Ja så kan jag troligen beskriva mig själv helt sanningsenligt. Det är konstant en naken sanning jag beskriver här på bloggen om min verklighet, min ridning och mina hästar. Jag förskönar inte, jag försöker inte få mig själv att låta bättre än vad jag är utan this is it. Varken bättre eller sämre. Det betyder inte heller att jag tycker att jag är helt fruktansvärt skitkass, jag känner mig ändå ganska trygg i vad jag kan. Men sen är det så med hästar och ridning att en lär sig hela tiden mer, en får omvärdera hur en gjort och ibland inser en att det spår som en kört i leder rakt i fördärvet (läs; till kliniken). Då gäller det att kunna ha så pass mycket stake i sig att någon tramsig stolthet inte får stå i vägen för att kunna säga "hoppsan, det här blev ju inte bra nu måste jag göra om och göra rätt".

Så i denna anda tänkte jag hänga ut filmen som orsakade senaste debaklet. För dagen var Ella pigg, dragig och gigantisk. För att hon inte skulle göra tjurrusningar a la B-ponny högg jag tag i innertygeln när hon drog och bankade på tills hon släppte. Det ÄR fulridning och formen blir därefter. Som jag skrev i tråden är detta lite mitt sätt att rida, tex gjorde jag likadant på Bello när jag red honom. Eftersom jag trots allt har en plan och är medveten om vad jag gör och varför, samt att den här formen inte är ett självändamål tror jag knappast att det orsakar en "fribiljett till kliniken". Men självklart, jag kan ha fel det här onekligen hänt förut.

Den film. (Dom dragiga partierna är bortklippta så håll till godo med fulkröken och min fällknivssits med för korta stigläder i dressyrsadel.)

Som viss kontrast till fulfilmen kan jag visa lite bilder från dagens pass med Ella. Även om min ridning föregående pass inte var optimal så hade den viss effekt. Idag var hon inte ens hälften så dragig utan jag kunde rida ut halsen betydligt bättre till en finare kontakt. Försökte ha mycket fokus på min armbågar och bli stark i bålen för att kunna sitta emot. Kan meddela att jag har börjat med att göra situps om kvällarna så att jag ska bli starkare..

Galopperade för första gången idag vilken höll på att resultera i en flygtur över sargen... Men sen gick det bra.

Detta är min målbild med formen!

Måndag

Barb: Arderå, 60 minuter i skogen med jogg och galopp.

Juno: Ridhuset 30 minuter

Tisdag

Barb: Träning för Ina. Red lite skolor på volt i trav och samlade galoppen lite.

Juno: Arderå, 60 minuter i skogen med jogg och galopp.

Onsdag

Båda vilade

Torsdag

Barb:

Juno:

Fredag

Barb: Skrittade 90 minuter

Juno: Samma med Ellinor

Lördag

Barb: Ridhuset 40 minuter, svårt att få lösgjord. Spände upp sig och samlade och ville inte länga ut halsen. Okej på slutet.

Juno: Ridhuset 40 minuter. Red fram på halvlång tygel vilket han funkar jättebra med, bjuder fint framåt även i galoppen. Mycket trav-skritt.travövergångar Avslutade med att galoppera ganska länge på halvlång tygel som substitit för galopp i skogen. Trött ponny!

Söndag

Barb: Ridhuset 30 minuter. Bättre i formen på slutet med jättefin kontakt och näsan framme. Ganska nöjd.

Juno: Ridhuset 30 minuter. Inte så trött som jag trodde, skrittade jättebra i trav-skritt-travövergångarna och väntar verkligen på att få gå framåt. Bra vänsterfattningar och ett rätt fint travjobb med bra kontakt. Får trava lite långsammare än jag önskar men där han verkar orka med att bära sig.

Förutom min egna har jag ridit Ellinors stora Ella eftersom Ellinors knä är rätt paj sen hennes hastiga möte ned hård mark från hög höjd. Ella är stor och aningens brötig så min stora brist i bålstyrka blir väldigt tydlig när hon dra iväg med mig. Men efter att ha sett tips av Kyra om hur bålstabiliteten påverkas av armbågens placering förstår jag mer varför hon kan dra i mig som hon gör. Mina armbågar har en tendens att flaxa iväg som om jag skulle flyga nånstans. Resultatet när hon har dragit är att jag istället har rundat av henne ganska ordentligt i halsen. Detta syntes på en filmt som visades på Buke där jag då fick höra hur dåligt jag red. Och målet är förstås att näsan ska hållas framme, men tja ibland blir det lite fult på vägen.

Jag och Ella i den form som hon bör jobba i.

Sammanfattning: Ganska nöjd med veckan, dels för att båda hästarna hann komma ut i skogen och galoppera under tiden snön fortfarande låg kvar och bjöd på fint underlag. Nu är det bara is och jag är tacksam över ridhuset! Juno har helt klart känts bäst i veckan och har varit lite bättre för varje pass. Med Barb blev det för mycket samling på träningen vilket har gjort det lösgörande lite kämpigare. Å andra sidan så måste vi även lägga in lite samling och helt enkelt träna på att bibehålla lösgöringen.

Att befinna sig ute i cybervärldens Bukefalos är något jag gjort under många års tid. Mitt nick Fiorano registrerade jag under midsommar 2003. Innan dess hade jag haft lite olika namn sen Bukefalos hette "stallet.com" i slutet av 90-talet. Det är förstås olika vem en sas väljer att vara i cybervärlden. En del smyger i kulisserna och skriver inte så mycket och andra ger sig in i både det ena och det andra ämnet och uttrycker åsikter både högt och lågt. Jag som bukeanvändare är ganska utlämnande. Eller ja, väldigt utlämnande.Under åren på Buke har jag blivit hjälpt genom sorg och förtvivlan, det har funnits stöd och hjälp kring allamöjliga frågor som inte bara har varit hästrelaterade.

När det kommer till den hästrelaterade biten som Buke trots allt mest består av har jag aldrig nånsin sagt att jag är en superryttare. En gör så gott en kan och jag vill (som alla andra) utvecklas och bli bättre. Eftersom jag möjligen saknar ett ganska stort mått av vett har jag också under många år lagt ut både massor av bilder och filmer när jag rider. Det har varit oredigerad sanning om hur det ser ut och jag har fått mycket tips och hjälp om förbättring. När en lägger ut filmer på det viset som jag gjort är det bara att acceptera och stålsätta sig för en hård ton. För det är märkligt-även om vi alla på Buke VET hur svårt det är att rida så har en del användare svårt att hålla en konstruktiv ton utan kritiserar endast och enbart i negativ ton. Jag förstår inte riktigt denna vilja att endast trycka ner och påtala andras dålighet?

Eftersom jag är fullt medveten om både tonen och min egen imperfektion så inleds numera de flesta filminlägg med en ursäkt och påtalan kring alla fel jag gör. Men det räcker tydligen inte för det ska göras ner ändå och helt utan konstruktiva tups om hur det ska bli bättre.

Så nu är det nog. Jag orkar inte ta mer dålig attityd faktiskt. Jag vill inget hellre än att bli en superfantastic ryttare, men jag ser inte längre hur det ska utveckla mig att konstant påminnas om hur dålig jag är? Mitt självförtroende ridmässigt vacklar som det är och utan självförtroende rider en ännu sämre. Jag är måhända alldeles för känslig men så här känner jag och står för det. Januari inleds således med en Bukepaus under minst resten av månaden. Blir nog som en avgiftning efter alla dessa år.

Men även vi dåliga ryttare vinner rosetter.