I strålande sol har Bello och Barbie fått visa upp sig på tävlingsbanan i Härnösand idag. Först ut var Bello i hans LB3. Jag har tjatat om att jag vill vara längre tid inne på banan så jag verkligen får igenom allt. Jodå, inne på banan lång tid innebär också att ryttaren ska orka rida hela vägen. Det gjorde inte jag.

Det som verkligen var bra med Bello idag var att han skötte sig helt utmärkt. Inte ens antydan till att bråka även om han gick och ropade en del på Barbie (som stod i släpet och ropade tillbaka). Men så länge han inte gör en grej av det gör inte jag heller det. Tyvärr fick han sirap i benen och blev otrolig seg. Det är väl helt enkelt spänning i kombination med viss trötthet som gjorde honom så. Men hellre det än att han far runt på bakbenen.

På slutet av programmet föll jag isär fullständigt och klarade inte av att hålla ihop sista galoppen. Så där försvann massor av poäng. Men det är en seger att han äntligen fungerade inne på banan! Nu ska vi "bara" hitta rätt balans mellan hur pigg/trött han ska vara inför start. Bättre än 58,3% ska vi ju lyckas ta oss runt på...

Barbie var till skillnad från Bello ett popcorn att sitta upp på. Hon busade redan på framridningen. Blev lite väl snålt med tid på framridningen idag, men samtidigt gillade jag verkligen att ha den extra energin inne på banan. Eller ja till viss del iaf. Det blev lite väl sprakigt i galoppfattningarna. Jag galopperade dessutom in på banan och då tog det tvärstopp när Barb fick syn på hästar i en hage, hon fortsatte sen med att skygga hysteriskt (för att vara henne) för varje bokstavsmarkering. Det där med havre kan vara spännande! Vi lyckades även med bedriften att få in tre byten i programmet. Men inte ett enda i den förvända tack och lov. Kanske känner Barbie att det är dags att komma igång med bytesträningen;).

Resultatet blev med alla våra missar mycket blygsamma 57,68%. Så självklart antog jag att det skulle bli ytterligare en plats bland de sista i startfältet. Så vi lastade och kollade lite på den MsvB som gick på en parallell bana. När vi således var på väg hem och jag stod och beställde en korv hörde Bellos ägare mitt namn i högtalaren. Jag hade vunnit klassen! Liksom hur är det ens möjligt att vinna på sååå låga procent? Det är lite så att jag skäms faktiskt.

Men men, en vinst är alltid en vinst och jag älskar trots allt rosetter!

Ärligt talat så brukar jag aldrig gnälla på hur domare dömer. Gnäller man på domaren får man lära sig att rida bättre är min paroll. Men idag känner jag faktiskt att det var betydligt mer "gångartsbedömning" än vad det brukar vara i lätt klass. Visst är vår mellantrav inte fantastisk på något sätt. Men att vi bara får 5 resp 5,5 vilket knappt är godkänt betyg tycker jag faktiskt inte känns helt korrekt. Slutgnällt på tant-nästa gång ska vi trava bättre!