Nu har Barbie börjat tillvänjningen att börja gå på kandar. Jag hade en vag plan om att vi skulle vara klara att starta msv:c till hösten (men på träns) i vår väg upp i klasserna. Just nu känns det inte riktigt som om jag vill det då jag känner att jag vill ha henne starkare i synnerhet i galoppen först. När jag red L:B-programmet hade jag en så fantastisk känsla av att det var så lätt att rida och hade ett härligt gung i henne. Den känslan vill jag ha i L:A innan vi går upp till msv:c. Så höstens plan är att stärka och jobba galoppen ytterligare så att den förvända blir stensäker. Som den är nu för jag mest sitta stilla, inte störa och hålla henne en aning förböjd för att det inte ska spricka. Känslan av att ställningen börjar gå att förändra och jobba med utan omslag börjar dock smyga sig på:).

Det är med andra ord så himla mycket som ska stämma för att utbildningen ska gå framåt och att vi ska ta oss upp i klasserna. Det känns också som om det är så himla mycket som ska befästas inför varje snäpp upp dessutom! Från L:B till L:A ska det till förvänd galopp, ryggningar, samlad galopp och fattningar ur skritt. Dressyrprogrammen är ju också utformade att de efterhand  blir svårare och svårare och följer utbildningsskalan. Tex så ligger då L:B3 och L:A1 närmare varandra utbildningsmässigt än vad L:B2 och L:A3 gör. Det känns därför rätt shitty när arrangörerna till tävlingar envist snöar in på samma program hela tiden och att man därmed inte kan ta del av den genomtänkta delen av hur dressyrprogrammen är uppbyggda. Jag hade tex helst av allt velat rida ett gäng A:1or innan A:3 skulle varit aktuellt-men det finns helt enkelt ingen möjlighet till det. L:A2 har jag heller aldrig ens sett i en proposition.

Just av anledning att det är så himla mycket som ska befästas och att grunderna ska läggas tidigt har jag börjat med kandaret. Med börja menar jag skritta och jogga ute i skogen. Det är dessutom allt vi kommer att göra med kandaret på detta året. Jag vill bara att det ska vara helt naturligt för henne när vi väl ska börja träna på det på riktigt och dessutom ha lång tid på mig att hitta vad hon trivs på.

Så häromdagen provade jag för första gången. Och ja, det blev ju inte helt rätt:D. Kedjan sitter fel och remmar är korsade till här och var:o. Ja ja, gör man inte fel lär man sig inget;).

Efter lite korrigeringar där jag bytte så att bridongen sitter i den lösa remmen (som är lagd över nackstycket) och stången i det fasta sidostycket samt kedjan på rätt plats blev det riktigt bra;). De bekymerna jag har nu med det, är att nosgrimman sticker ut för mycket åt sidorna så det påverkar sidostyckena. Så en mindre nättare nosgrimma behövs. Sen är även kedjan alldeles för lång. Det blir massa kedja över när den sitter som den ska och det skramlar nåt hejdlöst. Får nog allt kapa av på den.

Så vi tog oss ut och skrittade en sväng. Helt okomplicerat och Barbie verkar rätt nöjd med hela alltet:).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...