Otroligt vackert väder idag vilket passade utmärkt till min planering att rida ut båda ponnisarna. Började med Juno och gick med honom ner till stora banan för att sitta upp där. Efter lite för mycket hopp och studs för min smak när jag satt upp vid stallet i lördags kändes det säkrare att börja med en promenad dit. Det var ett klokt val visade det sig. Idag var han inte alls pigg på att stå still vid uppsittning och redan där anade jag att det skulle bli lite maktkamp. Upp kom jag och han skrittade så fint. Hade dock lite på känn att han hade en räv bakom örat så ändrade min plan från att ge sig ut direkt till att först trava några varv på banan.

Det var också ett klokt val. För idag provade han en ny sak. Nämligen att trava på fint, tvärnita, resa sig och inte alls vilja trava på den linje jag hade tänkt mig. Men men, det gick att komma igenom det också och efter några varv där han var riktigt fin gav vi oss ut på det planerade äventyret. Eftersom vi måste rida längs en liten, men dock trafikerad väg ut i skogen känns det lite tryggare att ha honom lite aningen rastad och så mycket på hjälperna som han kan vara. Han får dock för dagen STOR guldstjärna för att han är helt cool med bilar! Sååå himla duktig och var inte brydd ens när bilarna rasslar till på den ojämna isiga vägen.

På vår lilla uteritt skötte han sig rätt bra. Han stannade ett par gånger och tittade på saker och var lite svårövertalad att gå fram igen. Men jag (och mitt dressyrspö) fick honom framåt. Sista skritten hem var han avslappnad och lugn och jag känner mig riktigt nöjd med honom:). Imorgon blir det en ny tur ut.

Egentligen känner jag att jag tar Juno lite för hårt för hans ålder just nu. Han är väldigt lite riden och självklart ska allt arbete vänjas in så att kroppen hänger med och hinner stärkas. Samtidigt känner jag att jag måste få igenom det här basic att han lyssnar och ffa lyder mig. Att han inte ska gå emot och bråka osv. Så det får bli lite tufft schema här framöver så får han en ordentlig vila när han väl kan uppföra sig. Jag är av åsikten att unghästar inte testar på princip. Men mellan mig och Juno har det blivit en ganska ordentlig maktkamp och utan villkor måste jag vinna den. Tror dock att vi är på rätt spår nu. 

När det var dags för Barbie att komma hade det hunnit bli mörkt. Men ärligt talat älskar jag dom här kvällarna ute i skogen med en stark måne som kastar långa skuggor i snön. Som vanligt gjorde den lilla ponnyfröken mig på ett härligt humör. Hon var pigg men jag behöver verkligt dressyra lite mer för helt loss och eftergiven var hon verkligen inte. Shame on me.

Imorgonkväll är det dressyrclinic för min tränare och det ska bli himla kul att få lite inspiration:).