Har suttit och läst det nya förslaget till dressyrens TR och glatt mig åt vissa förändringar. Det känns som om dressyren börjar öppnas upp för mer nytänk vilket känns uppfriskande. Jag gillar ffa att kandartvånget ska släppas helt hela vägen upp till GP. Det ska vara valfritt från MsvB. Efter att ha sett ett antal MsvC-klasser senaste året tycker jag det är kanon att kandaret helt slopas i den klassen. Att sporrtvånget också förvinner helt är också en bra utveckling av sporten. Nästa steg kring hästens utrustning borde vara ett bettlöst alternativ utan hävstång. Tror faktiskt att det kommer vara verklighet inom fem år.

Sen har det äntligen kommit en regel att överdomare kan ge dispens för att rida utan kavaj! Åh vad jag hoppas att slippa sitta och svettas i kavajen i 27 graders värme from nästa år! Jag saknar dock en tydlighet i vilket plagg man får rida i utan kavajen. Tävlingsskjorta med knäppt krage antar jag men jag undrar om den tex måste ha armar eller får vara ärmlös och om den får vara i nån roligare färg bara kragen är vit. Har såklart skrivit denna synpunkt till förbundet i det formulär som ligger på deras sajt där de vill ha åsikter om ändringarna.

För övrigt händer inte mycket denna veckan. Barbie vilar och lallar bara i hagen. Jag studerar gamla tävlingsfilmer för att försöka ta reda på hur jag ska rida den förvända galoppen för att kunna hålla den. Blandar analyserandet med viss oro inför Junos veterinärbesök på tisdag. Känns som om det kan vara vadsomhelst med honom. Antingen sitter det väldigt högt eller väldigt lågt. För mitt inre ser jag alla möjliga scenarion med hovbensfraktur, ärrvävnad i höft/SI-led eller nån allvarlig ligamentskada som gör att alt hopp är ute. Usch för denna väntan.

Alltid när man håller på med hästar är en viss distans nödvändig. Distans till sig själv och sin egen prestation, distans till vad man egentligen begär av sin häst, distans till vad man klarar av och vad man behöver hjälp med. För oavsett man är hobbyryttare eller ett proffs måste man som ryttare kunna se sig själv med kritiska ögon och ställa sig frågorna "vad kan jag göra bättre och hur ska jag klara det?".

Efter gårdagens miss med Barbie är det mycket självrannsakan här. Varför funkar inte den förvända galoppen? Vad gör jag annorlunda inne på banan som jag inte gör på framridningen, för där fungerar det. Började även tänka i banorna om det är bakknäna som spökar igen på henne, men det känns inte alls så i övriga ridningen. Nåja, hur det än är och vilket problemet nu må vara finns det egentligen bara ett sätt att komma ur det. Träna mera! Ha hjälp av Ina från marken och jobba för att den förvända galoppen SKA fungera.

Det finns ingen ryttare som är för bra för träning och en tränare på marken. Det är en väldigt väldigt svår sport det här och det är inte alltid som känslan uppe på ryggen alls stämmer överens med hur det ser ut från marken. I programmet Ryttareliten är det så himla bra illustrerat hur viktig träningen är med Charlotte Haid Bondegaard och Triviant. Det räcker inte att vara en av landets bäta dressyrryttare och att ha en riktigt bra dressyrhäst om kommunikationen mellan häst och ryttare inte fungerar. Och hur ska man få kommunikationen att fungera? Jo man tränar, tränar och tränar lite till!

Här kommer lite filmer från helgens tävlingsstarter. Första L:A3 med en pigg Barbie. 61,86%

Sen då L:A4an där jag utgick. Måste ändå säga att jag är rätt nöjd med travdelen och även första bakdelsvändningen.

Har tyvärr inte lördagens film på Bello, men här har vi iaf söndagens ritt på 60,33%. Låten vi rider till i början var visst "Nobody wants to be lonely". Det ville han ju uppenbarligen inte heller.

