Jag läser ett ytterst fåtal bloggar. Mest av människor jag känner eller bor i närheten av för att kolla vad som händer. Det finns ju ett gäng hästbloggar som är riktigt stora och jag försöker läsa dom ibland. Men alltså, nä, jag pallar dom inte. Allt är så extremt fokuserat på outfits och förmedlar hysterisk konsumtionshets! Det ska handlas nya prylar hela tiden, det måste matcha och ridningen är i allra högsta grad sekundär. Eller ja, det kanske beror på att hästarna inte helt sällan är halta och ändå inte går att rida på. När det skrivs om ridningen finns det vissa kardinalregler för läsaren-ifrågasätt aldrig bloggarens ridförmåga, ifrågasätt heller aldrig varför de väljer att göra på ett visst sätt och vad du än gör ifrågasätt aaaaldrig varför hästen ser ut som en julgran med hysteriska mängder utrustning på sig. Reflektion och ödmjukhet verkar vara en bristvara.

Däremot är du alltid varmt välkommen att skriva ooooo och aaaaa över färgmatchningen eller det nya schabraket/tränset/förbygeln mm.

Ytterligare förvånad blev jag när jag såg att http://www.tyrashastar.se/, utnämndes till "Årets inspirationsblogg 2012. Inspiration till vad undrar jag? Bra ridning-njae, fina tävlingsresultat-inte direkt, inspirerande träningstips-i allra högsta grad inte. Däremot är det en kavalkad i prylar-massor massor och åter massor av prylar som man ska ha, måste ha och ser snygg ut i-både du och hästen förstås. Är det verkligen det vi vill att unga hästtjejer (för ja, den är hysteriskt könsstereotyp) ska inspireras av i hästvärlden? Att du ska handla dig bra-köp nya hästar-dyra hästar och smycka dom med dyra prylar? Är det inte bättre att unga ryttare inspireras av bra ridning, träning och att de får lära sig att det ÄR kämpigt att komma nånvart, men att det går. För mig är det vad inspiration är.

Ja ja, jag vet inte riktigt vart min blogg hamnar i riktningen heller. Klart att jag också handlar prylar till mina ponnisar, men tycker det är roligare att skriva om hur jag lägger upp ridning och träning av mina hästar. I både framgång och motgång. Det går inte alltid bra och det är nog så viktigt att veta. Det är lätt att sitta där på sin häst och känna sig alldeles värdelös efter ett dåligt pass, men om man vet att man inte är ensam om att det ibland känns skit blir det lite lättare att hantera.

Ikväll är det tävling! Hoppas att jag hittar samma känsla som på senaste träningarna:).

De senaste veckorna har min migrän kommit tillbaka på ovälkommet besök, troligen till följd av ett dåligt val som jag gav en chans men tyvärr skapade mer stress än något annat. Så jag började ta betablockeraren som förebygger migränen kanon men som bieffekt gör att jag sover dåligt och drömmer helkonstigt:/. Men men, inget ont som inte har något gott med sig. Har varit uppe sen fem idag, fixat stallet och tvättat transporten som jag idag äntligen har tid att ge lite färg och kärlek:). Tror att ponnierna kommer att uppskatta att den blir ljusare invändigt.

Förra veckan hann jag träna två dagar för Ina med Barbie och Juno fick även han gå sin första träning. Barbie har kännts alldeles super på träningarna! Vilket är såååå skönt eftersom jag red ett pass i början av veckan som bara gav en så otroligt dålig känsla och jag hade så himla dåligt samvete efter det passet för att jag red för dåligt. För Ina har vi fortsatt arbetet ännu mer med samlingen i galoppen, enkla byten och förvänd galopp. Den förvända var kalasbra igår och superstadig. Yey:D! Imorgon ska vi rida runt en L:B2 (tidernas tråkigaste program)  på en kvällstävling. Sen är det en månad till nästa tävling som blir en LA:1.

