Det är dyrt att äga häst och det vet väl alla vid det här laget. Det som ändå gör att många av oss ger oss in i det dyra äventyr som hästägandet är, är förstås kärleken till djuret och föreställningen om allt man ska göra med sin häst. Många är vi med tävlingsambitioner, vill vill träna och bli bra och nå våra mål, vi vill ha den där härliga kontakten med hästen av villkorslös kärlek och vi vill att vår häst ska komma springandes till grinden med solsken i blick när vi ropar dess namn.

Riktigt så är inte verkligheten. För att träna och tävla måste ekipage byggas ihop tillsammans och prata samma språk för att utvecklas. Här kan det bli problem-hästen fungerar inte alls som man tänkt sig. Ridningen känns skit och trots att du köpt en häst som är meriterad går det inte. Här finns det olika alternativ hur den nya hästägaren reagerar-antingen så tar den på sig allt själv och gräver ner sig i elände för att de inte klarar av sin nya fina häst, eller så tar den sig i kragen och tränar vidare och lär känna sin häst. Det värsta alternativet är det som är mer och mer vanligt idag och det är att börja leta fel på hästen hitta en skitsak och få köpet att gå tillbaka (eller få hästen utdömd). Detta oavsett hur hästen har fungerat i tidigare hem.

Sen är det där med den magiska kontakten som man per automatik ska få med sin nya häst. Det är inte heller så himla enkelt. Finns rätt ofta trådar på buke om nya hästägare som är smått förtvivlade för att hästen de köpt inte alls är den söta gulliga häst som de tittade på hos förra ägaren. Det verkar inte riktigt finnas förståelse för att det dels tar tid för hästen att acklimatisera sig i sin nya miljö och dels tar rätt lång tid att lära känna sin nya häst.

Har funderat en del på detta eftersom det känns som att det är först nu som jag börjar lära känna Juno. Det är iofs lite som om hans riktiga personlighet verkar komma fram först nu när inte hormonerna helt spökar till det. Jag har anat att han är en riktig myspropp och nu är han verkligen det. Han somnar i princip när man står och pysslar och han älskar att bli kelad med. Nu börjar jag verkligen tycka om honom! Ridningen ska bara bli bättre så hamnar han ännu mer på plus;).

Att äga häst blir inte alltid som man tänkt sig. Men man lär sig hur mycket som helst under tiden-pavsett vad som händer!