Jaha, det har var ju ingen toppendag precis. Började med Barbie och jag hade en ganska bra förhoppning att dagens L:A4 skulle passa oss bra. Planen var att fuska till vägen i galoppen så den förvända skulle hållas till varje pris. På framridningen satt den dessutom som ett smäck så det kändes väldigt bra. Kanske för bra. Skrittade innan det var min tur att komma in på banan, och då tog lilla ponnyns energi helt slut.

Inne på banan började jag med att rida fel väg i skänkelvikningen. Samma problem jag haft i L:A1an och när den vägen äntligen sitter ska man rida ett program där vägen är tvärtom. Så klart. Resten av travprogrammet flöt på ganska bra och vi låg konsekvent på 6or och 7or. Bakdelsvändningarna blev inte jättebra då jag inte fick henne att trampa på med bakbenen. Skritten hysteriskt oengagerad.

Galoppen började bra med det tog emot för mycket när jag samlade för att rida  tiometersvolten och hon blev hög och spänd i formen. Inget bra utgångsläge för den förvända och den sprack förstås. Inför nästa galopp fick vi en 7.5 på fattningen och sen en 7a på den ökade galoppen längs långsidan. Sen blev det samma strul i den samlade galoppen fast ännu värre. Här brakade vändningen med en gång och inget fungerade även fast jag valde att lägga en volt och göra om. Ville inte gå in på sista medellinjen som är så svår med ryggning och galoppfattning så valde hellre att utgå. Inte heller ville jag se våra usla poäng varje gång jag loggar in på tdb. Så jag sa tack och adjö och travade av henne inne på banan. Såg på onlinetavlan att vi låg på 58% när jag gick ut. Den poängen hade inte lyfts av medellinjen.

Nu ska hon få en välförtjänt vilovecka sen ska det filas förvänd galopp till Gud och förbannelse. Hur svårt kan det vara för mig att rida den bättre?

Bello övertygade inte heller med fantastiskhet idag. Prickig ponny kände sig ensamast i hela världen där på dressyrbanan. Dessutom ackompanjerade av Backstreet Boys' "Show me the meaning of beeing lonely". Kan säga att Bello såg i likhet med Bakgatepojkarna ingen sådan mening alls. Han såg heller ingen mening med att skritta och bytte den programpunkten till hopp och skutt. Men han fattade iaf en fin vänstergalopp och avslutande mellantraven var också bra. Tror han kommer göra sig bättre under utomhussäongen då han kan se andra hästar även när han är inne på banan. Idag var det troligen även viss mental overlaod som gjorde att det snurrade i hans lilla hjärna.

Denna helgen går i allra högsta grad i dressyrens tecken. Tävlingar på Kungsnäs med både Barbie och Bello. Dagen började med Bellos livsdebut på en dressyrbana. Efter gårdagens träning som verkligen inte kändes som ett bra genrep plussat med att han gick över bommen på vägen hem hade jag verkligen inga större förväntningar på honom. På framridningen förvånande han mig med att kännas ganska avspänd och fin att rida. Allt fungerade så även vänsterfattningarna som inte alls fungerade igår.

När vi äntrade dressyrbanan undrade han nog verkligen var sjutton han hade hamnat. Konstiga staket på sidan och en massa folk vid ett stort bord som alla satt och tittade noga på honom. Han skyggade lite och var spänd, men lyckligtvis kontaktbar. Efter uppridningen där jag knappt fick stopp på honom till halten blev det lite sura miner i hörnet. Galoppinslag och han bröt ur från spåret. Kom snabbt tillbaka och gjorde en fin volt. Resten av travprogrammet var helt okej, likaså skritten som jag verkligen hade onda aningar om.

Tyvärr funkade inte vänsterfattningen vilket jag såklart får ta på mig själv också. Jag visste hur viktigt det var att rama in honom och jag slarvade nog tyvärr bort den fattningen med att tro att han skulle ställa upp. Galoppdelen gav fina poäng med 7or och 7,5or. Tyvärr drog missarna med fattningen och första galoppvolten ner totalen, men 62,83% är jag ändå nöjd med. Känns väldigt bra att det blir nytt försök imorgon med samma program och samma ställe. Nu vet jag att han ändå kan uppföra sig.

Med Barbie blev det lite väl mycket overload. Samtidigt är all den energi jag hade i henne idag helt nödvändig för att vi ska kunna rida på högre poäng. Idag resulterade det dock tyvärr i att hon blev lite för ostadig och att båda förvända galopperna sprack. Jag var så himla glad att högerfattningen från skritten funkade-den har strulat så många gånger i det programmet! I vändningen där efter försökte hon dock ge sig iväg på en liten brall så när jag vände över för den förvända bytte hon nästan direkt. Krävs mycket mer lösgjordhet för den ska sitta.

Är ändå nöjd med delar ur programmet. Nu ska vi bara lära oss att hantera all energi! Red på 61,86% vilket väl ändå får vara okej med så dyra missar på koefficient.. Imorgon blir det L:A4 vilket jag aldrig har ridit innan. Ska bli intressant om den vägen i galoppen inte kan passa oss bättre.

Film på Barbie

https://www.youtube.com/watch?v=vb11_yaMaDY

Bilder från träningen i torsdags;

Det är en mening som inte är helt ovanlig att läsa varstans på nätet. Det kan vara anonymt och det kan likagärna vara i kommentarsfältet på en fejanstatus. Naturligtvis finns det ett flertal tillfällen man själv tänker den meningen och för många är det tydligen lite för enkelt och de har lite för snabba fingrar vilket gör att meningen sätts på pränt omedelbart. Sannolikheten att samma människor spontant skulle drista sig att säga den meningen verbalt i en irl situation är troligen många gånger väldigt liten.

Idag trillade det in en status på min feed på fejan från någon jag inte är vän med. Detta för att flera som jag är vän med hade kommenterat. Statusen gällde att en av de bästa sjuåringarna i Sverige visst var kvalad till MsvA och att detta tydligen hade blivit ifrågasatt när hästen blivit anmäld till en tävling i klassen. Statusförfattaren klargjorde endast detta vilket inte är en helt märklig reaktion kanske då det hade påtalats till förbundet att hästen inte skulle varit korrekt kvalad.

Men sen börjar hatet i kommentarsfälten. Den som hade påtalat detta för förbundet var "helt jävla dum i huvet", " har inget liv", "för mycket fritid", "lider av den svenska avundsjukan" osv osv. Vidare var det så urbota tramsigt att ens påtala att kval inte skulle vara korrekt för just denna hästen eftersom den är så fantastisk. 

Ja, hästen är fantastisk. Men det betyder självklart ändå inte att den ska gå förbi gällande kvalregler. I detta kommentarsfält blev det också uppenbart att en del tillhörande det fina ryttarfolket inte alltid är särskilt bevandrad i dessa kvalregler. Det idiotförklarades nämligen tydligt att "alla vet väl att sjuåringar får starta MsvA utan kval". Tji fick hen eftersom det inte stämmer. Det är enkelt att bli förhastad med fingrarna.

Just den här situationen kan jag tycka är ganska mångbottnad. För det första måste alltid vara okej att bli ifrågasatt om tex kval. Vad är som  problemet med den frågan; "är din häst korrekt kvalad?" Svar: "Ja det är den, kolla i TDB". Är det ens något att bli upprörd över? 

Sen är ju frågan också varför det inte finns en funktion i TDB som gör att du inte kan anmäla till klass du inte är kvalad till? För uppenbarligen är det inte en kotte som bryr sig om att skicka med styrkningen av att man är kvalad till klass där kval krävs som det står i propositionen. 

Sista frågan som uppkommer är varför "folk är dumma i huvet" om de dristar sig att ifrågasätta det fina ryttarfolket?