Junos träning var inte så mycket en träning egentligen. Vi behövde mest hjälp från marken för att få igenom galoppfattningar åt vänster. Högerfattningarna sitter som ett smäck sen vårt fulpass. Det där fulpasset var riktigt nyttigt för nu har vi kommit en bra bit på vägen där vi äntligen kan börja komma till riktig ridning. Vi gjorde fattningarna först i ett hörn där han första gångerna fattade höger men inom två språng bytte (rent) till vänster. Vi ändrade taktik och gjorde fattningarna från rakt spår i vändning över ridbanan istället och då fattade han direkt vad som begärdes. Han gör jättefina fattningar i bra balans dessutom-duktig ponny! Han går väldigt korta pass på ca 20 minuter på banan, eftersom han är lite svårmotiverad vill jag inte att han ska tycka det är alltför jobbigt att arbeta där. I övrigt går han med väldigt mycket som handhäst i skogen i alla gångarter-skonsamt och väldigt enkelt.

Filmades lite de sista varven vi travade. Det är ostadigt och inte helt balanserat, men det är här vi är för stunden. Kommer bara att bli bättre och bättre:). Känner dock viss ångest  (som vanligt) över att jag är så lång på honom, men allteftersom han blir starkare och vuxnare i kroppen kommer det nog att se bättre ut. I dressyrsadel blir det också bättre när mina ben kan komma ner.

https://www.youtube.com/watch?v=iJpWJLdG9gU&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw

När jag tränade dressyr med Tetris för en A-tränare häruppe och hästen inte direkt uppförde sig fick jag order om att korrigera ganska kraftigt. Det var effektivt men samtidigt blir det en ridning som man kanske egentligen inte direkt förväntar sig på en dressyrträning. Tränaren sa dock något som jag än idag har med mig nämligen "dressyr är inte alltid vackert". Och det är det inte. Jag undrar om folk i allmänhet egentligen vet hur vissa hästar behöver korrigeras för att vi som ryttare ska kunna rida med små enkla hjälper? En så enkel sak som att få snabba reaktioner för skänkeln grundas i att lägga till skänkel-får du inte reaktion piskar man på tills hästen verkligen tar skänkeln och berömmer naturligtvis mycket med röst och eftergift när hästen tar hjälpen. Och sen repeterar men detta i oändlighet och kräver snabbare och snabbare reaktioner. Dressyrarbetet är hela tiden en kombination av negativ och positiv förstärkning och när man bryter ner träningsmetoden inser man hur svårt det är och hur viktig tajmingen är. ...och vackert är det inte alltid.

Igår fick Juno gå lite på banan och galopparbetet fortsatte. Började med det sedvanliga jobbet med att göra halter och se till att han svarar snabbt för skänkeln. Det blir bättre och bättre-men han slipper ju helst. Traven känns numera väldigt fin och han är tom ganska stadig i formen, även övergångarna är fullt godkända för hans utbildningsnivå. Men så har vi den där galoppen och där nånstans slutar den fina ridningen med fina trevliga hjälper. Jag var så ARG på honom! Han fattar galoppen rätt fint-hjälpen förstår han nu. Men sen ska det bråkas. Han stannar, slår och hotar att resa sig. Nu går han dock inte upp längre efter vinterns korrigering. Det är exakt samma beteende som i vintras-men då gällde det traven och jag var alldeles för mesig för att korrigera ordentligt. Den mesigheten ligger bakom mig nu och jag vågar ta tag i problemet oavsett vad han gör. Visserligen skönt att inte behöva vara rädd, men himmel vad tröttsamt det är att det ska bråkas.

Men men, ändamålet helgar medlen och till slut galopperade han med spetsade öron ett helt varv. Eller ja nästan ett helt varv-det stoppades och bråkades lite halvhjärtat vid utgången, men han typ suckade och gav sig. Traven på slutet var jättebra och vi har kommit ännu en bit på vägen.

Efteråt red jag en kortis på Barbie med kandaret. Skrittade först ut 20 minuter och red tio minuter på banan i alla gångarter. Första gången vi är på banan med kandaret (och hmm, andra gången jag rider på det). Hon är ett under i att vara okomplicerad och kändes helt okej:). Dom är som natt och dag dom där syskonen! När Barbie var riden mindre än vad Juno är nu gick hon ett godkänt L:C-program... Är en bit kvar innan Juno gör detsamma.

Barbie i sitt kandar, ett GlenGordon som jag fyndat begagnat för 300:- inklusive både en stång och bridong samt otroligt sköna tyglar! Har bytt pannband (förstås) och när vi kommer ut och tävlar med det ska jag köpa ett annat pannband med massa bling från PaardenBijoux:D.

Det är dessutom en verklighet som är aningen kort om tid. Gillar inte riktigt när folk gnäller om tidsbrist då det egentligen mest handlar om rationalisering. Hade jag tyckt att det var extremt jobbigt att jag inte hinner tvätta/städa/ha rakade ben/sminka mig osv osv så hade jag rationaliserat bort en häst. Men att ha två hästar är värt att jag och min lägenhet är ungefär i samma sunkhetskick och att jag måste jobba så mycket jag bara får.

Har varit hemma en vecka nu efter Skåneresan. Som vanligt efter Falsterbo är man sjukt peppad att komma igång att rida:D! Barbie har varit så himla fin dessutom och hon gav en magisk känsla i samlad galopp här i veckan. Underbara toppenponny! Juno har också prioriterats mycket mer. Han är en klippa att rida ut på nu; bilar, motorsågar osv bekommer honom inte ett dugg. Det är verkligen guld värt! Har tagit tag i det där med galoppen ordentligt nu också. Vi hade en fajt på banan häromkvällen då han tycker det är på all sin höjd ytterst onödigt att galoppera. Fick igenom några fattningar, dom är inte rätt och dom är inte bra-men vi får börja nånstans. Dagen efter red jag ut och fattningarna var redan då mycket bättre! Så hoppet lever.

Ikväll har jag och Barbie varit på tävling. Eftersom alla mina medhjälpare föll bort (min förträffliga fotograf var ute och slarvade med sin karl så inga bilder alls), så då fick jag vackert köra själv. Gick kalasbra och Barbie börjar kännas riktigt rutinerad med det här med tävling nu:). Blev lite besviken på skicket av framridningen då den var hård och bestod av rätt stor singelsten. Barbie gillade inte alls underlaget så jag red bara effektivt i kanske tio minuter. Hon var mao inte helt genomriden när jag kom in i (det vaaaarma) ridhuset. Hann rida runt lite och det var rätt stor skillnad (till det bättre) med ridhusets underlag. Fortfarande står hon dock emot lite mer när man kommer in på tävlingsbanan.

Hon blev tyvärr lite mot handen i vissa övergångar och halter. I efterhand skille jag jobbat henne mer i skritten på framridningen. Måste också börja ha ett spö med mig för att få henne snabbare på skänkeln. I nya stövlarna är jag dessutom lite långsam och lite annorlunda i hjälpgivningen. Hursom så gillar jag L:B3an eftersom man just får tid att jobba hästen genom programmet. Första travdelen kunde varit bättre, men serpentinerna satt och där fick vi en 8a:). Hade dessutom bästa känslan hittills i en längning även om poängen inte speglade det. Galoppdelen kändes lydig och bra förutom att hon blev över tygeln i nån fattning. Hmm. Slarvigt av mig.

66.67% blev det och nytt poängrekord:). Tyvärr ingen placering då det var fin standard på ekipagen idag:p. Tror att vinnaren red på 68 el 69%. Känner att vi absolut också KAN rida på dom procenten men vi har lite för många småmissar. Vi blir dock stadigt bättre och bättre och det känns verkligen jättekul!

Idag har hittills varit ytterligare en mycket lat dag då jag gjort ungefär ingenting. Längtar verkligen hem till ponnisarna! I eftermiddag blir det att umgås med en gammal vän och sen ska jag på konsert med Aamanda Jenssen och Agnes Carlsson. Ska bli kul:). Är måttligt irriterad på mig själv att jag bokat tågbiljett till imorgoneftermiddag så jag inte är hemma förrän tio på kvällen. Vet inte riktigt hur jag tänkte där? Har innan alltid bokat så jag ska komma hem till kvällen och hinna till stallet och jag rida också. Men men, det får bli på fredag.

Hmm, jo that was about it.

Börjar med ett stort tack för både kommentarerna här på bloggen och på fejan angående min längd/vikt till ponnierna:). Det betyder av någon märklig anledning väldigt mycket att folk tycker att det man gör är rätt. Antar att det är bekärftelsebehovet som gör sig gällande. Bekräftelsebehovet är inte ett rationellt behov. Det är väldigt väldigt svårt att sortera bort negativa kommentarer trots att man innerst inne vet att de varken är sanna eller rimliga.

