Jag läser ett ytterst fåtal bloggar. Mest av människor jag känner eller bor i närheten av för att kolla vad som händer. Det finns ju ett gäng hästbloggar som är riktigt stora och jag försöker läsa dom ibland. Men alltså, nä, jag pallar dom inte. Allt är så extremt fokuserat på outfits och förmedlar hysterisk konsumtionshets! Det ska handlas nya prylar hela tiden, det måste matcha och ridningen är i allra högsta grad sekundär. Eller ja, det kanske beror på att hästarna inte helt sällan är halta och ändå inte går att rida på. När det skrivs om ridningen finns det vissa kardinalregler för läsaren-ifrågasätt aldrig bloggarens ridförmåga, ifrågasätt heller aldrig varför de väljer att göra på ett visst sätt och vad du än gör ifrågasätt aaaaldrig varför hästen ser ut som en julgran med hysteriska mängder utrustning på sig. Reflektion och ödmjukhet verkar vara en bristvara.

Däremot är du alltid varmt välkommen att skriva ooooo och aaaaa över färgmatchningen eller det nya schabraket/tränset/förbygeln mm.

Ytterligare förvånad blev jag när jag såg att http://www.tyrashastar.se/, utnämndes till "Årets inspirationsblogg 2012. Inspiration till vad undrar jag? Bra ridning-njae, fina tävlingsresultat-inte direkt, inspirerande träningstips-i allra högsta grad inte. Däremot är det en kavalkad i prylar-massor massor och åter massor av prylar som man ska ha, måste ha och ser snygg ut i-både du och hästen förstås. Är det verkligen det vi vill att unga hästtjejer (för ja, den är hysteriskt könsstereotyp) ska inspireras av i hästvärlden? Att du ska handla dig bra-köp nya hästar-dyra hästar och smycka dom med dyra prylar? Är det inte bättre att unga ryttare inspireras av bra ridning, träning och att de får lära sig att det ÄR kämpigt att komma nånvart, men att det går. För mig är det vad inspiration är.

Ja ja, jag vet inte riktigt vart min blogg hamnar i riktningen heller. Klart att jag också handlar prylar till mina ponnisar, men tycker det är roligare att skriva om hur jag lägger upp ridning och träning av mina hästar. I både framgång och motgång. Det går inte alltid bra och det är nog så viktigt att veta. Det är lätt att sitta där på sin häst och känna sig alldeles värdelös efter ett dåligt pass, men om man vet att man inte är ensam om att det ibland känns skit blir det lite lättare att hantera.

Ikväll är det tävling! Hoppas att jag hittar samma känsla som på senaste träningarna:).