I helgen vände vädret igen och nu blev det betydligt kallare. Det är verkligen helt perfekt hästväder! Jag gillar inte att rida så att man svettas fast man bara har ett linne på sig. Tycker det är perfekt så här lite kyligare och jag kan ha ett par tröjor på mig. När jag rider ut blir det tjock jacka och fodrade handskar. Det är lite mysighetsfaktor över det hela.

Så Barbie fick jobba lite på banan idag. Lilla banan där jag brukar rida när jag vill ha staket för att kunna rida bra linjer, har fått lite väl mycket nytt underlag så den är som kvicksand att rida på. Så då får jag rida på vår stora fina bana som är 60x60. Inte direkt dressyrmått och jag saknar att ha riktiga mått att rida på med staket. Men jag hade tur idag för det var helt nyharvat och jag kunde rida dit en linje så jag fick till en perfekt 20x60-bana. Därmed fanns inga ursäkter att ducka travjobbet med skolor.

Red som jag gjorde senaste träningen för GP med flera 8-meters volter för att hitta böjningen innan jag började med öppnorna. Det som var bra ar att jag fick till bjudningen och hon rörde på sig bra framåt. Det som däremot var dåligt är genomsläppligheten och att hon då lägger huvudet på sned ffa i vänster varv. Så egentligen var jag rätt dum som satt och red skolor när det lösgörande arbetet uppenbarligen brister. Blir nog ett kortare lösgörande pass imorgon för att få till det grundläggande som jag slarvade med idag.

Sen skrittade jag ut en timme med Juno över stock och sten i skogen. Satt och tänkte på hur himla trygg och trevlig han är att rida ut på. Finns inte mycket som bekommer honom inte. Bilar, små skällande hundar, motorsågar, gräsklippare och you name it. Inget rubbar Juno! Jag trodde ärligt talat inte att vi skulle komma till den punkten att jag faktiskt känner mig så här trygg på honom. Bävar iofs en hel del inför hur han kommer att bete sig i början på tävling... Men då ska han iaf vara betydligt mer framme i ridningen och det brukar göra de flesta situationer lättare att reda ut.

Dom säger att om man har en blogg så ska man uppdatera minst dagligen. Men om inget händer då? Hur kul är det att läsa om skritturer i skogen i höstsolen? För det är vad jag har gjort. Det är inte så att jag har tappat sugen för allt dressyrarbete utan jag känner mest att det är rätt skönt att bara njuta av att det är fint väder.

Igår var det väl dock dags att ta tag i lite ridning igen. Tyvärr gjorde jag en missbedömning om hur genomriden Barbie skulle vara efter fyra dagars vila och skogslullande. Hade på Junos bett med fasta ringar vilket jag haft de senaste tävlingsstarterna. På tävling gillar jag känslan det ger att hon tar ett ordentligt stöd och blir väldigt stadig på det. Men när jag vardagsjobbar behöver och vill jag ha henne lättare i kontakten och då föredrar det tredelade med lösa ringar. Det blir en lite mer omedelbar hjälpgivning med det bettet. Så det var väl inget lysande pass men hon fick galoppera bort lite kalorier åtminstone.

Juno fick jobba lite mer seriöst på banan idag. Han kändes väldigt bra och en liten detalj som gör mig alldeles glad är att han efter skrittpaus när jag tar tyglarna direkt suger tag och vill framåt! Det är en liten liten sak som ändå är ett tecken att han verkar gilla att jobba. Jobbet med honom går ut på att hitta en jämn bjudning fram till bettet. Liksom hans syster krullar han gärna ihop hela halsen och går kraftigt bakom lod. Det hänger förstås ihop med att bjudningen inte än är ärlig genom kroppen. Dagens bästa var övergångarna från galopp till trav, maken till balanserad ponny får man leta efter!

Tyvärr har han börjat med en egenhet som jag inte riktigt vet hur jag ska korrigera. Han gnisslar tänder. Det är inte så bra om han ska ut på dressyrbanan för då blir domaren sur. Det kommer ffa när han koncentrerar sig och går bra. Tänderna kollades för drygt ett år sen och då fanns inget märkligt. Rekommenderades att kolla vartannat år, så tror inte att något är fel fysiskt. Får väl se hur det utvecklas.

Här i början av september har jag haft Barbie i tre år. Det var efter att jag tagit bort mitt halvblod Tetris som jag bestämde mig för att bli ponnyryttare istället för att leta efter en ny storhäst. Så jag satte ut en annons att jag sökte efter en ung ponny att låna för att utbilda och tävla. Jag fick massor av svar och ffa tre som var mycket intressanta. Det var Barbie och en annan connemara e Juno Rory samt en jättefin ridponny e Valdo. Den andra maran e Juno Rory gick bort för att hon hade föl vid sidan och jag kunde inte få henne förrän senare under hösten, och jag ville ha en ny häst pronto. Ridponnyn gick bort för att hans ägare hade enorma förväntningar och ansåg att hästen hade mästerskapskvalitéer i både dressyr och hoppning. Eftersom jag aldrig utbildat en häst så högt var det inget jag vågade mig på när förväntningarna från ägarsidan var så höga.

Barbie, eller Holly som hon egentligen kallas stod i närheten av var en av mina bästa vänner då bodde, så jag skickade henne att titta på ponnyn. Mycket passande är dessutom min vän veterinär och kunde göra en enklare besiktning. Hon tyckte att Barbie var en trevlig ponny men framhöll mest att ägarna var jättetrevliga. Av erfarenhet vet jag hur viktigt det är med ett bra samarbete och förtroende mellan ägaren och den som lånar hästen. Så trots att Barbie egentligen var lite för liten så valde jag att låna just henne. Det har jag inte ångrat en dag!

Allra första bilden på mig och Barbie!

...och första uppsuttna bilden:

Här började folk såklart gnälla på att jag var alldeles för stor för henne. Och jo, på en liten emlig fyraåring som inte än kunde bära upp mig riktigt var jag naturligtvis på gränsen. När jag red ut så skrittade jag för hand både ut till skogen och hem från skogen. Allt för att undvika överdriven belastning. Det gick väldigt fort och enkelt och sätta grundridningen på henne. Barbie har verkligen en helt magisk ridbarhet och samarbetsvilja, hon vill hela tiden vara till lags. Det enda som var lite svårare än annat det var att hitta rätt galopp.

Ett par andra bilder från första hösten:

Målet med Barbie var att tävla henne och matcha henne mot ungponnychampionaten. Våren som femåring grusades förhoppningen om en tävlingssäsong när hon fick en riktigt otäck luftvägsinfektion. Trots riktade antibiotikabehandlingar mot just dessa bakterier hon fått så ville det inte släppa. Det slutade med att veterinären sa att infektionen var tvunegn att vilas bort. Så Barbie släpptes på ett enomt bete med en kompis där hon fick gå i nästan två månader. Totalt vilade hon tre månader och tappade massor av tid för utbildning. Hela femårssäsongen försvann.

Våren som femåring:

Innan betessläppet:

Till hösten kom vi igång igen och hoppade lite och fortsatte träna på i dressyren. I oktober tog vi en dubbel på klubbmästerskapet och vann både hoppningen och dressyren!

Året efter då Barbie blev sex år ryckte det som tusan i tävlingstarmen! Nu ville jag verkligen ut på tävlingsbanan och visa upp fina lilla ponnyn. Vår allra första riktiga tävling startade vi i Härnösand första juni 2013. En LA3 där vi red ihop 60%. Säsongen fortsatte med ett antal placeringar i LB och även någon rosett i LA. Procenten steg stadigt och Barbie var från första början helt super att ha med på tävling. Lugn, sansad och mycket ridbar på banan!

Från vår första tävling:

Vår första rosett var röd:

I slutet av året provade vi även att starta MsvC två gånger. Det motsvarar FEI för ponny vilket är det högsta dom går. Våra starter hamnade på på 59% och lämnade en hel del att önska. Men ändå, hon var bara sex år, det var hennes första säsong och blir bedömd bland stora hästar. Jag tycker minsann att det är rätt bra jobbat!

Årets säsong började fantastiskt med en seger i LB på 67% och en fjärdeplats i LA1 på 64%. Sen hamnade vi i en svacka när den förvända galoppen slutade fungera. Några LA-starter blev pannkaka med byten och elände. Resultatmässigt landade vi ändå på över 60-strecket vilket iofs är okej. Vi lyckades även knipa en meetingvinst trots strulet i galoppen.

Men inte kan man bara ge upp utan det var bara att träna på den där förvända galoppen. Det gjorde vi som attan och efter det har hon varit placerad i samtliga LA-starter och tom vunnit en LA4 (om än på säsongens sämsta procent:D). MsvC starterna har varierat i kvalité med en toppnotering på 61,2% i MsvC1. Vi jagar de magiska 62% för att kvala till MsvB. Här börjar dock våra begränsningar i gångartskvalité märkas och vi måste helt enkelt vara mycket bättre och mer exakta för att få upp poängen! Vi kommer att avsluta årets säsong med två MsvC1-starter och kanske lyckas vi då.

Oavsett hur det kommer att gå är jag så otroligt stolt över det jobb jag gjort med underbara lilla ponnyn! Hon är så lätt att rida och har ett psyke av guld. Det går att göra allt med henne oavsett jag vill hoppa, galoppera fort i skogen eller vinna rosetter på dressyrbanan, en riktig drömhäst mao! Nästa år ska vi satsa vidare mot det stora målet MsvB samt tävla lite hoppning också.

Trots min aning opeppade känsla inför tävlingen blev det en rosett idag. Men inte med den hästen jag trodde. Bello har ju känts som rent guld att rida de senaste dagarna. Men idag var han verkligen inte guld. Idag blev han spänd och mycket svårkontaktad på banan. Faktiskt har jag alltid lyckats få igenom ridning under programmens gång under våra andra tävlingar, men idag var det tvärtom och han försvann längre och längre bort från mig hur jag än kämpade. Usch jag var verkligen arg när jag red ut från banan. Jag VET ju hur fin han kan vara så det stör mig. Men men, nu tar vi en paus från varandra och jag ska satsa min tid mer på Juno så får vi se vad framtiden utvisar.

Men Barbie alltså, vilken drottning hon är! Kändes kalasfin på framridning och som alltid klok och sansad. Hade rätt bra tryck även i collectingring som höll i sig en bit in i programmet. Sen kändes det som att energin försvann lite. Det syntes dock inte i programmet mer än kritik för dålig bjudning i skänkelvikningarna. Är så otroligt nöjd med sjuorna vi fick på högra förvända galoppen, fick 6,5 på vänstra. Just den galoppväge hade vi jätteproblem med i våras och fick mest 4or och hade oftast byten. Sista medellinjen var också bra! Hon ryggar nu ganska villigt och vi får 6or istället för 4or. Är sååå underbart med framsteg som verkligen syns i protokollet!

Hursom red vi ihop 62,93% vilket är vårt personbästa i klassen och det gav oss en tredjeplats! Är tramsigt nöjd med underbara lilla ponnyn!

Och idag är det val. Som jag tidigare berättat är jag feminist och har även ytterst liten (dvs ingen) förståelse för den utbredda rasismen i samhället. Den är för mig ett resultat av ett samhälle som styrs av för många vita kränkta och inte så lite bortskämda män som anser sig ha förbehållsrätten till en bra tillvaro. Just av den anledningen och att det verkligen behövs en radikal förändring röstar jag på Fi. Jag håller inte med om hela deras partiprogram, men de behövs just nu. Att Fi skulle ta över SDs vågmästarroll i riksdagen är precis vad jag vill. Så ikväll sitter jag och håller en tumme för att de ska hamna över de magiska 4% som krävs. Heja Fi!

Dagen till ära köpte jag ett passande schabrak som mer matchar min politiska ställning än min övriga utrustning;):

Imorgon är det tävling. Vet inte om det är för att det är slutet av säsongen eller något annat Men jag känner inget tävlingssug alls. Men men, är man anmäld får man ta och rida ändå känns det som. Red igenom båda hästarna i härlig höstsol under eftermiddagen. Barbie kändes bra och hade direkt ett bra flyt i skänkelvikningarna med bjudning. Den förvända som egentligen är rätt ordentligt stadig nu fladdrade till sig och det blev lite byten. Det är ffa vänster galopp som är svår men jag har ju bytt program så får väl fuska till vägen i den förvända så den blir stadig.

Bello kändes helt super idag. Red igenom honom ordentligt igår och när jag tog tyglarna idag var det bara att fortsätta på den ridningen. Blev ett jättekort pass på tio minuter där jag bara checkade av att allt fungerade och att han var mjuk. Galoppen är numera riktigt ridbar och det är svårt att tro att det är samma häst som för ett halvår sen. Är tamejtusan riktigt stolt över det arbete jag lagt ner på honom och hur fin han är att rida nu. Planen för imorgon är samma som på förra tävingen med en väldigt kort framridning. Jag gillar det upplägget och tycker överlag att många rider väldigt långa framridningar för att bara rida en LB.

Efter att jag ridit idag tittade jag på websändningen av Elitfölauktionen. Är riktigt kul att se de som ska representera gräddan av Sveriges föl. Och visst fanns det riktigt fina föl med! Amperes avkommor toppade priserna med Kordoba for U som dyrast för 600.000:- Två andra Ampereföl gick för 340' resp 200', så det går inte att förneka Amperes prägling att ge fina gångartsungar. Men jag gillar honom inte. Citerar en svårklassryttare som svarade på frågan från en uppfödare om de skulle använda Ampere "man ska isf sälja dom som föl så man slipper rida på dom". Eftersom just behagligt temperament och ridbarhet ligger mig vamt om hjärtat så ligger inte just Ampere på min favoritlista.

Det måste också vara himla tråkigt för hopphästuppfödarna som får sina föl utvalda till autionen. Det dyraste hoppfölet e Diarado-Cardento där mamman lämnat godkända hingsten Al Cendo gick för 135'. En alldeles underbar unge! En annan unge som kommer ur en suverän stostam som lämnat superba hopphästar gick för 90'. De andra hoppfölen landade på runt 50-70'- Och de är Sveriges grädda. Mao är det på Elitfölauktionen man ska köpa föl och fynda! Även vissa gångartsföl var skamligt billiga, med en som bara kom upp i 35'.

Min uppfödning Denali M e Damino SD-Quite Easy. Inget Elitföl, men han hade ett ljuvligt temperament och hans ägare verkar väldigt nöjd med honom:).

Rätt ofta kallar jag mig själv dressyrtant. Det stämmer nog inte så himla bra ändå har jag insett. För det jag gör allra mest är att rida i skogen. Ffa galoppera i skogen och skritta på steniga offraodstigar. Jag tror inte riktigt det är så de flesta dressyrtanter motionerar sina dressyrdjur. Nu vore det kanske synd att kalla mina ponnisar för regelrätta dressyrdjur för den delen.

Så nä, så mycket dressyrtant är jag inte. En alldeles vanliga hobbyryttare är jag och det är faktiskt himla skönt. Då kan man, som idag när regnet kommer med täta och intensiva skurar tvätta en massa och blogga lite istället för att vara ute och rida. Det blir en extra vilodag för hästarna vilket inte är någon större katastrof.

Båda hästarna går för närvarande kalasbra. Juno ger en alldeles underbar ridkänsla och blir bättre för varje ridpass. Formen är stadig och bäst av allt är att han verkligen tar skänkeln framåt nu. Utan det spelar det liksom ingen roll hur  man rider. Hästen måste gå framåt annars har man inget att rida på. Ser det alltför ofta att ryttare sitter och rattar hästarna i munnen utan att hästen öht svarar framåt för skänkeln. Jag får kämpa för att stoppa mig från att skrika FRAMÅT rakt ut.

Ja ja, hursom har Juno fattat att han ska gå framåt och allt blev plötsligt så mycket enklare. Nu kan han tom tagga till lite när vi nöter lite galoppfattningar-älskar känslan! Alla pass vi rider på banan tar vi oss över bommar i någon form. Cavaletti eller små upphöjda "hinder" på 40-50cm. Han går på banan kanske en dag i veckan och resten lir skogsridning. Han har inte fastnat med patellan på morgonen på jättelänge och han verkar mycket stabilare i bakknäna nu.

Barbie känns också jättefin! Har tränat för GP och jobbat med att hitta mer tryck och framåtkänsla i alla sidförande rörelser, blev rätt bra. Överlag har jag blivit mycket nogrannare med att hon ska vara framför skänkeln hela tiden i allt arbete. Jag blir lätt rätt lat och bekväm när jag rider henne eftersom hon går snällt och sött och böjer på nacken. Har blivit ganska stor skillnad i kvaliten på vardagsarbetet känns det som.

I helgen är det tävling för Barbie och Bello. Barb ska gå LA4, hade egentligen anmält till MsvC2 men bytte klass för det kändes bättre i magen. Sen har vi två tävlingar kvar och det blir MsvC1. Bello ska gå LB2 och jag hoppas på samma avslappnade känsla han gav på Jättendals tävling.

I helgen var det hopptävlingar här på hemmaklubben. Under sista eftermiddagen var jag banpersonal och det är nog ungefär första gången jag står inne på en hoppbana och lyfter bommar sen 90-talet. Jisses vad gammal man är. Det var faktiskt riktigt kul, ffa för att det var rätt trevlig ridning det bjöds på. Det var ponnytävlingar och L:B-L:A som jag såg. Jag tror faktiskt att den nya inverkansridningen påverkar även de klasser som bedömningen inte är. Nu blir det viktigare att rida snyggt och trevligt om man vill komma långt. Det var flera ryttare som imponerade på mig vilket jag aldrig tyckt tidigare när jag sett ponnyhoppningar.

Eftersom tävlingshinderna stod kvar på banan passade jag på att hoppa lite igår. Även om jag kallar mig dressyrtant är jag egentligen gammal hoppryttare. Där nånstans på 90-talet tävlade jag ganska mycket hoppning och har lyckats ta mig runt 120 och tränat högre. Hopptävling var dock inte min grej alls eftersom jag blev hysteriskt nervös och mådde fysiskt riktigt illa. Att börja tävla dressyr var en riktig lättnad.

Hursomhelst tycker jag det är rätt roligt att hoppa lite då och då. Barbie är dessutom rolig att rida på hinder för hon har en härlig galopp och det känns hur kul hon tycker att det är! Det händer inte så ofta om året heller som vi hoppar så rutinen sitter inte direkt. Hon tittade lite på vissa utfyllnader och då är jag lite långsam på att korrigera. Men annars kändes det rätt bra. Faktiskt så att det nog blir några hoppstarter nästa år;).

 Detta var ett himla läskigt hinder

Men hon hoppade super på det till slut

Molnen var tydligen inte lika otäcka för detta hoppade hon direkt

Även Juno fick hoppa lite. Lite mindre hinder och han förvånade mig faktiskt över hur duktig han var! Fick ett stopp på ett läskigt hinder, men annars gick han som tåget på allt. Jätteenkel att rida på hinder faktiskt. Eller ja, hinder och hinder, kan inte påstå att han hoppade nångång. han tog bara ett större galoppsprång. Traven var också mycket bättre än innan och på slutet travade han riktigt riktigt bra! Troligen tar det emot en del i början men efterhand så mjukas han upp och då blir det lättare.

Hösten är utan tvekan min absoluta favorittid på året. Luften är fräsch och hästarna är pigga-vad mer kan man begära? Är kanon att rida mycket i skogen också eftersom det är mjukt och fint efter allt regnande. Passar oss bra eftersom Juno i princip bara går i skogen. Vi rider massor över stigarna på ett kalhygge där han får lyfta fötterna över stock och sten. Det verkar som om den träningen har hjälp bra för patellan hakar inte längre upp sig så att han fastnar om morgnarna. Han lyfter båda bakbenen på det där typiska patellasättet vid utsläpp, men inget mer. Han travar nu också enkelt ute i skogen utan att vilja lägga in galoppsteg.

Det som gav mig mest bekräftelse på att vi är på väg åt rätt håll var vårt lilla pass på ridbanan häromdagen. Traven är ju jobbig så den blir det inte  mycket av. La upp en cavalettiserie som var upphöjd, travade över den och fattade sen galopp och galopperade ett stort varv sen trav, bommar osv. Vilken fin galopp han har! Stor och vägvinnande! Nu dessutom med bjudning så att den går att jobba i form-det gör mig sååå glad! Han bjöd riktigt fint över bommarna också. Så efter två år med honom har vi kommit så långt att han är ungefär som en treåring att rida på banan. Det går inte fort, men det går framåt.

Barbie har bara gått i skogen efter tävlingen i helgen. Men igår blev det lite dressyrande. Hon känns otroligt mjuk och fin att rida nu! Var riktigt nogrann med att hitta framåtkänslan redan i uppvärmningen och det funkade bra. Galoppen kändes kanon och efter alla våra bekymmer i våras med den förvända är den nu hur fin som helst. Är härligt att få kvitto på att målmedvetet arbete ger resultat.

Eftersom galoppen kändes så fin provade jag på att göra två byten, ett åt varje håll. Har inte gjort det på ett tag. Började med höger till vänster och hon tog hjälpen men bytte bara fram. Gjorde ingen grej av det utan lät henne ta ett travsteg och rätta bak. Åt andra hållet bytte hon dock på hjälpen höll formen och stack inte iväg. Tror hon var ett efter bak, men det är okej, det går att jobba med. Kändes hursomhelst väldigt bra!

Höstens plan för Barbie är att fortsätta jobba med skolorna, stärkande arbete och mer byten. Vi har tre tävlingar kvar, den första 14/9 i Njurunda där vi ska rida MsvC2. För Juno fortsätter jag på inslagen bana med mycket skogsridning. Hoppas kunna lägga in mer och mer jobb även på banan för att få till markarbetet. Det kommer iofs blir så pass mycket ridhusridning sen i vinter att det inte känns så himla bråttom. Han ska förhoppningsvis kunna börja hoppa lite också. Serier i galopp med små hinder kommer troligen hjälpa till att stärka upp patellan ytterligare.