Den svenska ponnysporten står ständigt under förändring och utveckling. Stilhoppningens införande i SM är ett stort steg framåt som i allra högsta grad stötte på patrull. Det ska tydligen vara som det alltid varit och barnen ska få rida fort. Det senaste är att SvRf har kommit med förslag om nya åldersindelningar för ponnyryttarna.

Förslaget innebär att ponnyryttarna får tävla B-ponny tills de är 13, inte längre 14 i dressyr och fälttävlan. C- och D-ponnyryttarna kommer att delas in i två ålderskategorier där den andra blir 17-20 år. Jag tycker att det hade varit bättre att låta gamla reglerna vara kvar på B-ponny då fjortonåringarna oftast börjar kunna rida sina ponnier betydligt mer effektivt och det sista B-ponnyåret är värdefullt.

Att höja åldersgräns till 20 år för C och D gillar jag. Det är en regel som bäst passar de hobbyryttare som vill behålla sin härliga ponny genom gymnasiet utan stress att behöva skaffa storhäst för att kunna fortsätta tävla lite. Helt klart något som gynnar bredden på vår sport. En sport som faktiskt mest är för hobbyryttare och drivs av hobbyryttare.

Men döm om min förvåning när det återigen börjar gnällas. För tydligen vill en hel del inte alls att det ska vara åldersgränser för ponny. Det ska vara vikt/längdgränser. Say whaaaat?! Hur tänker vuxna människor? Hur har de tänkt att detta skulle genomföras ens? Obligatorisk invägning inför varje start? Mätintyg för ryttare med slutmätning året ryttaren fyller 18?

Jag blir helt chockad när dessa människor som anser att en vikt/längdregel är en briljant idé inte tänker på konsekvenserna en sådan regel skulle ge. Kan det bli annat än ätstörningar och vikthets utan dess like? Det händer så mycket i kroppen för tjejer i ponnyåldern och ska detta stigmatiseras och bedömmas från tävling till tävling kommer barnen dels bli extremt negativt påverkade i situationen och dels få men för livet. De kommer inte kunna ha en normal syn på sin kropp.

Och tänk på alla dessa otäcka ponnyföräldrar som redan nu finns och driver sina barn hårt. Kommer de då bara gilla läget att ungen gått upp två kilo och inte längre kan tävla ponnyn som de köpt för flera hundratusen med siktet inställt på medaljer? Icke.

Jag är chockad, upprörd och lite äcklad över folks helt öppna moraliserande kring BARNS vikt. Jag får ta en hel del för att jag som vuxen är lång på mina ponnier. Det kan jag ta, även om det känns för mig också.