Veckan började i moll med lite dåliga pass i ryggen. Onsdagsmorgon gjorde mig inte direkt lyckligare när Juno hade hakat till sig riktigt ordentligt höger bak. På röntgen har jag fått reda på att hans patella ser "sladdrig" ut och veterinären var förvånad över att han inte hakade. Har verkligen aldrig sett honom haka alls, men däremot så tappar han rätt ofta just höger bak i nerförsbackar. Denna morgonen var det ordentligt och jag såg på honom att han var smärtpåverkad.

Eftersom hovslagaren skulle komma där på morgonen var jag så hemsk att jag släpade med honom ut som handhäst att skritta 45 minuter. Ville att han skulle mjukat till och stabiliserat sig så han fixade att bli skodd. Han skrittade på bra och var iaf inte påverkad varken på turen eller när han blev skodd. Nu fick han även på sig sulor runt om för att se om det kan göra skillnad eftersom han känts lite hovöm stundvis på stenigt underlag.

Om det var sulorna eller om det bara är att han är fräsch eller om det är sadeln eller om det är en kombination av allt vet jag inte, men i torsdags red jag en kortis på stora banan och herregud vad fin han är! Formen behöver förstås mycket jobb, ingen styrka eller ork. Men bjudningen!! Wow vilken skillnad det är! Övergångarna är mycket mer lättridnia och han galopperar som aldrig förr! Äntligen är han ponnyn jag drömt att han skulle vara! Även i skogen igår var han ljuvlig.

Idag får båda en välförtjänt lång dag ute i gräshagen. Nu är det äntligen så nerbetat att jag med gått samvete känner att de kan gå där många timmar utan att sprängas inifrån...

Barb har fått slippa dressyrtrimmet denna veckan pga min svacka med bytena. Hon fick galoppera fort i skogen i torsdags och igår hoppade vi minsann. Nästa helg är det hoppkurs för Pia Eriksson så det känns lämpligt att ha ett par språng i kroppen för oss båda. Det kändes rätt bra faktiskt och vi hoppade en liten bana på 80 cm.

Förra veckan var jag helt otroligt pepp med hästarna. Barbie påbörjade bytesträning, Juno pigg och fräsch och Bello riktigt trevlig. Men så tyckte jag mig ana en markering på Juno vid ett utsläpp, känns fortfarande bra att rida och i samråd med veterinär ska igångsättningen fortgå. Det är inte alls omöjligt att jag dessutom ser något som inte ens finns eftersom jag är mer än måttligt nojig.

Igår när jag red Bello hann jag bara rida fram i trav (som iofs kändes bra). Men när jag skulle galoppera krampade min mage ihop sig och det var helt omöjligt att sitta i sadeln. Bello kräver verkligen att man är stark i mellanpartiet så min tänkta dressyrpass blev en skrittsväng. Rider honom bara två dagar i veckan så varje pass räknas verkligen och när det blir så här känns det bara bortslösat.

Men det som inte alls känns bra är när jag på Buke (var annars?) vädrade senaste träningen med Barbie då bytena först funkade bra och sen inte alls bra. Hon bytte inte alls bak och for iväg för mig. Och som ett brev på posten kommer kommentaren att ngn van och rutinerad ska lära in byten för annars kan det bli sååå fel och förstöra hästens framtid uppåt i klasserna. Nog så sant. Att jag har kompetent hjälp på  marken av två olika tränare samt har ridit mycket byten innan verkar det inte lyssnas på.

I tråden kom sedan flera råd och tips om byten som att samlingen i galoppen måste sitta för att de ska bli rena och att man som ryttare helst ska träna byten på en läromästare först och främst. Nu vet jag att de flesta av dessa tips och råd sägs i all välmening. Men det är ändå så enkelt att känna att dessa människor tror inte på min förmåga som ryttare och därmed själv börja tvivla på förmågan. Ridsporten är inte lätt att bli bättre i, det krävs väldigt mycket känsla, kroppskontroll och teoretiskt kunnande. Mitt i allt det måste man också kunna tro på sig själv även när det finns skeptiska åsikter och blickar kring ens ridning. Kanske det svåraste av allt.

En egenskap som jag mer och mer inser är av vikt för att bli bättre är att man måste vara lite dum. Man måste vara den där som springer in i väggen med huvudet före gång på gång, fast med lite olika tekniker. En vacker dag hittar man rätt teknik och kommer genom väggen. Iofs bara för att hitta en ny och större vägg att springa in i.

När man, som jag, är mycket ute på forum där häst och ridning diskuteras finns det vissa återkommande åsikter som jag retar mig på. En av dessa är att man får inte erkänna som som pryltokig och modemedveten. För om du bryr dig om hur din häst ser ut och hur du ser ut till häst, då använder du alldeles för lite tid till att tänka på hur du rider och sannerligen alldeles för lite pengar till träning. Tydligen är det enligt vissa bara dom som kommer med oknoppad häst in på dressyrbanan, gärna med vojlock på hästen från 1982 som verkligen kan rida på riktigt. För dom ryttarna har minsann fokus på rätt saker!

Det är i samma anda helt fel och urbota dumt att lägga ut bilder på sig själv och sin häst på ett forum för allmän beskådan om hästen inte går perfekt. Den ska ha väl undersatta bakben, uppe med ryggen och absolut och definitivt inte bakom lodplan. Om du visar upp detta samtidigt som du och hästen matchar så är svaret iofs klart-du har fokus på fel saker.

Du bör heller aldrig någonsin prova något nytt till häst. Om hästen ska lära sig sidvärts, skolor eller ffa byten bör och ska du sätta upp en duktigare ryttare som redan kan detta för att lära hästen på ett optimalt sätt. Det må vara helt sant att sätta upp en riktigt bra ryttare ger hästen mycket bättre förutsättningar. Men å andra sidan, varför är det så fel att ryttare ska få prova sig fram och ffa få lov att göra misstag? Så länge man har en bra tränare på marken har jag väldigt svårt att tro att det kan bli så fel att en häst skule lida av det? Det tar säkert längre tid att befästa saker, men det spelar knappast hästen någon roll.

När man lyssnar på många toppryttare på deras clinics så säger i princip alla att "våga prova er fram". "Testa nya saker, fastna inte i gamla mönster och samla timmar i sadeln för att bli en bättre ryttare". Men bland amatörer är jargongen en annan, där får man inte prova sig fram för att någon annan är alltid bättre och kan göra det bättre än dig. Det är en så tråkig inställning och jag själv har förr blivit både påverkad och kuvad av detta. Det är sällan någon säger "kom igen, vi tror på dig!"

En alldeles operfekt bild på mig och en ponny (som jag dessutom är alldeles för stor för enligt expertisen)

Det har än igen gått ett tag sen senaste inlägget. Är som vanligt mycket som ska hinnas med och på det senaste har jag hunnit prova en ny tränare, tävla, börja med byten ordentligt med Barbie, galoppjobbat Bello till tusen och börjat få igång Juno mera.

Till att börja med så har jag alltså provat en ny tränare som är tänkt månadstränare för att komplettera Ina. När man satsar uppåt i klasserna är desto fler kunniga ögon på en desto bättre! Har således bara ridit en träning för Gunilla än och det kändes väldigt bra.Vi red bara igenom det mesta för att se vad som behöver jobbas på samt att vi testade lite byten. Är första gången sen i höstas som vi tar upp bytena och då gjorde vi det bara några gånger. Barbie förstod väl inte riktigt poängen med att byta från höger till vänster då. Men på senaste träningen för Ina (i 30-graders värme) bytte hon på hjälp även om bak hamnar lite efter.

Senaste helgen var vi i Jättendal med både Barbie och Bello för att rida en LA1. Med Bello planerade jag framridningen alldeles för dåligt så den blev på tok för lång. Energin tröt på banan och spänningen tok vid alldeles för mycket. Jag var väldigt missnöjd med min egen ridning. 62,2% är väl iofs ändå okej. Men jag vet ju att vi kan så himla mycket bättre. Nu börjar han kännas mycket starkare och har börjat bli både ambitiös och riktigt rolig att rida i vardagsjobbet.

Barbie red jag bara fram kort i tjugo minuter, då räknar jag även med tiden inne på banan innan programmet.. Det passar oss bra och hon kändes jättefin. Så pass fin att hon lyssnade lite för bra på en förhållning i galoppen och vi fick ett avbrott. Riktigt klantigt ryttarfel. 65,65% och en tredjeplats lyckades vi ändå få till. Nästa tävling för Barbie är ett tredagarsmeeting i mitten av augusti. Då ska hon gå en MsvC/dag. Hoppas att jag sätter kvalen till MsvB då så jag inte behöver tänka på det nästa år. Om inte jag sjabblar dom enkla bytena så ska vi kunna göra det!

Juno är ett riktigt glädjeämne för närvarande! Nu har han varit igång i tre veckor och denna veckan har vi börjar trava. Han känns så himla härlig pigg och fräsch! Idag kunde jag inte låta bli att prova några galoppfattningar i skogen och dom satt på pytteliten hjälp. Hoppas verkligen innerligt att det kommer fortsätta såhär och att han håller sig fräsch:).

Midsommarhelgen är snart över och har bjudit på kyla och regn. Kan väl tycka att regnet är rätt överdrivet men det är rätt skönt att värmen håller sig på avstånd. I veckan har stallet blivit tvättat och ponnierna fick sova ute tre nätter. Jag avskyr att ha hästar ute om natten. För många år sen rymde mina dåvarande hästar från betet. Ute på rymmen sprang de genom ett lågt kostaket av ståltråd och den ena skar upp sig så illa att hon var tvungen att avlivas när vi hittade dom:(. Hon var min första egna häst och jag hade haft henne i tio år. Sen dess känns det hemskt att ha häst ute om natten.

Hursom blev stallet skurat och boxarna fyllda med nytt härligt spån. Första morgonen jag släppte ut var det tydligt att de hade njutit av att sova inne. Båda var helt täckta av spån och hade verkligen gonat ner sig i boxarna. De fick även vila under tiden de sov ute. Men i fredags gav jag mig ut och skrittade Barbie och tog med Juno som handhäst. Är första gången på fyra månader som Juno får följa med ut. Mycket tacksamt att ha snäll ponny som trots lång vila är hur snäll som helst!

I lördags stod vi i regnet och fixade till gräshagen så de äntligen får gå där. Och bli ännu tjockare...Släppte ut dom där idag och det var inte riktigt som förra året när Juno for som en tok. Det var näsan i backen för att mula i sig gräs så fort det gick. Eftersom de inte gått på ordentligt med gräs mer än småplock i vinterhagen fick de bara vara där ute i fyra timmar idag.

Inte varje midsommerhelg som man har fodrade utetäcken på hästarna... Känns skönt att de är varma och torra åtminstone.

Planer framöver efter denna slöa veckan (för hästarna iaf) är att Barbie ska jobbas vidare och nu ska bytena i språnget påbörjas, skolorna stärkas ännu mer och jag måste lära mig att hitta känslan i de enkla bytena också. Juno ska komma igång och börja skrittas 4-5 dagar i vecka. Både som handhäst och uppsuttet. Hans igångsättning kommer att tas väldigt långsamt. Bello ska jobbas på med övergångar till tusen, och övrig prio är att galoppera mycket så galoppen blir starkare.

Nästa tävling är första helgen i juli där både Barbie och Bello ska få gå en LA1. Barbie skulle egentligen ha tävlingsuppehåll, men tänkte att hon lika gärna kunde få följa med och få en enkel uppgift inne på en tävlingsbana. Sen fortsätter vi med MsvC-starter under hösten.

Det har verkligen varit mycket att göra den senaste tiden. Hästar som ska ridas, häst som skadar sig hela tiden och ett jobb som ska skötas i kombination med tävling på helgen. Senaste helgen blev milt uttryckt en prövning. På fredagen skulle både Barbie och Bello ridas. Bello drog av sig en sko innan i veckan så jag hade inte ridit honom sen senaste tävlingen. Passet kändes allt annat än bra och jag försökte in i det sista att byta klass till LB istället. Men icke-det fanns ingen plats. Naturligtvis skulle det skitiga monstret även tvättas. Det finns en gräns för hur mycket smuts hans färg kamouflerar. Barbie kändes däremot mjuk och lösgjord.

Jobbade sen fredagnatt, men fuskade lite och körde hem vid ett. Inte särskilt mycket folk i rörelse ändå vilket gör jobbet mycket tråkigt (och liven på både Pet Rescue och Candy Crush tog slut). Lördagen började tidigt och jag var i stallet vid halv sju och en stund senare bar första rundan till Njurunda av med en stallkamrat som skulle starta LBn. Det visade sig att jag inte är nån höjdargroom eftersom vi åkte från både kavaj och plastrong. Så på plats fixade jag lånekavaj och fick köpa en plastrong av den Butik Quse som brukar finnas på alla tävlingsplatser-en räddning i nöden!

Tillbaka till stallet för att göra iordning prickigt djur. Han var lugn som en filbunke vilket förstås kändes bra. Däremot var känslan för att gå in och rida LA måttligt roande eftersom jag knappt fick stopp på honom dagen innan. Sen bar det för en andra sväng av till Njurunda och även på plats var Bello väldans lugn. Tills vi kom in i ridhuset och framridningen. Oj oj, vad ensam han kan känna sig. Då fanns det ändå en annan häst där inne. Jobbade med att verkligen få honom framför skänkeln med massor av övergångar och red mycket skänkelvikningar för att hitta bjudningen där i.

Tyvärr hade vi oturen att vara första ryttare efter en paus i klassen. Så när vi kom ut i collectingring var vi het ensamma uta en häst i sikte. Det är ite riktigt Bellos melodi och han började förstås fara om kring en del. Men han kom faktiskt tillbaka relativt fort på hjälperna och när vi kom in på banan var ridbarheten så bra som den kan vara. Travprogrammet kändes bra och vi fick en del sjuor och en åtta på ena travvolten. Efter skritten var det svårt att få tillbaka honom i synnerhet eftersom galoppen är vår svagaste del. Men förutom att vänsterfattningen var dålig (fattade kors, men bytte rätt) var det ändå okej.

Slutet är jag ändå allra mest nöjd med. Hade honom super framför skänkeln i sista uppridningen! Han var spikrak, gjorde en kalashalt och stod kvar på tygeln genom hälsningen. Belönades med 8,5 och 8! Det känns så bra att veta att dessa kvalitéer finns! Vi red på 62,4% vilket jag är jättenöjd med. När galoppen blir stark kommer poängen gå upp betydligt dessutom.

...och så var det tillbaka till stallet. Ut med Bello i hagen. Jag hann hem för att äta och ta en powernap för att sen åka tillbaka till stallet och göra Barbie klar för hennes start. Sen bar det till Njurunda för tredje gången och Barbies start i MsvC1. Hon kändes bra och mjuk på framridningen och jag var kalasnöjd med galoppen. Skolorna är dock inte jättebra, men hittade lite känsla och flyt stundvis. I collectingring tappade jag först lite konceptet men när Ina dök upp skärpte jag till mig och det kändes lite bättre.

Inne på banan kändes det kalasbra! Barbie ställde upp så himla fint! Skolorna blev förstås lite ojämna i kvalitéen, men vi plockade ändå lite sjuor här och var. Jag var också jättenöjd med galoppdelen eftersom den förvända numera känns så himla säker. Känslan i de enkla bytena var bra-men tydligen fallerar min känsla där eftersom jag inte visar skritten ordentligt. Kan skylla på min oerfarenhet i klassen... Hursom var det ett jämnt program och visat på den nivån vi är för dagen.

61,3% och nånstans i mitten av startfältet blev resultat vilket förstås är helt okej. Men jag måste erkänna att det stör mig att vi inte var 0,7 små enheter bättre. Men det kommer med styrkan är min tröst. Nu rider vi ju MsvC på samma % som vi red LA på förra året, så utvecklingen är stadigt framåt.

Min lördagkväll fortsatte med att åka tillbaka med Barb, hem för att äta och ytterligare en powernap, tillbaka till stallet för att ta in och kvälla och sen satte jag mig i taxin och jobbade resten av natten. I söndags var jag trött.

I lördags efter tävlingen släppte jag ut Barbie i hagen med Juno. Gav dom deras hö och Barbie gick bort till däcket och åt. Juno som stod vid grinden lyckades på de tio metrarna till hödäcket trixa till sig så att han blev tvärhalt på vänster bak. Han stod och lyfte på benet och ville inte sätta ner det alls. När jag släpade ner honom till stallet (efter att ha ringt min vän som är veterinär) för att kyla benet ville han bara gå på tån och inte alls sätta ner trakten. Han kotade alltså över en del och det såg inte bra ut.

När jag kollade honom på kvällen var han fortfarande varken varm eller svullen, men ömmar över ballarna. Han var i alla fall mindre halt och stod på benet i boxen utan problem. Vilade även på det andra bakbenet-så det var åtminstone lite bra. Både söndag och måndag har han fått gå i sjukhagen. Idag ska han in på kliniken för att kollas.

Känns så jla ruttet milt uttryckt. Hann precis få honom skodd i torsdags och tänkte sitta upp första gången i söndags. Nu anar jag strålbensfraktur och allt möjligt. Fans jla mögel alltså.

Är sen i oktober jag var igång själv och red honom ordentligt.

Tävling i lördags med Bello och Barbie. Bello uppförde sig med den äran och sprang fint genom travprogrammet i La3. Han tjorvade till lite genom hörnet där insläppet var vartenda gång vilket gjorde att vi missade en del poäng. Bla inför den andra skänkelvikningen. Den första fick vi en 7a på trots att den inte var alls lika bra som den kan vara. Upptagen från galopp till trav är hemskt dåliga och första galoppfattningen (som var i nämnda hörn) var både fel, trutig och kraftigt över tygel. Trots allt detta fick vi ihop 60,7% vilket jag är toknöjd med. Hoppas att det goda beteendet inne på banan fortsätter nu!

Barbies insats är jag faktiskt lite mer kluven till. Hon var alldeles superhärlig på framridningen! Mjuk som smör och gjorde jättefina enkla byten. Inne på banan laddade hon iväg ett par gånger framför domaren varav en gång inne i programmet. Det störde mig så pass att jag tappade ridningen i den andra galoppen att det blev ett omslag och därmed en helmiss i det enkla bytet. En 1a på en koefficientpunkt är inte bra. Däremot lyckades vi få till en 7a på ena slutan och ytterligare en 7a på ena bakdelsvändningen. Totalt fick vi ihop 60,1% vilket jag är galet nöjd med.

Det är visserligen precis på håret över 60-gränsen, men att lyckas med det när vi missade mången poäng på den förvända+det enkla bytet gör att jag känner mig ganska hoppfull. Trodde när jag skrittade ut från banan att vi landade på kanske 55%... Så kan säga att jag var milt missnöjd då.

Till helgen är det ny tävling och Bello ska gå La3 igen och Barbie ska gå MsvC1. Med Bello hinner jag inte få till nånting så mycket bättre. Han måste bara bli väldigt mycket starkare i galoppen, få upp formen överag och helt enkelt bli bättre i grundridningen. Med barbie ska jag rida bättre i galoppen och få till dom enkla bytena. Nu ligger vägen ite enklare i C1 så jag hoppas det hjälper till. Skolorna hinner vi nog inte få så hemskt mycket bättre heller eftersom det är samma som med Bello-hon måste bli starkare för att de ska bli jämnare och bättre.

Lite bilder från tävlingen:

Koncentrerad öppna

Galopp i uppförsbacke

Vi börjar kunna länga minsann!

Travar fort

Bellos ägare har gett honom ett nytt ursnyggt tävingsschabrak som matchar prickarna

Väldigt nöjda båda två!