Skrev häromdagen att våren var här. Dagen efter vaknade jag till en snötäckt värld. Inte jättebra eftersom mina hästar redan är sommarskodda utan sulor och brodd. Framåt kvällen gick det åtminstone att rida på en liten del av stora ridbanan så Barbie fick bli lite rastad. Jobbade på den förvända galoppen som stundvis ger en superbra känsla och jag hinner tänka "yes, nu har jag hittat hur jag ska rida den säkert!". Och så gör jag om och i mitt tycke rider exakt likadant och så blir det omslag. Blir rätt irriterad på mig sjäv när jag inte lyckas få till linjen, balansen och lösgjordheten-hur svårt kan det vara?

Till helgens L:A-starter är mitt stora mål att den förvända galoppen ska vara stadig. I synnerhet i A:4an är där en helt hemsk väg som jag bävar för. Men men, jag får försöka hitta balansen och lösgjordheten där inne på banan.

Även det prickiga djuret red jag igår. Det kändes inte så himla bra eftersom han mest bråkade med mig. Han har en förmåga att spänna till och då verkligen inte alls vilja samarbeta. Han har lärt sig en del "cirkuskonster" som tidigare gjort att han har kommit undan jobb. När jag då inte ger mig blir han skitförbannad och vi är inte direkt såta vänner. Stundvis släppte han igenom och sålänge jag inte skrittade gick det bra. Jobbigt bara att det är skritt med i programmet.

Juno har fått kliniktid först efter påsk. Så det dröjer innan det blir svar på vad som är fel och dröjer således ännu längre innan han, om alls, kommer att börja ridas igen.