Nej, den här helgen gick inte som planerat. Tävling i dagarna tre med kval som mål blev tävling i dagarna två och utan kval. Första dagen och MsvC2 red jag runt som ett lallande fån. Framridningen var dåligt planerad och jag glömde tom bort att göra en enda bakdelsvändning trots att de är med i programmet. Iofs hade jag inte hunnit med någon ändå eftersom jag red fram alldeles för kort tid. Ironin i det hela är att vår enda sjua var på den första bakdelsvändningen, Känslan i programmet var okej, men jag red som inte. Flöt bara runt och försökte inte ens göra vårt bästa. 59,1% blev det och det var välförtjänt.

Andra dagen var jag planerad och strukturerad. Bättre framridning med en tydlig plan på vad jag ville ha fram. Det funkade och hon kändes riktigt fin! Skolorna satt och de enkla bytena var också bra. Red in på banan med mycket jävlar anamma och en stark vilja att göra vårt bästa. Och kämpa fick jag göra för lilla ponny blev ovanligt mycket ponny och ställde inte riktigt upp för mig. Hon har lärt sig att det är lätt att maska när matte inte har en pisk att peta på med.

Skolorna blev åtminstone mycket bättre och fick 6, 6, 6, och 5 på dom. 5an kom på vänsterslutan som är vår sämsta och där fick jag inte alls till böjningen. I högergaloppen återupprepade jag ett gammalt misstag och gjorde en för kraftig förhållning och fick ett avbrott. Himla synd med en 4 på koefficienten i ett moment som dessutom vi egentligen är rätt stadiga på. I slutet av programmet och vänstergaoppen blev det dock riktigt bra med ett antal sjuor. Det känns som en bekräftelse jag verkligen behövde för att veta att vi faktiskt ska kunna rida dessa klasserna på bättre poäng. För dagen red vi på 60,2% vilket är okej, men jag är inte helt nöjd med det heller.

Tredje dagen blev det ingen start alls. På lördagkvällen började jag få migränkänning och tog således ett gäng värktabletter. På morgonen tog jag ännu fler tabletter utan att det gav sig. Däremot blossade min magkatarr som är ett evigt spöke upp och jag blev riktigt dålig. Jag fixade ändå klar hästen och knoppade och grät för att jag hade så ont. Ville verkligen inte ge upp. Min groom kom och vi lastade och körde. Halvvägs var det dock bara att vända och inse att jag inte ens nästan var i skick att sätta mig på hästen:(. Är första gången i mitt liv som jag stryker mig på en tävling för att jag inte är kry nog att rida.

Det är också första gången sen jag började tävla Barbie som jag önskar mig en häst med en mer "riktig dressyrgång". Det blir så mycket svårare för mig att visa ett register och tjusiga mellangångarter. Men å andra sidan är det knappast omöjligt även om det är lite svårare. Dessutom har jag världens bästa ponny att ha med sig på tävling, att rida ut med och göra precis vadsomhelst med egentligen.

På väg in i denna veckan hade jag en klump i magen om att känslan i ridningen på Barbie helt skulle ha försvunnit. Med stora tävlingar till helgen ville jag verkligen ha bra ridpass i ryggen. Tack och lov har jag lyckats med det. Har väl inte ridit våra bästa pass ever, men har iaf hittat en positiv känsla. I måndags red jag själv och red genom lite programdelar och igår var vi ute i skogen och hade roligt. När jag rider ut rider jag på hacket och det är så kul hur tydligt det blir hur lösgjord hon är med det på. Är det slarv i ridningen blir hon supertråkig på det, men som nu när hon är härligt lösgjord känns hon magisk!

Idag var det genrep för Ina och jag red igenom MsvC2, fast på kort bana. Det kändes väl inte hundra, men det positiva är att galoppdelen var den som kändes bäst! Målet på fredag är att kunna lotsa runt oss i ett trevligt program utan större fadäser. Några 62% lär det inte bli, men egentligen är det känslan som är vikigast. Tror och hoppas att vi kan göra lite stabilare och snyggare ritter i C1an resten av helgen.

