Ett bra sätt att kunna förbättra sin ridning om en inte har tillgång till tränare alltid är att ha någon som filmar. Det är otroligt nyttigt att se sig själv rida på film. Och lite plågsamt. Det är för min del superfrustrerande att se hur jag rider runt på för långa tyglar och inte alls använder innerskänkeln så långt fram som jag tror. Men alla har vi våra brister och målet är hela tiden att bli bättre och då får en vackert kolla på filmerna och lägga upp en plan för vad som ska förbättras.

Idag har jag således blivit filmad när jag red Barbie. Det är märkligt det där, så fort det är annat folk i ridhuset och därtill en kamera igång så försvinner liksom planen för vad jag hade tänkt med ridningen.. Det blir som att jag rider en liten skänkelvikning här, en liten övergång där, lägger en volt osv osv utan att egentligen GÖRA nåt. Det blir som varken hackat eller malet.

Men skit samma med alla ursäkter. Så här såg det ut idag:

Uppvärmning i trav lite sådär planlöst. Måste ha mer övergångar och tempoväxlingar.

Här fick jag ihop mig lite och red lite skänkelvikningar. Är nöjd med att jag faktiskt kom på mig efter första diagonalen och kortade tyglarna! Det är framsteg. Är lite svårare att flytta för vänster men är ganska nöjd ändå. Ser att jag måste slappna av i ländryggen och sluta svanka när jag flyttar.

Första galoppen för dagen. Handlederna...

Och avslutningsvis lite galoppjobb. Har lite öppnatänk på långsidorna, men där har vi bekymret med innerskänkeln som inte är tillräckligt långt fram. Sen ser jag vad Ina tjatar om nu-att ställningen i insidan verkligen inte är igenom. Lite skänkelvikning och så kunde jag inte låta bli att försöka mig på ett byte:o.

Juno har också gått i ridhuset idag för första gången på en vecka. Målet för dagen var att konsekvent ta igenom att han ska svara framåt på skänkeln även i tempoväxlingar inom gångarterna. I höger varv fattade han poängen fint och några steg här och var, var jättebra med gung i! I vänster varv har han det betydligt kämpigare. Vänsterbogen trycker in och han orkar inte riktigt att räta ur sig. Bryr mig inte om formen alls på honom utan det handlar bara om att ha honom framför skänkeln. När han kommer dit hittar vi en fin form som är lång framför sadeln och går på fint stöd.

Avslutade med att galoppera fräscht framåt i fem varv åt varje håll. Han blev SÅ trött. Skritten hem till stallet gick i snigelfart. Stackars lilla ponnyn! Det är bara att stärka och stärka den ponnyn så kommer han nog också bli riktigt fin. Han har just nu bytt svag sida med galoppfattningarna. För två veckor sen kunde han inte fatta vänster galopp och just nu kan han inte fatta höger galopp. Tycker ändå att det känns bra att den dåliga sidan varieras sas.

Ja för hästarnas del har det blivit vila i dagarna två. Låter kanske som om jag är hemskt bekväm, men när jag börjar jobba tidigt (alltså 13...) så är det sällan jag rider. Mest för att jag vill hålla en hyfsat jämn dygnsrytm med att inte gå upp för tidigt. För då blir det så extremt jobbigt när jag jobbar till 4-5 på morgonen. Som sagt, det är skönt att vara hobbyryttare när en extra vilodag faktiskt inte gör så stor skillnad.

Idag har hästarna även blivit skodda på förmiddagen. Så glad att de båda uppför sig utmärkt så jag bara kan lämna dom inne och åka hem och lägga mig i sängen medan världens bästa hovslagare gör sitt. När jag bodde i Skåne började jag under 2004 köra till en smedja för att få mina hästar skodda. Där blev dom varmskodda och och en ny värld av möjligheter i samband med skoning öppnades för mig. Att få skorna tåriktade och få bättre överrullning gjorde tex en stor skillnad. Med Tetris som hade en skada på ena bakbenet så gick det dessutom att fixa en massa för att ge henne lite extra stöd osv

Sen efter ett par år som jag kört till smedjan så såldes den till en hovslagare som kom från Norrland, Jessica. Jag fortsatte köra dit och var fortfarande lika nöjd. Men så flyttade jag upp hit och under första året så var Tetris barfota när hon ändå var dräktig. När hon sen skulle igång och börja skos så började en jakt på en bra hovslagare. Håll på att slita mitt hår! Med Tetris var det så mycket special och ena framhoven var mindre än den andra förutom den gamla skadan på bakbenet. Höll på med tappskor och elände ett tag där och var inte särskilt nöjd heller med hur hovarna såg ut.

Så en dag dök Jessica upp i stallet eftersom hennes dotter börjat rida där. Helt otrolig slump när det visar sig att Jessica kommer från lilla byn Matfors och hade flyttat hem igen. Hade ingen aning om att jag hade flyttat upp till hennes hemby! Jag blev såklart typ helt överlycklig och än igen hade jag en superb hovslagare och Tetris kunde bli varmskodd igen av en hovlagare med massor av kompetens. Naturligtvis har jag fortsatt med Jessica även till ponnierna. Det känns så bra att ha en hovslagare som det går att ha en bra dialog med och där det hela tiden kan göras det där lilla extra för att få hästarna lite bättre. Tex med Junos patellaproblem så kortar vi tårna bak och lämnar en högre trakt för att underlätta. Med Barbies kotledsissues tåriktar vi för att underlätta överrullning.

Imorgon ska det ridas igen! Båda ska gå i ridhuset fredag och lördag och kanske kanske blir det lite hinder på lördag.

Idag får båda hästarna guldstjärnor! Red först ut med Juno och han skötte sig helt exemplariskt förbi traktor med snöslunga, barnvagnar och skoter med sladd efter i skogen. Kändes överlag mycket avspänd och hittade direkt en bra kontakt med munnen och han kändes väldigt fin. I skogen hade de precis sladdat undan värsta snön så det låg kvar drygt fem cm löst uppepå. Låter lite, men det sög nog rätt bra i benen på honom. Jag gillar inte att rida i djupsnö eftersom det blir en stor påfrestning på senorna, detta var på gränsen för vad jag tycker är för djupt. Men det gav ett lagom motstånd.

Kändes så skönt när jag skrittade hemåt att Juno ändå har utvecklats så fint de senaste två åren. Inser att jag verkligen blivit bortskämd med Barbie som har så lätt för allting. Med Juno tar allt lite mer tid både fysiskt och mentalt, men det är nog inte bara av ondo. Barbie har jag uppenbarligen forcerat med tanke på hennes behandlingar. Nu får Juno två välförtjänta vilodagar i streck.

Sen var det dags för träning med Barbie. Hittade stundvis en helt underbar ridkänsla på henne. Bäst är det i galoppen och vi jobbade lite skänkelvikningar för att hon helt enkelt ska tillåta sig att påverkas utan att hon börjar bromsa. För höger skänkel var hon kalasfin så då skulle jag ställa om henne lite utåt för att "påverkansträna" och då bjöd hon på ett helt rent byte! Det var ju inte riktigt tänkt så men hon gjorde det så himla fint att hon fick en massa beröm och skrittpaus.

Avslutade med lite skolor och vi red dom på ett sätt som blir enkelt för mig. Dvs börja på långsidan i en öppna och sen ta med sig henne i en diagonalsluta upp till kvartslinjen. Det blir korta sekvenser av skolorna vilket känns bättre eftersom hon då orkar göra det med bättre kvalité utan att tappa bjudning.

På mitten nånstan gjorde vi även en mellantrav som kändes sååå bra. Överlag är Barbie mycket bättre än förra året. Formen är bättre, gången är bättre och hon är mycket mer uppe och framme framför sadeln. Hoppas vi kan visa detta på tävlingsbanan i år!

Nu blev det verkligen vinter på riktigt. Nästan -20 under dagen och träningen för Ina blev inställd. Rätt skönt eftersom jag inte alls var nåt ridsugen i kylan. Detta är lite anledningen som jag i princip aldrig gör upp träningsscheman i förväg. Det är så mycket som händer på vägen med väder och vind, hur man själv mår osv. Det är också fördelen med att ha hobbyhäst-även om man har ambitioner är det ingen katastrof om hästen vilar nån dag för mycket eller om arbetet inte följer en exakt plan. Däremot krävs såklart en övergripande plan och just en återblick på veckan som gått gör att en får koll på vad som faktiskt har gjorts.

Förra veckan gick hästarna för lite, så vila pga kylan var inte ett alternativ. Därför tänkte jag att tömkörning var bra, då fick jag minsann också röra på mig och få upp värmen. (Kommer ha träningsvärk imorgon, aint så vältränad...). La också ut fyra cavalettibommer med de två i mitten upphöjda.

Började med Juno och med honom handlade det om att få honom att fortsätta gå framåt utan att jag tjatar på honom. Funkade väl sådär. Stundvis är han jättefin men emellnåt är han seg som kola. Får som inte känslan av att han riktigt vill heller. Sånna här dagar får mig att undra vad det ska bli av honom egentligen? Han kommer nog aldrig tycka att dressyrarbetet är särskilt roligt samtidigt som han ibland riktigt blänker till och jag känner hur fin han KAN bli.

Hoppeponny är väl vad han egentligen är och jag borde börja hoppträna med honom. Men träningarna här ligger som mest på lördagförmiddagar vilket helt enkelt inte fungerar med mina arbetstider. Sen är jag måttligt intresserad av att betala 300:- för hoppträning. Då får hellre min Man hjälpa mig att släpa bommar så hoppar jag själv istället.

Barbie däremot var en riktig prinsessa idag! Hon är så himla fin alltså, vad hon travade! Fick till ett par mellantraver som var helt underbara med massa tryck baikfrån, bogfrihet och sväv. Jobbade lite med samling i galoppen också vilket hon gjorde med den äran. Det är en enorm skillnad mellan Juno och Barbie rörelsemässigt, Barb är lätt och luftig medan Juno är mer typiskt markbunden som en connemara.

Hursomhelst är jag ganska nöjd med dagens motionering av både mig och hästarna. Frös gjorde jag inte och hästarna gick ca 45 minuter var. Ridhuset var nysladdat när jag började och när jag var klar med båda hade jag nog utnyttjat 85% av all yta, ingen voltkörning här inte!

Måndag

Båda vilade eftersom jag inte mådde nåt vidare.

Tisdag

Barb: Skrittade ut en timme.

Juno: Följde med på skritturen som handhäst.

Onsdag

Barb: Ridhuset, 40 minuter.

Juno: Ridhuset, 40 minuter.

Torsdag

Barb: Kliniken för återbesök, frisk och fräsch!

Juno: Vilade.

Fredag

Barb: Ridhuset, 40 minuter.

Juno: Ridhuset, 30 minuter.

Lördag

Barb: Skrittade ut 60 minuter.

Juno: Samma med Ellinor.

Söndag

Barb: Ridit ut längs vägarna i snön, trav pch galopp. 35 minuter.

Juno: Också ute längs vägarna, men joggat. 40 minuter.

Sammanfattning: Det har ridits för lite. Två dagar vila och två dagar med bara skritt, det är inte okej. Har berott på att underlaget inte tillåtit särskilt inspirerande ridning ute förrän idag, kliniken en dag som åt upp en massa tid, jag har mått dåligt och så har inte ridningen med Barbie känts så bra. Därför ville jag inte rida så mycket mer i ridhuset med henne i väntan på träning.

Nästa vecka: Träning imorgon med Barb för Ina. Sen blir dom skodda på torsdag. I övrigt ska det ridas mer och jag hoppas att det fina underlaget som senaste snön medfört håller i sig! Juno kommer att få börja veckan med att få komma ut och galoppera längs vägarna. Tycker att han kan behöva en paus från ridhuset nu när han har jobbat på så bra senaste tiden.

Lördagkväll vilket som vanligt innebär att jag jobbar. Himla smidigt att ha plattan med sig så det går att skriva nån rad. Har fått hjälp av Ellinor idag med att rida Juno. Dubbelt bra eftersom det både sparar tid och ger sällskap i skogen. Hade hoppats på snö redan som under dagen så vi hade kunnat göra mer än att skritta, men tji fick vi. Snön kommer med besked nu under natten istället så jag får väl bita ihop och rida ut båda hästarna själv imorgon. Kan ju vara kul att galoppera lite och när det snö på vägen också går det att trava nästan hela rundan och hålla värmen uppe. 

Ska träna med Barbie för Ina på måndag och då blir det dressyrande även på tisdag så skog blir bra för schemat imorgon. 

Hepp. Roligare än så blir det inte. Nu ska jag fortsätta kasa runt i snön. Fyrhjulsdrift is da shit.

Jag är smått besatt av munskum. På gränsen till onödigt mycket dessutom. Med Barbie har det blivit mitt sätt att se om ridningen verkligen har kommit genom kroppen och även en check på hur liksidig hon är. Hon släpper ffa  högertygel så att jag inte kommer genom den sidan och då skummar hon inte där heller. Kan säga att med just den där högersidan är det stor skillnad när jag rider för Ina, då får jag i princip alltid henne att skumma jämnt. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma dit när jag rider själv..

Idag var inget fantastiskt pass med Barb. Eller egentligen kändes det inte jättedåligt. Jag satt där och fokuserade på mina tre punkter kring sitsen (även om jag mest glömde att korta tyglarna hela tiden), således satt jag väl hyfsat prydligt men jag glömde bort att rida. Det blev varken hackat eller malet liksom. Kontakten kändes bra, men skummet uteblev. När jag väl  kom till en punkt av "whatever, jag galopperar väl istället" så fick jag till lite bättre ridning. Just nu är jag inne i en period där galoppen är enklast att rida på båda hästarna. Verkar inte kunna rida ett vettigt travjobb alls. Men sånt har en tendens att gå i vågor.

Fin i nya schabraket iaf

När jag skulle rida Juno var jag mest hungrig och ville få det avklarat. Blev en ganska snabb framridning om tio minuter i trav och galopp på den där halvlånga tygeln. Den uppvärmningen handlar verkligen bara om att få igång honom lite och att han ska tycka det är enkelt samtidigt som hans sladdriga patella får strama upp sig lite. Är jättenöjd med hans galoppjobb, blev att jag gjorde samma som med Barbie typ och galopperade på för att hitta ridning. Och minsann, för första gången skummade han i munnen! Han har verkligen utvecklats jättemycket senaste månaden och nu kommer kontakten till handen bättre vilket nog är vad som skapar suget. 

Tänk att så lite kan göra en så glad!

Just i detta nu sitter jag mest troligt och rider. Himla käckt det där med tidsinställda inlägg. Annars hade alla inlägg här publicerats mitt i natten och då är det inte så många som är ute och läser inte. I min ridning är just nu Kyra min inre röst. Har roat mig med att sitta och kolla clinicdelar som ligger ute på tuben. Med Ella har det blivit tydligt att jag måste bli starkare i bålen för att klara av att sitta emot. I detta klippet ger Kyra massor av bra tips:

Brukar bara välja tre fokuspunkter när jag rider, annars blir det alldeles för mycket i huvudet för att klara av att omsätta i praktiken. När en skrittar fram så är det guldläga att tänka på sin position i sadeln. Sitt mitt över hästen och som Kyra säger "sitt som om du sitter på en stol". Ta ut benen (lättast med ett i taget) från hästens sida så att du hittar känslan i sadeln utan att klämma. När du hittar sitsen så styr runt lite med sitsen på lång tygel utan att ta i munnen på hästen, gör halten genom att andas ut och bli tung i sadeln.

När jag sen börjar rida och ta tyglarna försöker jag genom hela passet tänka på att få in mina armbågar till sidorna. Så som Kyra visar i klippet att armbågen ska vara stark och handleden elastisk är förstås målet om det krävs. Det är dock stört omöjligt att lyckas med om en har armbågarna så långt ut i från kroppen så det får plats två små grisar i mellanrummen. Ett led i detta är även att jag måste KORTA TYGLARNA!

Sista punkten är att vara stark i magen och "sitta kvar" utan att falla som en fällkniv. Detta är ffa ett problem i galoppen. Det har blivit bättre sen sadelbytet, men är fortfarande en olat. Lite skillnad mellan hur det är att sitta på hästarna faktiskt. Juno är mycket lättare att sitta på och hålla en hyfsad position. Åtminstone när han rör sig framåt med bjudning.

Avdelning; "fällkniv"