Så här nu när jag är ledig och alldeles vansinnigt tränings och tävlingssugen  så har jag gjort om planerna lite för Barbie. Har tävling både 25/7 och 6/8. Tanken var att rida L:B första tävlingen och så L:A den andra. Har dock ändrat till en L:B även andra tävlingen. Även om vi både kan och har ridit några godkända L:A nu så känner jag att jag vill ha bättre styrka i galoppen så vi verkligen kan göra fattningen ur skritten superbra och att den förvända blir tvärsäker. Även ryggningarna måste bli bättre. Känns väldigt onödigt att ge sig ut när jag bara är 60% säker på att vi reder den vänstra förvända och att vi bara får 2-5p för ryggningen. Fixar vi bara till det+fattningen ur skritten ska vi kunna rida på 65% iaf. Så nästa L:A-start blir inte förrän mitten av september.

Idag har jag och en vän hälsat på Tyras uppfödare. Förutom små söta Jack Russells föder hon även upp (vad jag tycker är gigantiska) halvblod. Så vi har varit runt i hagarna och tittat på årets föl samt hjälpt till att spana på lite hingstval (det blev Last Mans Hope och Snap Shot till slut). Fanns en och annan häst jag gärna hade haft själv där! Bla ett väldigt fint sto e Dahlwinnie som hade ett fint stoföl e Don de Jeu och ett annat sto e Easy Boy-Santa Cruz. Om jag hade flyttat ner igen har jag alla möjligheter att hjälpa till att rida och tävla hästarna. Kan villigt erkänna att det faktiskt inte är en helt olockande tanke... Men så är det det där med jobb och boende och att allt med hästarna faktiskt är dyrare här än där uppe. Har tvekat fram och tillbaka i ett par år nu om jag ska flytta tillbaka eller inte. Hmm för väl se hur livet artar sig helt enkelt.

Det är märkligt hur uppenbart provocerande det är att jag rider ponny. På väldigt kort tid har jag nu blivit påhoppad två gånger på Buke kring min vikt och längd till mina ponnier. Än igen är det väldigt svårt att inte ta åt sig. Nu börjar det även komma fram forskningsresultat där man studerat hästens påverkan av ryttarens vikt. I en engelsk studie har man kommit fram till (lite oklart hur dock) att idealvikten för ryttare är mellan 10-15% av hästens vikt. Men att en balanserad ryttare gör att hästen inte blir påverkad om ryttaren väger mer än så. En annan studie visade att hästarna rörelsemässigt inte påverkades förrän ryttaren kom upp över 30% av hästens vikt. Där över började även muskler bli ömma och allmänpäverkade.

Till mina ponniers vikt ligger jag på 15-16%. Det är i överkant för vad som är optimalt, men å andra sidan anser jag mig själv vara välbalanserad till häst (även om jag har en förmåga att åka i backen när jag försöker mig på att rida barbacka:D). Jag rider mina hästar balanserat och i en korrekt form, båda har fina och välmusklade överlinjer och domarna verkar inte ha något problem alls med mig och Barbie som ekipage. Så jag ser inte riktigt problemet själv. Men det får mig att tvivla på mig själv och mitt omdöme, vilket i sig inte är så himla bra kanske.

Sen är det kanske dumt att ta åt sig denna gången också. Diskussionen handlade nämligen ursprungligen om det helt "vansinniga" i att ha Patrik Kittel som testryttare för finalisterna i fyraårschampionatet eftersom han är aaaaaalldeles för stor.  För då kunde minsann inte trådskaparens vänner som hade en liten räka på 160cm som var helt given i finalen(!) ens försöka kvala eftersom Patrik ändå skulle förstöra denna lilla häst genom sin abnorma vikt och längd i finalen. Hmm, jodåsåatt. Räknade ut att Patriks vikt (från OS-uppgifterna) skulle vara drygt 15% på 500kg liten räkhäst. Dvs, inget alarmerande. En testridning är dessutom ca 10 minuter lång. Men då hette det minsann att Patrik absolut vägde mer än så för det kunde trådskaparen se på bild. Kalla mig "inte så övertygad".

Ibland undrar jag varför jag är så mycket på Buke. Faktiskt. Men trots allt är det roande och det går inte att förneka att man kan lära sig en hel del av andras erfarenheter-det kan inte förnekas.

Min stackars ponny som inte vill galoppera för att jag är så himla för stor.

Visst fanns det då det som var bra också på Falsterbo. Minna och Santanas kür var superhärlig med massa tryck! Bir bara övergångarna bättre och det inte blir så mycket missar så kommer de att bli alldeles fantastiska! Jag hade faktiskt gärna sett henne före Tinne resultatmässigt. Sirapen i Antons bakben var för dagen segare än segast. Himmel vad dåligt aktion det är där bak! Men vacker som en dag är han och Tinne rider alltid så mjukt och fint:). Sen förstår jag inte riktigt varför Patrik inte får bättre poäng? Tyckte Scandic såg bättre ut i formen i år och som vanligt är piaff och passage plus övergångarna underbara. Ingen sirap i bakkärran där inte!  

Har fått reda på att Painted Black hade gett sig själv ett illa sömstick när han trampat på sig på en sko och dubbeltrampat på den igen:(. Verkligen inte Morgan Barbancons vecka i Falsterbo. Får hoppas att hon väljer att komma tillbaka trots  detta (vilket jag kraftigt betvivlar efter Sir Donnerhall II´s debakel i boxen, ryktet sger att stallansvarig funktionär hittar honom i boxen med skador ända in på benet och stod handfalen för att de inte visste vems häst det var...).

Tror att det var Morgan med Heimliche Liebe som fastnade på denna bilden. Tycker att det är lite kul att Hubertus Schmidt äger den här hästen. Schmidt som verkligen står för den absoluta superklassiska tyska ridningen och Morgan som de senaste åren tränat för Sjef Jansen och Anky och numera för Andreas Helgstrand. Ungefär så långt från den klassiska skolan man kan komma. Blir så nyfiken på var Schmidt ställer en häst till Morgans förfogande? Är det för att han tror på systemet? Är det för att han vill se vart systemet kan ta den här hästen?

Bilden tog jag ursprungligen för att jag ville visa mamma (min sponsor) hur vansinnigt snyggt det är med lackade stövlar. Och ta da det gav effekt:D!

Sååå sjukt snygga, och nu kan jag göra Animokavajen bättre rättvisa;).

För övrigt köpte jag även lite nya benskydd till riktiga superpriser! Jacsonskydden för 180:- (4st) och Schöckemöhle för 85:-. Som hittat!

Min förhoppning att Falsterbo skulle vara en varm och behaglig vecka har inte heller riktigt infriats. Blåst har det gjort som f-n på läktaren hela veckan. Idag var det dessutom en riktig flashback till förra årets kyla komplett med lite regn. Tyra frös även när hon var ordentligt inbäddad:(.

Nästa år kommer jag inte vara i Falsterbo i fem dagar inte. Jag är så sur över hur dåligt dressyren sköts! Får få stjärnryttare, dålig organisation-tex fanns det aldrig nån startlista när man skulle upp till läktren. Antingen var dom slut eller hade inte kommit. Liksom allvarligt, tävlingarna har funnits i massor av år, dom VET att alla kommer fem minuter innan klassen börjar, dom VET hur många biljetter som är sålda. Hur svårt är det då att lägga ett papper i kopieringsmskinen, trycka in rätt antal och sen enter (helst också en halvtimme innan första start)? Det är inte hjärnkirurgi. Inte heller i år fick vi se enkilda domarsiffror, inte ens på unghästarna. Ibland glömdes det även bort att koppla in den löpande procenträknren, liksom att det glömdes öppnas in till banan för pristagarna i WDM-specialen. Såna här småmissar r okej på mindre arranhemang-men på ett femstjärnigt arrangemang är det pinsmt dåligt.

...och så är jag sur på att de ändrat konceptet i Riders Challenge som jag sett fram emot. I år var det fyra ryttare. Två ryttare red samma hästar och sen möttes de som var bäst på respektive häst på en tredje häst. Inte alls lika bra. Sämre intervjuer med ryttarna efteråt. Och allmänt skitmycket sämre. Ryttarna fick heller inte känna på hästarna inne på banan utan bara utanför. Mutter.

Så nu har jag (nog) hävt ur mig allt:D