När jag tränade dressyr med Tetris för en A-tränare häruppe och hästen inte direkt uppförde sig fick jag order om att korrigera ganska kraftigt. Det var effektivt men samtidigt blir det en ridning som man kanske egentligen inte direkt förväntar sig på en dressyrträning. Tränaren sa dock något som jag än idag har med mig nämligen "dressyr är inte alltid vackert". Och det är det inte. Jag undrar om folk i allmänhet egentligen vet hur vissa hästar behöver korrigeras för att vi som ryttare ska kunna rida med små enkla hjälper? En så enkel sak som att få snabba reaktioner för skänkeln grundas i att lägga till skänkel-får du inte reaktion piskar man på tills hästen verkligen tar skänkeln och berömmer naturligtvis mycket med röst och eftergift när hästen tar hjälpen. Och sen repeterar men detta i oändlighet och kräver snabbare och snabbare reaktioner. Dressyrarbetet är hela tiden en kombination av negativ och positiv förstärkning och när man bryter ner träningsmetoden inser man hur svårt det är och hur viktig tajmingen är. ...och vackert är det inte alltid.

Igår fick Juno gå lite på banan och galopparbetet fortsatte. Började med det sedvanliga jobbet med att göra halter och se till att han svarar snabbt för skänkeln. Det blir bättre och bättre-men han slipper ju helst. Traven känns numera väldigt fin och han är tom ganska stadig i formen, även övergångarna är fullt godkända för hans utbildningsnivå. Men så har vi den där galoppen och där nånstans slutar den fina ridningen med fina trevliga hjälper. Jag var så ARG på honom! Han fattar galoppen rätt fint-hjälpen förstår han nu. Men sen ska det bråkas. Han stannar, slår och hotar att resa sig. Nu går han dock inte upp längre efter vinterns korrigering. Det är exakt samma beteende som i vintras-men då gällde det traven och jag var alldeles för mesig för att korrigera ordentligt. Den mesigheten ligger bakom mig nu och jag vågar ta tag i problemet oavsett vad han gör. Visserligen skönt att inte behöva vara rädd, men himmel vad tröttsamt det är att det ska bråkas.

Men men, ändamålet helgar medlen och till slut galopperade han med spetsade öron ett helt varv. Eller ja nästan ett helt varv-det stoppades och bråkades lite halvhjärtat vid utgången, men han typ suckade och gav sig. Traven på slutet var jättebra och vi har kommit ännu en bit på vägen.

Efteråt red jag en kortis på Barbie med kandaret. Skrittade först ut 20 minuter och red tio minuter på banan i alla gångarter. Första gången vi är på banan med kandaret (och hmm, andra gången jag rider på det). Hon är ett under i att vara okomplicerad och kändes helt okej:). Dom är som natt och dag dom där syskonen! När Barbie var riden mindre än vad Juno är nu gick hon ett godkänt L:C-program... Är en bit kvar innan Juno gör detsamma.

Barbie i sitt kandar, ett GlenGordon som jag fyndat begagnat för 300:- inklusive både en stång och bridong samt otroligt sköna tyglar! Har bytt pannband (förstås) och när vi kommer ut och tävlar med det ska jag köpa ett annat pannband med massa bling från PaardenBijoux:D.