Jag är smått besatt av munskum. På gränsen till onödigt mycket dessutom. Med Barbie har det blivit mitt sätt att se om ridningen verkligen har kommit genom kroppen och även en check på hur liksidig hon är. Hon släpper ffa  högertygel så att jag inte kommer genom den sidan och då skummar hon inte där heller. Kan säga att med just den där högersidan är det stor skillnad när jag rider för Ina, då får jag i princip alltid henne att skumma jämnt. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma dit när jag rider själv..

Idag var inget fantastiskt pass med Barb. Eller egentligen kändes det inte jättedåligt. Jag satt där och fokuserade på mina tre punkter kring sitsen (även om jag mest glömde att korta tyglarna hela tiden), således satt jag väl hyfsat prydligt men jag glömde bort att rida. Det blev varken hackat eller malet liksom. Kontakten kändes bra, men skummet uteblev. När jag väl  kom till en punkt av "whatever, jag galopperar väl istället" så fick jag till lite bättre ridning. Just nu är jag inne i en period där galoppen är enklast att rida på båda hästarna. Verkar inte kunna rida ett vettigt travjobb alls. Men sånt har en tendens att gå i vågor.

Fin i nya schabraket iaf

När jag skulle rida Juno var jag mest hungrig och ville få det avklarat. Blev en ganska snabb framridning om tio minuter i trav och galopp på den där halvlånga tygeln. Den uppvärmningen handlar verkligen bara om att få igång honom lite och att han ska tycka det är enkelt samtidigt som hans sladdriga patella får strama upp sig lite. Är jättenöjd med hans galoppjobb, blev att jag gjorde samma som med Barbie typ och galopperade på för att hitta ridning. Och minsann, för första gången skummade han i munnen! Han har verkligen utvecklats jättemycket senaste månaden och nu kommer kontakten till handen bättre vilket nog är vad som skapar suget. 

Tänk att så lite kan göra en så glad!

Just i detta nu sitter jag mest troligt och rider. Himla käckt det där med tidsinställda inlägg. Annars hade alla inlägg här publicerats mitt i natten och då är det inte så många som är ute och läser inte. I min ridning är just nu Kyra min inre röst. Har roat mig med att sitta och kolla clinicdelar som ligger ute på tuben. Med Ella har det blivit tydligt att jag måste bli starkare i bålen för att klara av att sitta emot. I detta klippet ger Kyra massor av bra tips:

Brukar bara välja tre fokuspunkter när jag rider, annars blir det alldeles för mycket i huvudet för att klara av att omsätta i praktiken. När en skrittar fram så är det guldläga att tänka på sin position i sadeln. Sitt mitt över hästen och som Kyra säger "sitt som om du sitter på en stol". Ta ut benen (lättast med ett i taget) från hästens sida så att du hittar känslan i sadeln utan att klämma. När du hittar sitsen så styr runt lite med sitsen på lång tygel utan att ta i munnen på hästen, gör halten genom att andas ut och bli tung i sadeln.

När jag sen börjar rida och ta tyglarna försöker jag genom hela passet tänka på att få in mina armbågar till sidorna. Så som Kyra visar i klippet att armbågen ska vara stark och handleden elastisk är förstås målet om det krävs. Det är dock stört omöjligt att lyckas med om en har armbågarna så långt ut i från kroppen så det får plats två små grisar i mellanrummen. Ett led i detta är även att jag måste KORTA TYGLARNA!

Sista punkten är att vara stark i magen och "sitta kvar" utan att falla som en fällkniv. Detta är ffa ett problem i galoppen. Det har blivit bättre sen sadelbytet, men är fortfarande en olat. Lite skillnad mellan hur det är att sitta på hästarna faktiskt. Juno är mycket lättare att sitta på och hålla en hyfsad position. Åtminstone när han rör sig framåt med bjudning.

Avdelning; "fällkniv"