Vet egentligen inte heller varför, men denna tävlingen känns viktig på något vis. Vet inte om det kanske beror på att jag känner att vi egentligen bör klara kvalgränsen nu eller om det bara är för att det är ett stort meeting?. Hursomhelst känner jag mig ovanligt peppad att putsa och tvätta ponnyn. Har liksom aldrig ens badat hele henne innan en tävling förut. Är på sin höjd det vita bakbenet och svansen som blivit tvättat... Men i helgen ska vi skina!

Till helgen är det stora tävlingar på gång för Barbie och mig. Tre stycker MsvC på lika många dagar står på schemat. Det stora målet är att komma upp i de magiska 62 procenten så att kvalen för MsvB är klara. Känner mig egentligen inte så hoppfull att vi klarar det utan ett mer realistiskt mål är att satsa på att klara av att rida stadigt på över 60% åtminstone. Ska bara klara av att galoppera riktigt och göra fina skolor.

Igår preppades Barbie med nya fina skor och fick även säsongens första klippning. Hon blir så otroligt pälsig och i denna värmen svettas hon mängder. Känner att hon blir lite matt och vill därför hjälpa henne så mycket som möjligt. I veckan kommer hon att dressyras lätt idag, ridas ut på tisdag och ett genrep för Ina på onsdag då programmen ska ridas igenom. På torsdag blir det vila och lugn så hon ska vara laddad och ha gott om energi till helgen.

Nyklippt:

I fredags fick Barbie göra något riktigt roligt! Vi fick agera draghjälp när en väns häst skulle göra ett belastningsprov på kliniken. Så jag körde in till Bergsåker och så galopperade vi fort på deras träningsbana. Hur roligt som helst tyckte både jag och Barb och hon busade och låg på som tusan:D. Önskar att man kunde gjort det fler gånger!

Juno är inte så bortglömd som man kanske kan tro. Han går mycket ute i skogen och då och då på banan och travar cavaletti. Han har det dock lite jobbigt med traven där det märks att patellan spökar. Han är verkligen himla trevlig att rida nu ändå! Snäll, lugn och verkar verkligen tycka att det roligt även om benet ibland tar emot för honom.

I lördags var vi ute på våra offroadstigar och skrittade runt:

Kvällstävlingar är en väldigt trevlig grej måste jag säga! I torsdags var jag ledig hela dagen och hade hyfsat med tid att få iordning Bello till kvällens övningar. Han tvättades och under tiden han torkade fick min egna ponnier lufta sig i skogen. Sen var det snabbt gjort att putsa läder, packa bil, byta kläder och fläta ponny innan vi lastade och for.

Planen var att rida en väldigt kort framridning på tio minuter och sen utnyttja tiden inne på banan innan programmet för att känna lite mer på honom. Det var en utmärkt plan! Aldrig har han känts så fin att rida på tävling! Mjuk, trevlig ridkänsla och ffa avspänd och ugn. Programmet kunde helt klart innehållit mer energi, men jag är så himla nöjd med att han lallade runt i stadig i form och gjorde allt jag bad honom om utan missar. 65% och hans allra första dresyrrosett! En tjusig röd blev det.

Att rida två klasser var dock ett experiment som inte föll väl ut. Han sa upp sig redan på framridningen och i collectingring ville han inte alls vara med. Bortblåst var den avspända Bello och tillbaka var den tråcka ponnyn som reser sig och inte vill. Blev massor av missar i programmet, tvärsura skänkelvikningar utan bjudning, obefintlig ryggning och ett avbrott i ena förvända. Men men, man lever och lär sig och hädanefter slipper han gå två klasser. Passar ändå mig bäst så..

Förra veckan var en dålig vecka. Jag kunde bara inte rida. Ingenting funkade varken med Barbie eller Bello. Med Juno är det mest lallande rakt fram så där är kraven inte särskilt stora. Men med både Barbie och Bello är det tävlingar på gång och ridningen bör fungera. Tack och lov var det träning i söndags för nya månadstränaren. Även om jag bara red Barbie så fick jag med mig bra ridning i kroppen som gick att applicera på Bello.

Träningen med Barbie fokuserades först och främst på formen och rytmen i galoppen. Precis vad jag hade problem med innan i veckan. När det fungerade red vi de enkla bytena på vägarna ur både MsvC1 och MsvC2. C2ans väg med serpentinen är inte så himla lätt. Bytena var väl så där kan jag tycka. Men några blev rätt bra och ffa var jag nogrann med att hitta en bra skritt. Oavsett är det verkigen ett bra jobb att träna enkla byten! Barb blir så himla fin i gaoppjobbet. Vi avslutade med att rida skolor och dom kändes riktigt bra, äntligen fick jag med mig tvärningen i vänsterslutan också.

Dagen efter red jag Bello och det var nog ett av våra bästa pass ever!! Red mycket skänkelvikningar eftersom det är svårt att hitta bjudningen framåt i dom. Började med att rida "skänkelvikningsöppnor" längs långsidan för att hitta rytmen och red sen skänkelvikningarna så som de ligger i LA3. Hade fokus på rytmen och takten utan att forcera framåt. Dom behöver egentligen komma mer framåt, men får känslan av att han inte riktigt fixar att träda över och trycka på samtidigt. Så sålänge han är framför hjälperna och går i en bra takt utan att kasta sig åt sidan får det duga.

Det som dock var bäst var galoppen. Äntligen  kan jag hitta en galopp som är avspänd och lösgjord och dessutom bekväm och självbärig att rida i! En sån där galopp som är alldeles ljuvlig att kunna korta och länga, variera ställning och form. Trodde aldrig jag skulle komma dit med honom!

Imorgon ska Bello tävla och för ovanlighetens skull gå två klasser. Det blir L:B2 och L:A3. Tror det är nyttigt för honom att komma in på banan så mycket som möjligt. Han blir ganska spänd och opåverkbar.

Bilder på lilla Barb från träningen:)

Eftersom Juno nu varit igång i fem veckor ville jag ha en koll på honom innan arbetet trappas upp mer. Har dessutom haft viss oro i kroppen efter att vaccinerande veterinär förra veckan tyckte han var så väldigt gallog i knalederna bak. Så idag åkte vi tillbaka till kliniken för koll och dessutom till en ny veterinär.

Så vi sprang och vi longerade. På longeringen blev han gradvis sämre på höger bak. Inga som helst reaktioner på böjprov. Gallorna vid knälederna satt inte i den leden som tidigare är behandlad utan vid patellan. Vi diskuterade mycket kring vad som orsakade rörelsestörningen och veterinären var så gott som helt säker på att det är patellan som spökar. Han såg sämst ut på just höger sida på röntgen och för ett ar veckor sen hakade han riktigt ordentligt på morgonen och fastnade. Det känns även i skritten i nerförsbackar att han tappar höger bak. Så mest troligt siter problematiken där.

Men vad gör man då? Problemet är att när han fastnar/hakar gör det ont.och det orsakar rörelsestörningen. Men det ändå sättet att göra patellan bttre är att bygga muskler så att bakdelen stärks och att han stabiliseras upp kring leden. Så han måste ändå tränas även om det gör lite ont. Så nu är planen framöver att rida massor över cavalettibommar, klättra i backar och komma ut i skogen och lyfta på benen. Även vattenträning hade varit toppen för honom.

Så det finns en plan för fortsatt rehabilitering vilket känns skönt. Kommer även komplettera med att smörja med Voltarengelé över knät för smärtstillande och antiinflammatorisk effekt. Att ge smärtstillande som Metacam är för allmänt för att det ska hjälpa den akuta smärtan som blir när det fastnar. Förhoppningsvis kan en lokal verkan av Voltaren hjälpa bättre.

Barbie har fått komma igång igen efter nästan en veckas vila. En sväng i skogen igår och idag en kortis på banan i hettan. Hon känns väldigt fin även om hon inte var helt med på noterna att samla upp galoppen. Övertalade henne lite med att hoppa några små språng och leka med galoppen. Då fick vi både till lite samling och gjorde ett byte! Från vänster till höger och hon var efter i bak men for inte iväg som hon gjorde när det smög sig på träningen. Höger till vänster bytte hon fram på hjälpen men fick ta två travsteg för att få med bak. Känns inte som om det gjorde nåt utan lugnet och lösgjordheten var viktigare.

Golden oldie på Juno, tredje gången med mig på ryggen

Inte heller detta året är jag ett fan av värmen. Så jag har placerat min rumpa i soffan, stängt in katten i sovrummet, öppnat alla fönster och slösurfar de luxe. I förmiddags var jag ute på promenad med ponnisarna bort till distriktarna för årets vaccination. Det tar drygt 5 minuter att gå dit men om jag skulle ta ut dom till stallet kostar det ca 800:- i utkörning. Så jag sparade dom pengarna och tog en (svettig) promenad istället. Båda är hur snälla som helst trots att det var en del trafik med lastbilar och buss. Inga problem att spruta heller.

Men. Såklart. Veterinären kollade på hästarna och berömde deras skick (alltid kul!) men anmärkte på att Juno såg gallig ut i båda bakknäna. Och ja, det gör han. Mögel. På måndag är det återbesök på kliniken med honom och det blir intressant. Han känns ju himla bra, men det är väl iofs inte helt otroligt att det finns ngt kvar som måste behandlas. Ska inte till samma veterinär heller, valde lite strategiskt vanliga veterinärens semestervecka. Känns som att ett par nya ögon kan vara bra.

Barbie verkar vara ganska påverkad av den här sommarvärmen. Hon är seg som tusan in och ut från hagen. Inte jättesugen på att bli hämtad i hagen för att jobbas heller. Sånt beteende gör mig lite orolig och jag undrar direkt om något är fel. Men jag har inte samma känsla som förra året när det fanns lite ledinflammationer. För just i ridningen känns hon pigg och fräsch. Och då sitter jag ändå och känner efter.

Igår fick Barb göra något som var nytt för henne! Vi for till stranden och havet för att bada. Som tur var hade vi en trygg ponnyrumpa som stöd ut i vattnet. Men när fötterna väl var blöta var det inga problem. Stranden var helt perfekt att rida på eftersom det är tidvatten så sanden blir packad. Nästa gång blir det dressyrutrustning på och riktigt dressyrpass. Får se om hon kommer att gå i vattnet då bara, utan lockbete var hon rätt så svårflörtad. Kul och härligt var det iaf!!

Nu är ponnyfolket arga igen. När stilhoppningsbråket verkar ha lugnat sig (för stunden månne) släppte SvRf bomben om höjd ponnyålder. Det är tydligen alldeles jättehemsk. HUR kan SvRf vara så dumma att det inte anpassas efter internationella regler-för det vet ju "alla" att internationella regler är bra regler. Än igen blir jag matt. Inte bara för att de som vill ha 16 år som gräns nu faktiskt fått som de vill med att det blir två ålderskategorier, utan mest för att de vanligaste ponnyryttarna tydligen inte räknas.

Med det menar jag att den allra vanligaste ponnyryttaren borde vara den lilla hobbyryttaren. Den som fått en ponny som det tävlas lite hoppning med, lite dressyr med och som har en ryttare som inte satsar på att jaga mästerskapsmedaljer. Den ryttaren som bara har en ponny att ha roligt med. Den ryttaren som inte kommer att sälja sin ponny för att satsa vidare på stor häst utan hellre behåller sin ponny. Varför räknas dessa ryttare alltid bort i dessa diskussioner?

I en kommentar på en annan blogg läste jag att detta inte "gynnar sporten". Jag undrar hur detta inte skulle gynna sporten? Bredden är den största delen av sporten, den som hjälper till att finansiera att den lilla spetsen som jagar medaljer har tävlingar att åka på. För hade inte hobbyryttaren tävlat hade det inte funnits några tävlingar heller.

Jag välkomnar reglen! Nu ska bara ungponnychampionaten anpassas också. Att endast ryttare upp till 18 år ska få vara med tycker jag är fel. En ung häst ska få bästa möjligheterna att visa sin kvalité. Just i det sammanhanget kan en vuxen göra ett bättre arbete.