Idag var det så dags för tävlingen på Näset. Jag var på riktigt dåligt humör igår eftersom jag först då insåg att tävlingen gick inomhus. Jahopp, ensam i ett ridhus med en prickig ponny som tycker att vara ensam är det läskigaste som finns. Känns som skit rent ut sagt att hästen går som en klocka (nåja) hemma med alla förutsättningar att gå ett program på 70% när man vet att han kommer att balla ur där i ridhuset.

Men men, inte är man hästmänniska om man ger sig för en smärre potentiell motgång. Är bara att rida på och se det som nyttig erfarenhet. Bello har trots allt förvånat den senaste veckan med att visa ett mycket större lugn än vanligt. Det gjorde han även idag på framridningen. Trodde att han kanske skulle vara väldigt okontaktbar eftersom hagkompisen var med och vi dessutom körde dit dom tillsammans. Det gick dock långt bättre än jag trodde och han var väldigt fin på framridningen.

När vi kom in i ridhuset blev han som väntat spänd som sjutton. Travade runt lite och han pep lite men var ridbar. Trodde månne att ett mirakel skett och att det skulle gå att rida ett vettigt program. Tji fick jag. Redan i första volten sa Bello "tack och adjö" och reste sig ordentligt. Så fortsatte hela travdelen och skrittdelen. Hopp och skutt och en orgie i låga (förtjänta) siffror.. Allteftersom blev han dock mer ridbar och galoppdelen var okej. Till sista uppridningen hade jag hittat lite ridbarhet och där fick vi en 7a. Totalt fick vi 52 stackars % och tog jumboplatsen med råge.

Tja, vad ska man säga? Det finns liksom inte så mycket mer jag kan göra. Hoppas att min magkänsla att utetävlingar kommer att passa honom bättre stämmer. Nästa helg är det LB3 i Härnösand som gäller.

Filmen (tyvärr utan kommentarer, men med poäng)

.

Lilla lyckoponnyn Barbie gjorde mig dock inte besviken. Är lite jobbigt med tävling på henne nu eftersom jag ställer väldigt höga krav på mig själv. Jag vill ju så mycket och jag vet att vi kan. Det är bara så himla svårt att få in det i dressyrprogram och verkligen visa vad vi kan.

Idag lyckades vi! Travdelen var inte riktigt så stadig och fin som den kan vara. Inte så konstigt egentligen eftersom vi i princip enbart jobbat med galoppen senaste tiden. Och det arbetet har lönat sig. För minsann att vi satte båda de förvända galopperna! Fick tom en sjua på den svåra vänstra och jag var så glad att jag nästan började gråta där i programmet.

Blev personbästa i klassen igen med 64,28% och även en tjusig gul rosett. Utöver rosetten fick vi även ett presentkort på 400:- på en träning samt en massa jättefina hårprodukter. Är himla kul med klubbar som verkligen fixar riktigt bra priser!