig också ett helt underskattat nöje att göra ingenting, att vara onyttig och heller inte få dåligt samvete för att man är det. Det brukar nämligen vara den största anledningen till att folk inte verkar kunna slappna av och göra ingenting. De får dåligt samvete. Jag förstår inte riktigt vart det dåligt samvetet egentligen mynnar? Det är ju inte så att det sitter facebookvänner där ute i landet och tänker "alltså nu har inte **** delat med sig om att hon har joggat/lagat gourmetmat/städat/ridit åtta hästar innan frukost på flera dagar-hon ligger säkert och latar sig i soffan och himmel vad det gör henne till en dålig människa". Det dåliga samvetet kommer bara inifrån sig själv och då är det väl inte konstigt att så många känner sig tokstressade? Det är helt ohållbart att gå runt med en stress om hur man ska leva sitt liv kring andras förväntningar på hur det ska levas.

Nej våga dega till det. Det är okej att ta en paus. Det är inte att vara "busig" att äta en chokladkaka en onsdag-det är helt enkelt ditt egna val att göra det. Våga tänka utanför den sterotypa vardagen och tänk på dig själv mer än vad du tänker på hur andra uppfattar vad du gör. Du lever ditt liv för din skull och inte för andras.

Nu ska jag till stallet och myssa med mina luddöron till ponnisar. Ett sant nöje det också:).