Det är inte bara Juno som fått uppmärksamhet idag utan även dom andra två. Barbie får göra samma sak som Valegro så här efter tävling, dvs komma ut i skogen och lalla på hackamore. Tycker det känns bra att låta munnen vila när det ändå inte ska jobbas.

Bello tänkte jag bara rida en kortis på banan för att mjuka upp och fortsätta jobbet med övergångar och att han ska komma ordentligt på mina hjälper. Han fick ut och skritta i skogen med sin matte igår. Det har dock varit en toff vecka för honom där han har gått vartenda dag och även han kändes nog så pigg idag och väldigt alert är det lite mental overload. Han tappar lätt fokus och får lite ryck där han hoppar omkring. Däremellan var han dock väldigt framme på hjälperna och gjorde ffa fina trav-galopp-trav-övergångar. Imorgon får han välförtjänt vila.

Har även anmält till vårens sista tävlingar för Barbie. Efter helgens LA4 i Härnösand kommer hon att få vila en vecka. Eftersom hon hade reaktioner i bakknäna i höstas är jag väldigt rädd om henne och även om en veckas vila inte läker ut något så ger det ändå viss återhämtning. Sen blir det programträning 1 juni med MsvC1 (eller kanske 2an), start på hemmatävlingarna 7 juni MsvC2 och sen sista starten i Njurunda 14 juni MsvC1. Nu när förvända galoppen verkligen känns stabil tycker jag att MsvC är lämpligt att starta. Ska bara jobba på traven och skolorna lite mer.

Bellos planering är nästan samma med programträningen, hemmatävling och Njurunda. Han ska dock få gå LA3 rakt igenom. Man kan ju tycka att han inte borde gå mer än LB med tanke på våra blygsamma resultat i klassen. Men jag vill ha honom så länge som möjligt inne på banan och tror även att vi kommer att gynnas av att det händer mer i programmet och jag får möjlighet att verkligen jobba honom. Får väl se hur det håller.

Barbie och jag på hemmatävlingarna förra året. Vår absolut sämsta start nånsin där hon stannade och bajsade(!) i en skänkelvikning och busade til det ordentligt i mellangaloppen. Får hoppas att vi kan visa upp oss bättre i år:D!

Så idag var det dags för återbesöket för Juno. Han är fortfarande tydligt halt höger bak vid longeringen. Men ingen reaktion på böjprov bak, varken högt eller lågt. Däremot har tre veckor i sjukhage gett honom en grads reaktion lågt båda fram på böjprov. Liksom va?

Eftersom han var ok på böjprov högt bak, men hältan ändå fanns där så lades en bedövning i hoven för att se om det kom lågt istället för högt. Och den släckte minsann. Nu blev han i princip helt ren på longeringen även om lite kvarstod. Dock det renaste han travat under hela utredningen.

På frågan "vad gör vi nu?" blev jag och veterinären lite ovänner. Han ansåg att hoven mest troligt var ett eget problem och inte hörde ihop med knälederna. Han trodde på hovömhet eftersom Juno är barfota bak. Således ville han skicka hem honom med ordination att skos med sulor bak. Inte en chans sa jag.

Så hoven röntgades och se där, en förändring på hovbenet. Den var liten och jag fick inte se plåten. Eftersom Juno då var drogad och bedövad behandlades hovleden. Återbesök om två veckor-och således ytterligare två veckor i sjukhage för Juno.

Röntgenplåtarna har jag begärt ut och ska hämta dom imorgon. De komer att granskas både av min hovslagare och min vän som är veterinär och som har en förkärlek till hovproblem. Hennes gissning har fö hela tiden varit att problemet sitter lågt.

Hursomhaver vet jag inte hur mycket klokare jag är av detta och vad som ens är nästa steg? Känner att veterinären dessutom är sjukt trött på mig och mitt tjat om att hitta det primära problemet. Jag är fullt medveten om att jag är en mycket krävande hästägare, men är jag inte det så blir ju inte allt kollat heller.  Får väl se vilket utlåtande jag får på plåtarna och ta det därifrån. Kanske blir det till slut ett klinikbyte och då far vi söderut. Under tiden läser jag hästannonser på Hästnet som terapi. Jag känner mig inte så hoppfull ärligt talat.