I helgen vände vädret igen och nu blev det betydligt kallare. Det är verkligen helt perfekt hästväder! Jag gillar inte att rida så att man svettas fast man bara har ett linne på sig. Tycker det är perfekt så här lite kyligare och jag kan ha ett par tröjor på mig. När jag rider ut blir det tjock jacka och fodrade handskar. Det är lite mysighetsfaktor över det hela.

Så Barbie fick jobba lite på banan idag. Lilla banan där jag brukar rida när jag vill ha staket för att kunna rida bra linjer, har fått lite väl mycket nytt underlag så den är som kvicksand att rida på. Så då får jag rida på vår stora fina bana som är 60x60. Inte direkt dressyrmått och jag saknar att ha riktiga mått att rida på med staket. Men jag hade tur idag för det var helt nyharvat och jag kunde rida dit en linje så jag fick till en perfekt 20x60-bana. Därmed fanns inga ursäkter att ducka travjobbet med skolor.

Red som jag gjorde senaste träningen för GP med flera 8-meters volter för att hitta böjningen innan jag började med öppnorna. Det som var bra ar att jag fick till bjudningen och hon rörde på sig bra framåt. Det som däremot var dåligt är genomsläppligheten och att hon då lägger huvudet på sned ffa i vänster varv. Så egentligen var jag rätt dum som satt och red skolor när det lösgörande arbetet uppenbarligen brister. Blir nog ett kortare lösgörande pass imorgon för att få till det grundläggande som jag slarvade med idag.

Sen skrittade jag ut en timme med Juno över stock och sten i skogen. Satt och tänkte på hur himla trygg och trevlig han är att rida ut på. Finns inte mycket som bekommer honom inte. Bilar, små skällande hundar, motorsågar, gräsklippare och you name it. Inget rubbar Juno! Jag trodde ärligt talat inte att vi skulle komma till den punkten att jag faktiskt känner mig så här trygg på honom. Bävar iofs en hel del inför hur han kommer att bete sig i början på tävling... Men då ska han iaf vara betydligt mer framme i ridningen och det brukar göra de flesta situationer lättare att reda ut.