Förra året när jag startade bloggen var det alldeles inför Falsterbo och jag var superpeppad! Shoppingbudgeten var inte stor (ärligt talat behövde jag inget heller) och startlistorna utlovade superhärlig sport med ryttare som Isabell Werth, Tinne och Patrik. Men i år känner jag att det ur lite, hmm, urvattnat? Patrik, Tinne och Minna kommer och ska rida. Hoppas att få se Santana i storform och Don Auriello är alltid fin. Scandic känns lite halvtråkig, om man nu får säga så. Vet inte riktigt vad det är men något av hans glans är borta. Av de utländska ryttarna är det väl hittils bara Hans Peter Minderhoud som ska bli riktigt kul att se. Han har några riktigt fina hästar som Tango och Romanov och det ska bli kul att se vilken/vilka han har med sig.

Morgon Barbancon kommer också med Painted Black och det är förstås bra att det kommer OS-ryttare. Men jag vet inte, det står mig lite upp ihalsen med de här extremt privilgerade unga ryttarna som får förstaklassens superhästar. Ja, naturligtvis får de också jobba hårt för att lära sig rida bra, men i ärlighetens namn är det ändå rätt mycket lättare när man kan köpa färdiga miljonhästar och sen bosätta sig hos sin tränare. Artiklar sen i stil med hur ryttarna har kämpat och blablabla förtas lite av den sanningen. Senaste nyheten om Barbancon att hon valde att bryta med Anky van Grunsven som sin tränare för att "hon vill ha en tränare som kan satsa helhjärtat på henne och vara med på alla tävlingar" gör mig en liten aning illamående. Och jag veeeeet att jag bara är avundsjuk och allt det där-för det är väl klart att jag är. Men det enda jag ber om är att det inte ska framställas som att dessa unga priviligerade ryttare har det sååå himla svårt. Även om det förstås blir en annan svårighetsgrad i att ha så mycket press på sig som det innebär att ta över en färdig superhäst.

Sen är det heller inte så att ALLA privilgerade rika ryttare köper färdiga hästar. Laura Tomlinson (fd Bechtolsheimer) har själv fått till sin Mistral Höjris och danska prinsessan Nathalie su sayn Wittgenstein har själv fött upp sin Digby. Digby är dessutom otroligt fint riden och verkligen inte en modern superflashig häst.

Ja ja, i vilket fall som verkar det eventuellt vara lite danska dressyrryttare på gång till Falsterbo också. Vill gärna se Andreas Helgstrand med Akeem Foldager. Hästen vann allt förra året med sin tidigare ryttare. Efter det senaste blåsvädret i rollkurens kölvatten hoppas jag även att få se Anna Kasprzak och Thomas Sigstenbjergaard rida. Framridningar är alltid intressant, men nu har det tagits till en alldeles ny höjd när träningsmetoden är så omdiskuterad. Jag undrar nämligen hur det verkligen ser ut på riktigt. Bilder i alla ära, men en ögonblicksbild säger inte så himla mycket om helheten egentligen.

Till min stora glädje är Agra Challenge kvar!. Den superintressanta klassen där tre toppryttare samtliga rider samma tre helt okända hästar i ett kort St Georg-program. De har 90 sekunder på sig att lära känna sin häst och sen går startsignal. Den klassen inspirerar så otroligt mycket och här får man verkligen se hur skickliga ryttarna är! Drömryttarna i år är Happy Minderhoud, Morgan Barbancon (då får jag kanske äta upp mina ord om ryttarskickligheten) och Andreas Helgstrand!

....hoppas även innerligt på varmare väder i år! Det var kallt på läktaren förra året!

...och så en uppdatering om min försummade Juno. Planen på att han ska gå fyra dagar i veckan har det varit lite sådär med ärligt talat. Jag har inte riktigt hunnit med och Barbie har varit mer prioriterad med tävlingar och allt. Men nu måste jag verkligen ta tag i hans utbildning så att det bli något av honom! Han är supertrevlig att rida nu och jag känner mig äntligen helt trygg på honom. En känsla som dessutom gör allt så himla mycket roligare.

Galoppen har ju varit/är vår stöttesten. men allteftersom blir bjudningen bättre och bättre. Ikväll var första gången som han fattade galopp riktigt på hjälpen. Innan har jag fått jobba rätt hårt för att få honom att rulla över i galopp. Han är otroligt välbalanserad vilket jag kommer att ha nytta av sen, men så här i utbildningen är det inte helt dåligt att kunna rubba dom ur balans för att tex fatta galopp. Men vi är iaf på gång även om planen att visa på kvalitén ärligt talat ligger på hylan. Kostar pengar och ger inte så mycket eftersom han ändå är valack. Satsar hellre på att han ska kunna gå nån dressyrtävling till hösten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...