Fiorano-min sorts hästblogg

Alla inlägg under oktober 2012

Av My Jeppsson - 10 oktober 2012 21:45

Kvällens ridpass då alltså. Tokpigg ponny som bara ville springa fort resulterade i försvunnen takt, halvhalter som inte gick i genom för fem öre, överilade skänkelvikningar och diverse galoppombyten. Detta kan ha varit det sämsta passet vi någonsin genomfört. Ja ja, jag höll mig lugn iaf och på slutet travade hon okej och for inte i väg. Imorgon ska vi ut i skogen och galoppera. Riktigt ordentligt så att hon får rasta av sig. Kändes som om hon helt enkelt var så pigg att hon inte visste var hon skulle ta vägen idag. Det är också så otroligt lätt att glömma att hon bara är fem år. Det är en väldigt ung ålder och det går inte att begära att hon ska vara helt med på noterna varje dag. Men jag är bortskämd med att hon är det...


Tja i övrigt intet nytt. Går och funderar på ett möte jag hade med en person för sisådär fyra månader sen. Jag kände nånting vid det mötet som jag inte känt på väldigt väldigt länge. Frågan är bara om det var ömsesidigt eller huruvida det bara var i mitt huvud. En begynnande neuros med andra ord skulle man kunna säga. För jag är kluven på hur crazystalker det är att höra av sig efter så lång tid och säga "hallå-alltså minns du mig-jag tyckte vi hade en connection, vad tyckte du? och btw-jag är inte galen". Typisk sak att göra när man är full. Jag borde kanske dricka mer helt enkelt.

Av My Jeppsson - 9 oktober 2012 19:20

Det var kanske inte jättesmart att skritta ut barbacka i ett rätt trött tillstånd tillsammans med praktfull huvudvärk. Tydligen är man då rätt långsam i reaktionerna. Som till exempel när ponny för syn på stenar (!) som inte legat där förut, frustar backar och tvärvänder-då åker man tydligen i backen. Vet inte vem som var mest förvånad-jag, ponnyn eller hunden. Men det var bara att hoppa upp igen och skritta vidare. Hon är lite piggare nu med riktigt bra kondis lilla Barbie:D.


Juno var också lite pigg idag. Eller ja, hittills så sköter han sig fortfarande utmärkt. Idag fick jag dock se till att hålla upp huvudet på honom. Han gjorde jättefina skritt-trav övergångar och en nästangaloppfattning:D. Alltså det är bara att erkänna att jag egentligen inte alls gillar att rida unghästar. Det är lite för opålitligt och man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Är inget fan av den spänningen inte. I synnerhet nu när jag rider ut ensam med Juno så vågar jag inte gå på honom eftersom jag tror att han kommer att skjuta loss om jag går på honom och ber honom galoppera. Känns inte jättehäftigt att åka av där ute i skogen. Barbie höll jag iofs kvar i dag, men det var i skritt.


På väg in i fjärde vintern här uppe börjar jag faktiskt sakna ett ridhus. Att hålla på att köra till ridhus känns inte ekonomiskt försvarbart med dyr bensin, inget eget släp och dyrt ridhuskort. Hoppas innerligt att det blir en bra vinter med mycket snö så att det går att rida ändå. Men det går inte att förneka att det hade varit betydligt trevligare med ett isolerat ridhus..

Av My Jeppsson - 9 oktober 2012 13:25

Efter helgen äventyr med tillhörande lite sömn eftersom det skulle jobbas också känner jag mig lite milt uttryckt slut i rutan. Jobbade även igår och huvudvärken kom krypandes under kvällen och jag var vansinnigt trött. Kom hem vid tolv och la mig direkt i sängen, steg upp ca tolv timmar senare... Huvudvärken biter sig dock envist kvar. Hoppas att skogsturer med båda ponnierna ska råda bot på det (i kombination med mer tabletter naturligtvis).