Skrev häromdagen att våren var här. Dagen efter vaknade jag till en snötäckt värld. Inte jättebra eftersom mina hästar redan är sommarskodda utan sulor och brodd. Framåt kvällen gick det åtminstone att rida på en liten del av stora ridbanan så Barbie fick bli lite rastad. Jobbade på den förvända galoppen som stundvis ger en superbra känsla och jag hinner tänka "yes, nu har jag hittat hur jag ska rida den säkert!". Och så gör jag om och i mitt tycke rider exakt likadant och så blir det omslag. Blir rätt irriterad på mig sjäv när jag inte lyckas få till linjen, balansen och lösgjordheten-hur svårt kan det vara?

Till helgens L:A-starter är mitt stora mål att den förvända galoppen ska vara stadig. I synnerhet i A:4an är där en helt hemsk väg som jag bävar för. Men men, jag får försöka hitta balansen och lösgjordheten där inne på banan.

Även det prickiga djuret red jag igår. Det kändes inte så himla bra eftersom han mest bråkade med mig. Han har en förmåga att spänna till och då verkligen inte alls vilja samarbeta. Han har lärt sig en del "cirkuskonster" som tidigare gjort att han har kommit undan jobb. När jag då inte ger mig blir han skitförbannad och vi är inte direkt såta vänner. Stundvis släppte han igenom och sålänge jag inte skrittade gick det bra. Jobbigt bara att det är skritt med i programmet.

Juno har fått kliniktid först efter påsk. Så det dröjer innan det blir svar på vad som är fel och dröjer således ännu längre innan han, om alls, kommer att börja ridas igen.

Har ändrat namnet här på bloggen till "Fiorano" istället. Det är mitt hederliga gamla bukenick som jag haft de senaste elva åren och gjort över 18.000 inlägg med. (Svar på din spontana undran om jag nånsin haft ett liv är; nej, det har jag inte). Som ett antal gånger tidigare känner jag inspiration att försöka hålla igång bloggen lite flitigare. Men till slut hamnar man i den omtalade "bloggtorkan". Själv läser jag knappt alls bloggar mest för att jag tycker att de är så oändligt tråkiga.

Handlar bloggen om hästar så finns det två varianter. Den första är den utseendefixerade varianten som bara handlar om yta och nada substans. Sjukt tråkigt. Sen är det varianten som enbart handlar om ridpass efter ridpass och ytterst genomgående info kring dessa ridpass. Det beskrivs hur hästen var att tränsa, hur den var att sadla, hur den lyfte på benen när den gick ur stallet, om stigläderna var tröga att dra ner, hur vederbörande satte foten i stibygeln och om det för dagen var lätt eller svårt att ta sig upp och så fortsätter det i samma anda i oändlighet. Hysteriskt tråkigt.

Sen kommer det ett och annat så kallat "åsiktsinlägg" av båda dessa kategorier. Det kan handla om allt från varför dyra saker är bättre än billiga saker, varför pessoabett är tortyr och varför just den här bloggaren alltid gör rätt med sina hästar och tänker rätt. Är det nån som nånsin läst en blogg där författaren skrivit "oj hoppsan det blev visst lite tokigt med hästen/ridningen/utrustningen där, nästa gång gör jag det bättre!". Kommer man till insikt att något varit fel/dåligt ska det våndas nåt så eländigt om hur hemsk man känner sig. Tröttsamt. Alla gör fel-lev med det.

Sen är det tydligen en oskriven (höhö) regel i hästbloggsammanhang att man aldrig aldrig får bli för personlig. Ditt privatliv hör inte hemma i bloggen och man ska vara himla hemlig. Tja, nog för att man inte behöver vädra allt-för det är nog inte heller så begåvat, men ibland blir det också väldigt konstigt. Det allra värsta är när det skrivs "och så hände blablabla, men det kan jag inte ta här på bloggen", nä men skriv inte om det alls då.

Så om ni eventuellt har nån form av önskemål om vad ni vill läsa här så kommentera gärna!

Då är ljuset här och träning och tävling har kommit igång. Åtminstone för Barbie eftersom Juno är halt. Varför är lite av ett mysterium, men utredning på klinik fortsätter efter nästa helg. Metacamen han får sista dagen imorgon måste först gå ur kroppen. Som det ser ut sitter hältan högt höger bak, men kan egentligen vara lite varsomhelst känns det som. Väldigt tråkigt då han varit fin över vintern.

Med Barbie går det iaf bättre. Under februari körde jag en-två dagar i veckan till ridhus och började återigen träna för Ina. Vinterns vila har gjort ponnyn gott och hon har känts härligt fräsch superpigg. Min plan att rida första tävlingen i Timrå i slutet av mars höll och att starta L:B2 var bokstavligen ett vinnande koncept. 67,0% vinst med högsta poängen hittills för oss i klassen känner jag mig väldigt nöjd.Hon var som väntat väldigt spänd men vi lyckades ändå ha 0,5p högre på lösgjordheten till vår fördel eftersom tvåan hade exakt samma %.

Film från Timrå:

https://www.youtube.com/watch?v=H0ADnPEWLeY

Igår var det dags för andra starten. Hade (i berått mod) anmält till en L:A1 i Delsbo. Är egentligen alldeles för lång väg att köra (nästan 9 mil), men jag tyckte att klassen passade så bra. Starttiden blev sen, 19:24. Jag gillar inte sen starttid. Får alldeles för lång tid på mig att tänka och hinna med saker som egentligen är snabbt gjorda. Så halvvägs dit på den riktigt skitdåliga, gropiga och hemska vägen inser jag att jag glömt kavajen. Såklart.

Väl framme fick jag låna (en jättesnygg) kavaj av en tjej i sekreteriatet. Trodde att jag hade gott om tid så stannade på läktaren och kollade på ett ekipage. Jag hade inte gott om tid. Så när jag insett det och väl fått ut ponny ur släpet, klätt på henne och mig själv var det 20 minuter till min start. När jag kom in på framridningen insåg jag att det inte spelade någon roll ändå. Ridbanan var så himla djup och det passar verkligen inte Barbie. tror att det beror på att hennes bakknän är lite svaga och dom vill jag vara rädd om! Red fram i ca tio minuter och är så glad över hennes fantastiska ridbarhet och att hon är ganska väl lösgjord. Red ingen skänkelvikning och mina försök till förvänd galopp gick åt

skogen.

Kan inte påstå att jag hade särskilt bra känsla när jag red in i ridhuset. Tack och lov var underlaget där inne mycket bra och jag fick några minuter att rida runt innan start. Ponny var väldigt spänd och jag var också lite mentalt stressad. Programmet kändes okej och jag fick 7,5 resp 7 på skänkelvikningarna. Slarvade bort en del poäng i den förvända och red dålig väg. Men det kändes som ett smartare val än att riskera omslag.

Vi fick trots detta 64,605% och en röd rosett med oss hem. Var även högsta poäng vi haft i denna klass så känns som att säsongen börjat otroligt bra.

Film från Delsbo:

https://www.youtube.com/watch?v=Td_mtklh53M

Nästa helg är det tävling på Kungsnäs. Där ska Barbie gå L:A3 på lördagen och L:A4 på söndagen. Så nu är det slut på rosetter ett tag. En ny bekantskap här i bloggen ska även debutera på dressyrbanan på Kungsnäs. Ska rida min stallägares prickiga ponny Bellotrix där. Han ska gå L:B2 båda dagar vilket ska bli mycket intressant. Han har aldrig startat nån dressyr så det kan gå lite hursom. Sköter han sig kan det gå kalas-gör han det inte kan det bli pannkaka. Man vet aldrig riktigt hur dom ska reagera första gången.

Bello: