Börjar med ett stort tack för både kommentarerna här på bloggen och på fejan angående min längd/vikt till ponnierna:). Det betyder av någon märklig anledning väldigt mycket att folk tycker att det man gör är rätt. Antar att det är bekärftelsebehovet som gör sig gällande. Bekräftelsebehovet är inte ett rationellt behov. Det är väldigt väldigt svårt att sortera bort negativa kommentarer trots att man innerst inne vet att de varken är sanna eller rimliga.

Så här nu när jag är ledig och alldeles vansinnigt tränings och tävlingssugen  så har jag gjort om planerna lite för Barbie. Har tävling både 25/7 och 6/8. Tanken var att rida L:B första tävlingen och så L:A den andra. Har dock ändrat till en L:B även andra tävlingen. Även om vi både kan och har ridit några godkända L:A nu så känner jag att jag vill ha bättre styrka i galoppen så vi verkligen kan göra fattningen ur skritten superbra och att den förvända blir tvärsäker. Även ryggningarna måste bli bättre. Känns väldigt onödigt att ge sig ut när jag bara är 60% säker på att vi reder den vänstra förvända och att vi bara får 2-5p för ryggningen. Fixar vi bara till det+fattningen ur skritten ska vi kunna rida på 65% iaf. Så nästa L:A-start blir inte förrän mitten av september.

Idag har jag och en vän hälsat på Tyras uppfödare. Förutom små söta Jack Russells föder hon även upp (vad jag tycker är gigantiska) halvblod. Så vi har varit runt i hagarna och tittat på årets föl samt hjälpt till att spana på lite hingstval (det blev Last Mans Hope och Snap Shot till slut). Fanns en och annan häst jag gärna hade haft själv där! Bla ett väldigt fint sto e Dahlwinnie som hade ett fint stoföl e Don de Jeu och ett annat sto e Easy Boy-Santa Cruz. Om jag hade flyttat ner igen har jag alla möjligheter att hjälpa till att rida och tävla hästarna. Kan villigt erkänna att det faktiskt inte är en helt olockande tanke... Men så är det det där med jobb och boende och att allt med hästarna faktiskt är dyrare här än där uppe. Har tvekat fram och tillbaka i ett par år nu om jag ska flytta tillbaka eller inte. Hmm för väl se hur livet artar sig helt enkelt.

Det är märkligt hur uppenbart provocerande det är att jag rider ponny. På väldigt kort tid har jag nu blivit påhoppad två gånger på Buke kring min vikt och längd till mina ponnier. Än igen är det väldigt svårt att inte ta åt sig. Nu börjar det även komma fram forskningsresultat där man studerat hästens påverkan av ryttarens vikt. I en engelsk studie har man kommit fram till (lite oklart hur dock) att idealvikten för ryttare är mellan 10-15% av hästens vikt. Men att en balanserad ryttare gör att hästen inte blir påverkad om ryttaren väger mer än så. En annan studie visade att hästarna rörelsemässigt inte påverkades förrän ryttaren kom upp över 30% av hästens vikt. Där över började även muskler bli ömma och allmänpäverkade.

Till mina ponniers vikt ligger jag på 15-16%. Det är i överkant för vad som är optimalt, men å andra sidan anser jag mig själv vara välbalanserad till häst (även om jag har en förmåga att åka i backen när jag försöker mig på att rida barbacka:D). Jag rider mina hästar balanserat och i en korrekt form, båda har fina och välmusklade överlinjer och domarna verkar inte ha något problem alls med mig och Barbie som ekipage. Så jag ser inte riktigt problemet själv. Men det får mig att tvivla på mig själv och mitt omdöme, vilket i sig inte är så himla bra kanske.

Sen är det kanske dumt att ta åt sig denna gången också. Diskussionen handlade nämligen ursprungligen om det helt "vansinniga" i att ha Patrik Kittel som testryttare för finalisterna i fyraårschampionatet eftersom han är aaaaaalldeles för stor.  För då kunde minsann inte trådskaparens vänner som hade en liten räka på 160cm som var helt given i finalen(!) ens försöka kvala eftersom Patrik ändå skulle förstöra denna lilla häst genom sin abnorma vikt och längd i finalen. Hmm, jodåsåatt. Räknade ut att Patriks vikt (från OS-uppgifterna) skulle vara drygt 15% på 500kg liten räkhäst. Dvs, inget alarmerande. En testridning är dessutom ca 10 minuter lång. Men då hette det minsann att Patrik absolut vägde mer än så för det kunde trådskaparen se på bild. Kalla mig "inte så övertygad".

Ibland undrar jag varför jag är så mycket på Buke. Faktiskt. Men trots allt är det roande och det går inte att förneka att man kan lära sig en hel del av andras erfarenheter-det kan inte förnekas.

Min stackars ponny som inte vill galoppera för att jag är så himla för stor.