Så ehh, tja har inte så mycket mer att säga. Huvudet är mest mos. Det enda är väl att helgens resultat helt klart gjorde det värt det!


Fokusfejs

 

Mellantraven, hade behövt få fram näsan mer..

 


Här nånstans glömde jag yttersidan, jag hade nog för roligt helt enkelt:D

 


 


Så kul att hon verkligen hittat en fin teknik nu!

 

Av My Jeppsson - 7 oktober 2012 13:30

När jag började rida för många år sedan tyckte jag att hoppning var det roliga. Jag var inte särskilt tuff och tyckte att det var lite läskigt att hoppa högt, men det var inte ett stort problem eftersom jag inte red så bra så att det var tal om några höjder. Liksom alla andra ryttare när dom börjar rida får man höra att "dressyren är grunden till all ridning". En mening man hörde till leda men knappast aldrig riktigt förstod. För att kunna förstå den meningen måste man förstå vad dressyr är. Och där har vi den svåra biten. Innan man har suttit på en häst där man lyckats komma till riktig ridning-där hästen bär sig och man tom kan samla går det inte att förstå vad man strävar efter i allt dressyrarbete. Den känslan är helt obeskrivbar! En testryttare på avelschampionatet beskrev en av hästarnas ridbarhet en gång som "bättre än sex". Ja, jag är villig att säga att killen hade en poäng när det kommer till att få till den där optimala känslan i dressyrarbetet.


I vilket fall som helst så fortsatte jag i många år att kämpa på med hoppningen. Det gick sådär. Tittiga hästar och osäker ryttare är inte en lyckad kombo. Det spelar då ingen roll att man hoppar 1.30 banor på träning när man inte kan rida på tävling. Så för ca åtta år sen gav jag helt upp all hoppning. Jag blev dressyrtant. Inte för att det heller gick särskilt bra. Tetris var mest skadad (och även när hon var okej var vi fast i 50%-träsket) och fullblodet jag hade var lite för tokig för dressyrens ädla sport. Men nu äntligen känns det som om allt nötande av grundarbete börjar ge resultat. Jag har ridit miljoner övergångar och jag känner mig numera trygg i hur jag vill att hästen jag rider på ska kännas.


Och så i somras kom jag på att jag kanske skulle börja hoppa lite igen. Hemma gick det rätt bra och sen så var det tävling. Jag tappade ridningen och stackars ponny visste inte var hon skulle ta vägen. Så hon stannade. Jag tänkte lägga hoppningen på hyllan igen-men efter viss eftertanke fick jag vackert ta och skärpa till mig och rida bättre. Nästa klubbhoppning gick bättre men än igen satt inte ridningen på hinder.


Men idag var det dags igen med deltagandet i KM. 70 cm känns ju som det vore en moderat höjd. Jag tyckte det var högt. Jag hade som mål att ha en bra galopp inne på banan och att hitta framåtlägen att rida på. Jag ville verkligen inte hamna i backlägen där hon var tvungen att trampa om. Lyckades rätt bra med det och vi fick en del jättefina språng! Framförallt var hon helt underbar hur hon tog tag i hinderna och verkligen bjöd till:). Det var två faser och trots att hon bara är fem år red jag båda faserna. Red i samma tempo även i omhoppningen så det blev bara som en längre bana. Trodde att hon kanske skulle krokna på slutet men hon kändes superfräsch hela vägen.


Så vi blev minsann klubbmästare även i hoppning:D!

 


Det jag ville ha sagt med början av inlägget är att dressyren som grundarbete gör hoppningen väldigt mycket enklare! Att ha hästen på hjälperna, att ha den känslig och att man som ryttare har kontroll på bogar och rakrikting gör det bra mycket lättare att rida bana. Det förvånar mig väldigt mycket att jag fortfarande hör meningen "nej, jag tränar inte dressyr-jag är ju hoppryttare". Mycket märkligt. Det finns tydligen fortfarande någon utbredd tro att dressyrarbete är synonymt med att nöta runt på en volt. Och tyvärr finns det väl dom som fortfarande rider "dressyr" på det sättet. Men dressyr är att hålla hästen dynamisk! Det ska hela tiden hända något övergångar/tempoväxlingar/inåtställd/utåtställd/rakritning! Man måste våga ändra på sin häst och inte fastna i "oooh nu böjer min häst på nacken-bäst jag inte ändrar på något så den tar upp huvudet igen". Våga chansa, våga ändra!


Av My Jeppsson - 6 oktober 2012 14:49

Fyra timmars sömn blev det till slut i natt. Är ytterst tacksam över att katten Klas inte roade sig med att väcka mig under de få timmars sömn jag hade att tillgå. Det är annars en av hans största hobbier. Tillsammans med att döda toarullen ligger den nog på delad förstaplats över "saker som är roliga att driva mig till vansinne med".

Begav mig till stallet och släpade in blöt ponny från hagen. För naturligtvis regnade det. Fördelen med det var att manen redan var blöt så jag snabbt kunde fläta. Det var nog iofs dom fulaste knoppar jag gjort på många år. Jag gillar inte att tävla utan fasta starttider. I synnerhet inte när det är på klubbnivå för det är helt omöjligt att beräkna tid! Det var dessutom en domare som jag inte riktigt vet hur snabb hon är så jag visste inte om jag skulle vara stressad eller kunde hålla mig lugn. Den bästa uppladdningen jag vet inför tävling är att stå och fläta samtidigt som jag lyssnar på P3. Idag var dock hela stallet fullt av barn så kan ju inte säga att jag var helt mentalt avslappnad..


Men vi skrittade ner till banan och jag kände mest att jag längtade efter sängen. För det inte bara regnade-det blåste också. Jag som brukar säga att Norrland är så härligt för att det aldrig blåser. Hmm, jag hade lika gärna kunnat befinna mig mitt ute på Österlen kändes det som. Blä. När jag kom ner var det fem ekipage innan mig. Tänkte att det har blir ju alldeles lagom och började trava på rätt spänd ponny. Red fram med övergångar och tempoväxlingar i en knapp kvart. Då var det tre ekipage innan mig. Rätt bra i tid tänkte jag igen. Nja, lite fel där tydligen för jag fick skritta och skritta och skritta lite till. För det skulle tydligen vara en prisutdelning innan min klass började. Så jag skrittade lite till.


Till slut kom vi iaf in på banan och hon var lite spänd för domarkuren så jag red runt där så mycket jag kunde. Travade och red rätt snabba övergångar för att få henne snabb på hjälperna. För mig har det varit jättesvårt att verkligen komma till ridning inne på banan så jag får kämpa lite för att hålla koncentrationen och inte själv börja flaxa runt och tänka på publik(inte för att dom är så många på dressyren:p)/andra ekipage/staketet/domarkur osv osv. Det sattes lite på prov när jag red upp på medellinjen och skulle börja programmet-en ordentlig vind tog tag i några staketsektioner och välte omkull dom. Fick göra om uppridningen pga det men jag klarade av att fokusera om och rida ordentligt. Programmet kändes bra men jag är lite sur över galoppdelen där jag tabbade mig och tappade yttersidan. Vet inte riktigt vad jag höll på med. Galopplängningarna blev dåligt förberedda och upptagen var inte alls så bra som de kan vara.


Fick 68% vilket jag är väldigt nöjd med:). Vi blev därmed klubbmästare för seniorer vilket är jättekul trots att klassen var väldigt liten:p. Tröstar mig med att vi hade dagens högsta % av alla startande totalt sett också.


En skev liten bild på oss, bättre kommer så småningom!

 


Nu måste jag ta och sova igen lite så jag orkar köra runt på fyllon även i natt. Om vädret är lika shitty imorgon vette sjutton om jag är med på hoppningen. Känns som om den inte är jätteprioriterad ändå för oss.

Av My Jeppsson - 5 oktober 2012 16:56

Ja det kan man lugnt säga att jag är... Idag har jag därmed inte hunnit rida Juno på banan som jag hade tänkt. Däremot hat jag skrittat en barbackatur på Barbie som förberedeslse inför morgondagens klubbmästerskap i dressyr. Ska rid L:B1 och red igenom programmet igår. Kändes sådär. Det som var bra var galopplängningarna och upptagen det som var dåligt var näsan i bogen. Hann iaf putsa allting. Känns ite meningslöst dock eftersom vi kommer att vara täckta i lera efter att ha skrittat ett varv runt banan. Hopplöst med allt regn.


Förutom att jag ska tävla både lördag och söndag ska jag jobba fredag och lördagnatt. Jag tycker ofta sånt är en bra idé i teorin. I praktiken när klockan ringer och jag ska stiga upp efter att ha sovot fyra timmar tycker jag inte att det är en lysande idé- Alls.


Bråttom bråttom, ska kasta i mig en Gorbypirog och sen ut i taxin!

Av My Jeppsson - 5 oktober 2012 00:41

Detta blogginlägget är väldigt tillägnat avdelningen "jag läste på Bukefalos" och kombineras med unghästar. När jag skaffade Juno uppmärksammade jag förstås trådarna på Buke som handlade om hästar i samma ålder. Det är väldigt intressant och kul att följa andra som har lika gamla hästar och deras framgångar och utveckling. Är aktiv i en likadan tråd med jämngamla hästar till Barbie, och den tråden gillar jag. De flesta av oss där känns som om vi är "på samma våglängd" sas. Men med treåringarna blev det lite annorlunda.


Det finns tre trådar under tre olika underrubriker-avel, ridning och en bildtråd gnägg (gnägg är det tramsiga namnet på lite oseriösare trådar). I avelstråden finns de som fött upp och ridit unghästar i ganska stor utsträckning. Här fostras de "okunniga" med hård och fast hand (och inte så sällan en rätt otymplig och plump hand). Att unghästarna ska få ordentlig vila och inte jobbas ihjäl är en riktig stöttesten. Med all rätt. Men så finns ju avarterna på de andra underforumen... På ridning berättas det om treåringar som gör sidvärtsrörelser och skolor(!). Det ska tydligen vara okej eftersom det bara är några steg. Det där med rakrikting aint no big thing där inte. I bildtråden på gnägg visas det glatt upp bilder på treåringar med lika gamla barn på ryggen... Skräckexemplet är treårig häst med ett ungt barn på ryggen-barbacka och i grimma. Jag kunde förstås inte låta bli att påtala idiotin i detta men det är tydligen jag som är dum. För vad spelar bett i munnen för roll egentligen-jag åkte ju i backen iaf på min häst trots bett i munnen. Logiken är lysande.


Att ha unghäst är ett extra stort ansvar. Det är då man lägger grunden för hästens hela framtid. Arbetet måste vara avvägt så att den blir hållbar, det måste vara upplagt så hästen tycker det är roligt och du måste vara konsekvent  så att hästen inte blir odräglig och hittar på dumheter. Det är inte lätt med unghästar! Som ägare blir man lätt lite överambitiös, man vill förstås mycket och det är lätt att glömma att hästar har en mycket liten hjärna och vi ger den mycket information att processa på mycket kort tid.


För Junos del handlar denna första period av arbete om att han ska vara befäst i alla tre gångarter med ryttare på ryggen. Jag hade först en fåfäng tanke om att det skulle vara klart till, eeh nu:p. Som sagt-det är lätt att vara överambitiös:D. Efter de första tre uppsittningarna blev det ett uppehåll då jag väntade på sadel. Det var ju inte så lyckat att rida i dressyrsadeln uppenbarligen. Då tömkörde jag och styrningen sattes aningen bättre. Efter att sadeln kommit har jag ridit ytterligare fyra gånger. Två vändor i skogen och två på banan. Han jobbas endast två-tre gånger i veckan. Övriga dagar går han bara i hagen och vilar den lilla hjärnan. Min förhoppning är att vi ska klara av att galoppera både i skog och på bana innan oktober är slut. Sen får han vila tills efter jul typ-då hoppas jag att snön ligger så det går att rida här!


Under nästa arbetsperiod är det framförallt formen som ska jobbas på samt kondis och styrka i skogen. Bruksprovet ligger i slutet av mars och jag vill ha in minst två veckors vila innan dess också. Sen så måste vi också fara till ridhus så att han får löshoppa ordentligt igen ett antal gånger innan bruks. Men om det inte känns som at han hinner bli färdig väntar jag att visa tills han är fem år istället. Då får han dessutom gå det långa provet med testryttare vilket jag egentligen tycker är mer intressant (och vansinnigt mycket mer nervöst:D). Blir kanske så att jag till nästa år enbart satsar på kvalitén och visar på premiering på sommaren. Har inte heller satt mig in i ponnyaveln vad som gäller med godkännande på prestation-får väl ta att göra det.


 

Av My Jeppsson - 4 oktober 2012 14:34

Väldigt ofta kommer jag tillbaka till ämnet kring att ha åsikter, att uttrycka åsikter och att åsikter inte betyder att man "hatar" eller tycker illa om någon. Denna gången har jag åsikter om andra som har åsikter. Under veckan pågår avelschampionaten för fullt i Flyinge. Hoppningen följer jag inte alls för jag räknar ändå kallt med att det är en häst vars namn börjar på C som vinner åtminstone två av fyra ålderskategorier. För det är alltid hästar på C som vinner i hoppningen. Däremot håller jag mig uppdaterad på dressyren. Försöker tittar på livefeeden men den är inte av särskilt fantastisk kvalité. Är ändå mycket tacksam över att den finns!


Jag läser också alla referat på Ridsport och även nya Dressyrjournalen på fejan. Ridsport har alltid varit mycket politiskt korrekta i sina referat från alla tävlingar. Eller ja, politiskt korrekta är kanske fel ordval-de ser helt enkelt till att aldrig stöta sig med någon eller vara särskilt kritiska. Vilket är helt förståeligt. Ridsporten är en liten ankdamm och börjar de stöta sig med de stora ankorna kommer inte de små heller vilja prata med dom. Allt är politik även i hästvärlden.


Därför blev jag glad över att det kommit ett nytt forum med referat från samma tävlingar-Dressyrjournalen på facebook. Min förhoppning var att det kanske skulle reflekteras lite mer kritiskt-i synnerhet när det är en redan mycket kontroversiell person som är skribent. Blev mycket förvånad över hur tandlöst det första referatet var. Det antydes om en oren häst, med all sannolikhet densamma som Ridsport repporterade blev utblåst i lilla finalen (och är verkligen "lilla finalen" rätt benämning?). Eftersom jag inte heller kan låta bli att uttrycka min åsikt till skribenten att jag tycker att hen (japp, jag kan också vara politiskt korrekt) hade kunnat skriva vilket ekipage det gällde fick jag som svar att hen inte var ute efter att peka ut någon specifik. Utan det handlade om hur domarna dömer som var fel. Ja alltså, nu vet inte jag-men att peka ut domarna känns väldigt specifikt.


Men det är förstås inte lätt att ha åsikter i en mycket liten värld. Någon känner sig alltid trampad på, förorättad osv. Ska man skriva får man nog vara tämligen hårdhudad. Den mest hårdhudade och uppskattade skribenten någonsin från de avelsrelaterade visningarna är Johan Iversen. Det var förstås mycket subjektivt skrivet men han vågade då sticka ut näsan och stå för sina åsikter. Mycket uppfriskande i hästsporten lilla ankdamm!

Presentation

Hollywood Barbie Q

 

  f-07

e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.

Juno Rock n Roll

  f-09

e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.

Tetris M

  2001-2011

e Quite Easy-Tabac

Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.

 

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards