För att dels bli lite flitigare med åtminstone en uppdatering i veckan och dels för att det är himla nyttigt att själv kunna titta tillbaka vad en egentligen har gjort hade jag tänkt att börja med summering av vad hästarna gjort under veckan.

Måndag 

Barbie: Red i ridhuset ca 20 minuter arbete i trav och galopp och lika mycket skritt. Lite långsam på hjälperna och ojämn i kontakt och form. Red barbacka.

Juno:  Skrittade ut och klev runt lite på våra offroadstigar.

Tisdag

Barbie: Skrittade ut en timme och klättrade lite.

Juno: Samma runda med Ellinor

Onsdag
Båda vilade

Torsdag

Barbie: Red i ridhuset med samma upplägg som i måndags. Kontakten var bättre och lite bättre på hjälperna. Svårt att hitta en längre form i galoppen. Barbacka.

Juno: Kort pass på en kvart i ridhuset. Kändes lite matt och mör i kroppen. Ganska motsträvig.

Fredag

Barbie: Ytterligare ett pass i ridhuset. Ca 25 minuter effektivt arbete, mer galopp än sist. Bättre i formen, kräver att jag rider fram till kontakten i galoppen. Dressyrsadel på, verkade lite öm efter mina sittben...

Juno: Skrittade 45 minuter

Lördag

Barbie: Skrittat ca 70 minuter på olika underlag (asfalt/skogsväg/skogstigar). Helklipptes.

Juno: Samma med Ellinor

Söndag

Barbie: Skrittat ut 45 minuter, tokpigg! Red även ca 15 minuter på lilla banan ute på fyrkanten där det är uppsaltat. Ganska fin känsla stundvis, men stundvis inte helt ärlig i kontakten.

Juno: Ridhuset, först skritt för hand i drygt 20 minuter i väntan på att lektion skulle ta slut. Laddad och for en del. Satt upp efter att de andra hästarna gått ut, spänd och skrikig. Men sen superfin! Härlig bjudning och super i galoppen.

Ganska nöjd med veckan. Blir förstås lite tråkigt att de får gå så mycket i ridhuset (ffa Barbie) nu när underlaget ute är stenhårt. Variationen blir därför inte så stor som jag vill egentligen. Har även en hel del prestationsångest gällande Barbie att jag inte får henne tillräckligt ärlig i kontakten och i formen genom kroppen. Behöver komma igång att träna igen!

Inte särskilt sällan påminns mången hästägare på buke om att "det ska vara roligt att ha häst". Det ska vara roligt att ha just den hästen man har annars är det till att sälja och köpa en annan som man ska ha roligt med. För roligt ska det minsann vara, det är essensen av att vara hästägare.

Njae säger jag. Det är faktiskt inte alltid så himla roligt att ha häst. Det är faktiskt ganska jobbigt också. Massa arbete, mycket pengar, tidiga morgnar, sena kvällar, kallt väder, varmt väder, storm och regn. Det är inte särskilt förlåtande att vara hästägare utan hästen måste tas om hand vareviga dag. Som hästägare de senaste tjugo åren är jag väldigt bekant med motgångarna som det innebär även om det för mig inte är en alternativ tillvaro att inte ha häst.

Problem uppstår när folk skaffar sig sin första häst och tänker "nu ska det vara roligt". De ser sig själva susa fram på tävlingsbanan mot rosetterna och galopperandes på ängarna med vind i håret och ett leende på läpparna. När verkligheten kommer ikapp och det visar sig att hästen kanske inte var så snäll att galoppera över ängarna med eller det var inte bara underbara dressyrpass på en mjuk och välriden häst eller att den inte alls vill hoppa de hinder en tänkt. Det blir ett hårt fall ner i verklighetens ganska bistra värld.

Naturligtvis är det också roligt att ha häst, men jag tror att som hästägare bör en ha mycket selektivt minne. För de stunderna som verkligen är underbara är ganska korta och relativt få skulle jag våga påstå. Tex lever jag fortfarande på det där varvet i galopp med Juno för två veckor sen där han kändes fantastisk. Ca en minut av mången timme med hästarna under samma tid. Det dopaminpåslaget som det enda varvet i galopp gav gör det så värt att kämpa vidare. Jag kan minnas ridpass från flera år tillbaka som har gett den där alldeles extra känslan och att hitta den är magiskt!

Att ha häst är ett privilegium utan dess like. Men det är ett privilegium som har ett pris som inte bara är ekonomiskt. Det emotionella priset är nog så mycket större. Samtidigt tycker en inte direkt om alla hästar en träffar, det handlar om kemi. Det är inte heller så att det garanterat är kärlek vid första ögonkastet när häst ska införskaffas. Här blir det dessutom lite klurigt. För när häst införskaffas ska det till viss del göras med hjärtat, om en inte tycker om sin häst kommer det kännas alldeles för tungt. Samtidigt kan kärlek växa fram under tid. Båda mina ponnier har ganska stor integritet och släpper inte riktigt in en med en gång. Med Barbie tog det nog ett halvår innan jag började känna en riktig kontakt med henne. Med Juno har det tagit ännu längre tid. Först i år har jag börjat tycka om honom på riktigt. Att skaffa häst är lite som ett arrangerat äktenskap, med fördel att du kan sälja din respektive om det inte fungerar.

Det handlar för mig inte om att det ska vara roligt att ha häst i alla lägen, det handlar om att det ska vara värt det.

Bilderna här nedan är från ett ridpass i fullkomligt ösregn för några år sen som jag fortfarande räknar som ett av de passen som varit helt super! Ville inte sluta rida och hästen kändes alldeles underbar!