Idag tog vi oss ut i skogen jag och Juno. Än igen måste jag bekänna hur inte kul jag tycker det är att rida unghäst. Med Juno blir det dessutom ytterligare en dimension osäkerhet eftersom han är hingst och jag vet inte riktigt hur han kommer att bete sig kring andra hästar. Men samtidigt är det bara att bita ihop och rida. Alternativet är att jag skulle ha en häst som någon annan grundutbildat och jag måste lägga ner energi på att få hästen på min ridning. Då föredrar jag hellre att ta den här smått osäkra tiden då allt är nytt för hästen och under tiden hålla i mig för allt vad jag är värd:D!

I vilket fall som gick vi ut hårt direkt med att rida förbi ridskolans hagar fulla av ponnier. Juno berättade först väldigt högljutt att han fanns till-men reaktionen från ponnierna var att knappt lyfta näsan från höt. Mycket tacksamt. Vi tog oss även förbi stora ridbanan där det var lite folk som red. Uppe på vägen blev det lite mer spännande med bilmöte, men vi överlevde även det.

När vi hade kommit genom halva rundan i skogen tog det tvärstopp när Juno fick syn på en man som var ute och gick. Mannen hade ett koppel i handen, men ingen hund syntes till. Jag bad honom kalla in hunden för att jag tänkte att det skulle bli säkrare att passera. Tji fick jag för hunden kom ut ur skogen bakom mig och Juno och sprang i full fart mot husse precis förbi oss. Tack och lov för att Juno ändå är så klok som han är (och att han är van vid Tyra)! Blev bara lite hopp men det hade kunnat bli riktigt farligt även med en äldre häst. (Mötte mannen på tillbakavägen också, men då hade han kopplat hunden:))

Ridningen idag gick iaf väldigt bra! Jag hade rätt i mitt antagande att bjudningen fanns mellan granarna för han var riktigt pigg. Kunde rätt enkelt smacka på för att han skulle falla in i galopp. Första gången blev det bara tre steg. Man får känslan av att han tycker det känns lite konstigt med ryttare och sadel när han galopperar. Andra galoppen blev bättre och tredje höll han jättefint! Galoppen är helt klart hans bästa gångart precis som hans syster. Hoppas att få till den bra på kvalitén för då ska han ha åtminstone en 8 på den.

Den svåraste idag för honom var att skritta hem:D. Han som har känts som tryggheten själv att skritta på halvlång tygel var jättepigg och ville bara fortsätta. Man blir riktigt glad av honom för öronen är hela tiden spetsade rakt fram och han ville bara framåt och vidare.

Barbie fick även hon komma ut i skogen. Hon är verkligen tryggheten själv och jag hoppas att Juno är som henne om ett år:). Red på hacket och det hjälper verkligen till att få henne att länga ut halsen. Vi har även hittat en riktigt fin trav-nu ska den bara balanseras upp lite men den ger en riktigt fin känsla. Tror att det hänger ihop med att överlinjen börjar bli längre. I vilket fall som är det kul med framsteg!