Fiorano-min sorts hästblogg

Alla inlägg under mars 2013

Av My Jeppsson - 21 mars 2013 23:56

I princip varje vecka förundras jag över trådar som dyker upp på Buke om tips på vilket bett som ska passa deras heta/olydiga/skenande/gapande häst. Ingen verkar nånsin reflektera över dressyrarbete. Sällan verkar folk heller reflektera över VAD dressyrarbete är. De verkar många gånger ha bilden av att dressyr är att fräsa omkring i ökad trav. Att det innebär att få hästen lydig, mjuk och trevlig att rida verkar ha glömts bort på vägen. Om man dessutom i sin enfald skulle påtala att de kanske borde rida mer dressyr ist för att betsla upp är kommentaren "jag är hoppryttare" inte helt jätteovanlig. Jättekonstigt.


Ett annat fenomen i samma stil är när folk visar filmer när de hoppar sina hästar. Hästar som springer med näsan i vädret, inte tar en enda förhållning och det gärna ser helt och fullständigt livsfarligt ut är inte heller det ovanligt. Ja jag är nu en gnällig dressyrtant, men är det verkligen så himla livsviktigt att ta sig över ett j-kla hinder att man väljer att bortse från att hästen ska vara lydig? Det är mycket möjligt att det är fel på mig-men jag förstår det inte?


Ja ja, alla gör förstås precis som de själva vill och naturligtvis också på det sätt de anser vara bäst. Och för det mesta lär man sig av misstagen. Jag har ju också varit den där som ridit på pessoabett (till mitt försvar var det på 90-talet och då var pessoat himla trendigt), jag har också haft ett ömt kärleksförhållande med min gramantygel (som jag iofs tycker är bra rätt använd) och mina hästar har förr om åren varit allt annat än välridna på marken.


Men nånstans på vägen har jag dels lärt mig att det är bra mycket roligare att rida en lydig och välriden häst och det där med skarpa bet är verkligen inte min grej. Har upptäckt att jag föredrar att betsla hästarna så att de hellre tar tag i bettet och vill lägga sig lite på det. Lättheten i handen rider man sen dit.


 



Av My Jeppsson - 20 mars 2013 23:36

Ja, vad som inte händer är frekventa blogginlägg. Massa jobb och två ponnier gör att vissa saker helt enkelt blir lidande. Som min lägenhet. Husmor på gymnasiet hadde med all sannolikhet kallat den en "sanitär olägenhet". Hon gillade det uttrycket. Eller så berodde det bara på oss som bodde i södra flygeln. Hmm, kan faktiskt varit så också. Även hästarnas utrustning är pinsamt skitig. Får ta och göra något åt det på lördag när det ska fotograferas lite.


Så nånstans mellan jobb och ponnier händer inte mycket och sanningen är att det passar mig riktigt bra. Har inte ens haft migrän på flera veckor vilket jag inte kan minnas när det hänt sist:).


I helgen fick jag en fråga av en kund som jag tror att de flesta svarar på utan att egentligen tänka efter. Han undrade vad mitt mål med livet var. Detta med anledning av min flytt upp hit osv (kunder är extremt frågvisa så fort de hör min dialekt). Tidigare har jag alltid svarat att jag ska plugga klart och sen får jag se vart jag hamnar nånstans. Men istället svarade jag att mitt mål är att må bra och trivas med livet.


Tänk vad skönt att kunna se tillbaka på sitt liv som att man faktiskt mådde bra istället för att tänka "dom där åren mådde jag så dåligt att jag knappt minns dom". Inte sagt att man ska undvika allt som krävs att man kämpar lite extra, men ändå att samtidigt tänka på sitt eget välmående-kunna ta det lugnt, varva ner och ha en tanke på återhämtning. Det är så mycket prestige i hur folk väljer att leva sina liv för att inte tala om alla samhällsnormer man ska följa. Man ska ha ett "fint" jobb också utöver allt det där andra som familj osv. Att köra taxi är tydligen inte ett "fint" jobb. Detta baserat på att innan kunder tagit reda på att jag har några högskolepoäng pratar med mig som om jag är lite bakom. Jag vet inte riktigt vilken bild folk har av taxichaufförer egentligen-men inte är den särskilt bra. Och skillnaden på bemötande från kunder när de ser mig som "taxichaufför" och "student med extrajobb" är större än man kan tro. Som offer för normerna säger jag dessutom att jag är student fastän jag inte läst något på snart två år. Bättre än så är jag inte.  


Samma kund som ställde målfrågan undrade också varför hans fru hade lämnat honom (jo, för att jag är kvinna vet jag ju precis hur hon tänkte). Men uppriktigt tror jag inte att det är ovanligt att kvinnor (och män naturligtvis) när det kommit till 40 inser att "det här är ju inte vad jag ville med livet" och då har styrkan att lämna det. Jag vill inte hamna där. Det kanske är för att jag är feg eller så är jag bara cyniskt eftersom det är alltför sällan jag träffar personer som är lyckliga i sina förhållanden. Det verkar mer handla om bekvämlighet, slentrian och rädsla för att bli ensam och vara den som blir över som gör att många stannar i sina förhållanden.


Så mitt livsmål har blivit att må bra. Just nu mår jag bra av att köra taxi och pyssla med ponnier. Vem vet hur jag känner om några år eller ens om några veckor. Allt ändras och inget är någonsin skrivet i sten.


...och ja, det är fortfarande väldigt mycket vinter,

 



Presentation

Hollywood Barbie Q

 

  f-07

e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.

Juno Rock n Roll

  f-09

e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.

Tetris M

  2001-2011

e Quite Easy-Tabac

Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.

 

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards