Fiorano-min sorts hästblogg

Alla inlägg under november 2012

Av My Jeppsson - 28 november 2012 21:02

Ja, då har jag till slut avslutat mitt maraton av skam då jag sett alla filmerna. Tja vad ska man säga. Gör så här;


Twilight: Första filmen är väldigt vacker. Den mörka stämningen som beskrivs om Forks i boken kommer verkligen fram. Mötet mellan Bella och Edward är bra och det är tydligt att de har mer kemi där i början än i fortsättningen av filmerna. Det är gulligt och det är sött. Men det finns toner som går igenom som gör att man höjer på ögonbrynen för att det känns som märkliga ideal. Det känns liksom inte helt bra i hjärtat att småtjejerna som älskar Twilight får för sig att killar är "romantiska" när dom nätterna i genom tittar på dig när du sover, eller om de följer efter dig upp i skogen för att sen berätta att de är ett monster och helst av allt vill äta upp dig. Detta är inte romantiskt beteende, det är crazycreepy och INTE hur ni vill att en snubbe ska bete sig.


New Moon: Detta var min favoritbok eftersom Bellas förtvivlan efter att Edward försvunnit känns på riktigt. I boken illustreras hennes depression med ett antal helt tomma sidor vilket jag tycker är det bästa Stephenie Meyer lyckas åstadkomma i hela bokserien. Att förmedla tomheten av att bli lämnad. Filmen var faktiskt inte så dålig som jag befarade. Den visar Bellas elände bra och även hennes vänskap med Jacob. Slutet med Volturidramatiken känns sådär fräsch kanske och även frieriet. Men men, det är amerikanskt de luxe och då är det klart att den ultimata kärleksförklaringen är ett giftermål.


Eclipse: Också förvånansvärt mycket bättre än vad jag trodde. Det händer ganska mycket och fajten med Vicoria funkar. Men nu börjar regissören gå på myten om Twilight och jag fick snespel första gången Jacob visas i filmen. Han står på en parkering, vänder sig om och då zoomar kameran in honom och musikens stråkar går i extas. Kom igen liksom. Visst att snubben är snygg, men allvarligt? Det är bara gjort för att fjortisarna i biosalongerna världen över ska oooo:a och aaa:a och dåna lite. Suck.

...och så börjar Bella bli lite frisky men Edward (som varit sjutton i ca 90 år) vill att dom ska vänta tills dom är gifta. För han tänkar på Bellas "virtue" (typ renhet). Jomensåatt så hade nog de flesta sjuttonåriga killar resonerat. Känns rimligt.


Breaking Dawn I: Här börjar det gå utför. Det känns som tidernas tråkigaste bröllop komplett med en ständigt darrande underläpp från Kristen Stewarts sida. Hon blir verkligen bara sämre genom filmerna. Till slut är dom gifta och försvinner iväg på sin smekmånad- och äntligen ska Bella få ligga! Naturligtvis blir hon gravid efter två små veckor, efter att så länge ha drömt om att få leva i synd med sin vampyrhunk. Ingen kan förstå hur hon blivit gravid eftersom Edward egentligen är död, men det är ju lite så det fungerar i USA-tjejerna blir gravida till höger och vänster men dom vet inte riktigt hur eftersom sexualundervisning i ett antal stater i USA.


Breaking Dawn II: Sista filmen och tur är väl det. Den är milsvid ifrån den fina känslan i första filmen och den är genomgående en "snoozefest" som Heidi Klum hade kunnat säga. Bella blir vampyr, Bella är vacker, hennes unge med det fullständigt gräsliga namnet Renesmee växer så det knakar och flyger för att fånga snöflingor. Volturi är på gång igen och nu ska det fajtas! Här finns det också ett problem för regissören eftersom böckerna har så stadiga fans kan de inte frångå handlingen för mycket. I boken är det heller inte mycket action. Regissören tar då det berömde "Dallas-greppet". Alltså "vi visar något som egentligen inte händer och säger att det bara var en dröm (ja ja, vision)". Lite oldschool sådär bara för att få visa huvuden som slits av kroppar och vargar som drar sin sista suck (under denna fajten hann jag bla läsa en tråd på Buke som handlade om spammeddelanden på fejan, ni vet dom där som uppmanar folk att dela statusar för att "skydda" sina upplagda foton och fixa inställningar för att man inte ska se vad dom gillar och kommenterar. Min kommentar till det är att vill du vara hemlig ska du inte vara på fejan).

Tillbaka till filmen så var det bara en dröm. Vilken tur för nu kan Bella och Edward leva happily forever och Jacob får tröstpriset i form av deras dotter.


Jag vet inte, men fimerna lämnar en fadd känsla av omoderna ideal och slisk som jag inte riktigt kan skaka av mig. Lite som den där sockerhinnan som blir på tänderna när man ätit för mycket godis..


Nu ska jag rensa sliskigheten med att se senaste Sons of Anarchy. Garanterat sockerfritt.



Av My Jeppsson - 26 november 2012 18:22

Många gånger har man väl hört uttrycket "har du inget vettigt att säga är det bättre att vara tyst". Lite av den anledningen har det inte skrivits ngt här de senaste dagarna. Har helt enkelt inget vettigt att komma med i kombination med att jag har jobbat en hel massa och även hunnit med att ligga under en filt på ett badrumsgolv efter tre stackars glas vin.


Barbie och jag verkar vara på väg neråt efter en tid där det mesta bara har gått bra. Tråkigt förstås men det är ju så det är. Idag var vi ute i skogen och hamnade mitt i en skur med regn/snö/hagel. Inte jättekul men vad gör det när underlagat för en gång skull var fullt ridbart. En stor fördel med att jobba dom tider jag gör är att jag kan vara i stallet väldigt mycket dagtid. Så dagens största mål var att rida i dagsljus. Men dagsljus en dimmig, mulen, regnig och grå novemberdag är inte synonymt med ljus. Det är någon form av grått filter av halvljus.


Dagens ljus är dock flitigt använt i Twilightfilmerna. Jag har läst alla böckerna för några år sen och har nu faktiskt börjat se filmerna. Dom ÄR ju snyggt gjorda men vissa saker driver mig fullständigt till vansinne. Tex Edwards tjat om hans försvunna själ och Bellas "virtue" som hon skulle förlora om de ligger med varandra innan de är gifta. Oh please. Det finns scener i Twilight som skriker crazystalker så mycket att jag skriker lika mycket åt hela företeelsen. Jag gissar att jag och de trånande fjortisarna som kollar filmerna på bio hade gapat på vitt skilda ställen i filmerna och av vitt skilda anledningar. Jag kommer i oändlighet hävda att författaren Stephenie Meyer har sålt sin själ till djävulen för att ha lyckats få en sådan enorm framgång med Twilight. Dom är varken bra skrivna eller har ett vettigt budskap (gift dig med killen som egentligen vill käka upp dig och dessutom psykiskt utpressar dig) och ändå gick dom inte att lägga ifrån sig. Ja ja, jag är inte sämre än att jag ska fortsätta mitt Twilight-maraton med Breaking Dawn ikväll. Låt moraliseringen fortsätta.


När jag jobbar läser jag mycket under all den väntetid som oundviklig i en taxi. I helgen läste jag (för andra gången) ut Hollywoodfruar av Jackie Collins. Den kom ut i början av 80-talet och Jackie Collins var en riktig tantsnuskikon för sin tid. Hon revolutionerade med att skriva öppet om sex och framförallt att hon även utmålade kvinnorna i sina böcker som äregiriga, sexlystna och allt utom heliga. I våras läste jag årets tantsnusksenastion Fifty Shades och himmel vad jag skämdes över könsrollerna och den moralisering som gjordes. Lilla heliga Anastasia som "får ordning på" stygga Christian Grey utan att dras ner i mörkret som hans livsstil är. Jackie Collins kändes fortfarande fräschare och revolutionerande att läsa. Otroligt att en nästan trettio år gammal bok kan ha fräschare syn på kvinnor än storslagna moderna sensationer som Twilight och Fifty Shades.



Av My Jeppsson - 22 november 2012 00:53

När man har häst så har man förstås också ett stort ansvar. Alla vi olika hästägare hittar också olika "käpphästar", saker som är extra viktiga för oss. Naturligtvis är helheten det viktigaste och förhoppningsvis vill alla hästägare sin hästs allra bästa. Blev lite inspirerad av en annan blogg där det skrevs om hästägarens nojor om vad som var viktigt för henne. Blev lite nervös när jag läste det då jag inte alls kände igen mig:o. Jag nojar inte särskilt mycket om hästarna även om jag nog kan vara väldigt tramsig med vissa saker.


Jag fullständigt avskyr lite strö i boxen. Massor av spån ska det vara och jag måste erkänna att jag saknar att ha häst på halm. Sömnforskning på häst visar att hästarna ligger ner dubbelt så mycket på halm, de får också ett naturligare beteende då de har möjlighet att pilla runt i halmen och har något att tugga på. Tyvärr är halm hårdvaluta här i norrland. Så spån it is och jag försöker kompensera med mycket spån istället så att de iaf ska vilja ligga ner mycket. Med tanke på hur spåniga båda två är om morgonen gissar jag att dom gör det också:).


En annan sak är att jag omöjligen kan banta en häst. Att ge dom hö precis på minigränsen (1kg ts/100kg) ger oftast alldeles för lite tuggtid på ett dygn. I synnerhet nu när de inte kan tugga på ngt i hagen och som sagt att de står på spån. Därför är alltid mina hästar lite för tjocka:p. Barbie äter nu ca 10kg och Juno ca 12 kg. Hade jag kunnat hade de fått gå på fri tillgång, men det experimentet med Barbie slutade att hon i princip rullade fram. Vi har helt enkelt alldeles för bra hö.


I övrigt så känner jag mig nästan dålig i jämförelse med många andra hästägare. Jag pysslar inte så hemskt mycket med hästarna:o. Ska jag rida borstar jag bara av och har oftast hästen klar på tio minuter. Borde också putsa min utrustning mer och det kan vara så att jag har Sveriges mest misshandlade Childeric:o.


..eller vänta helt utan andra nojor är jag inte. Är en fullständig täckesmaniker:D! Mina hästar är välekiperade i fina täcken och garderoben fylls ständigt på med täcken i nya tjocklekar och färger. Tror jag hittills med ponnierna är uppe i 15-16 täcken som de delar på:o. Väldigt bra att de har samma storlek:D.


...och just det en sak till. Jag kan inte göra samma sak i ridningen två dagar i rad. Möjligen ut och skritta/rida i skogen men då varierar jag garanterat vägen ist. Är helt omöjligt att rida två dressyrpass på raken för då tycker jag synd om hästen att den ska jobba två dagar på ridbanan. Jag inser det orimliga i detta, men fixideér är ganska sällan särskilt rationella. Och variation skadar inte så det funkar för oss:).


Men det är nog allt. Tror jag:o.

Av My Jeppsson - 19 november 2012 23:43

Det är svårt att veta hur andra uppfattar hur bra man egentligen rider och hur de tycker att det ser ut. Jag tror dessutom att detta är något som de flesta av oss ryttare har svårt för. Många blir så upptagna med hur det ser ut och vad alla andra tycker att de glömmer bort att rida. Det finns ju inget känsligare för oss som rider än just vår egen ridning. Att då inte vara tillräckligt bra är bland det jobbigaste som finns. Ridning som sådan är dessutom knepig eftersom det inte spelar någon roll hur länge man har ridit, för man kan hela tiden hitta fel och saker som måste förbättras.


En ytterligare dimension som troligen är en bidragande faktor till att många tonåringar faktiskt slutar rida är den extrema negativitet man kan mötas av i stall kring sin ridning. Att konstant bli nedslagen och få syrliga kommentarer stärker inte många. De flesta bryts ner och tappar sugen. I det it-samhälle vi lever i stannar det heller inte vid kritik i stall. Den än värre kritiken finns här på internet. Att lägga ut en dålig film eller dåliga foton på ett forum som Bukefalos är i princip likvärdigt med en virtuell halshuggning.


Eftersom jag inte helt sällan gör tvärtom vad som förväntas lägger jag ut bilder som inte är perfekta. Jag har ganska många brister som ryttare och jag är heller inte ett proffs. Ovanpå det har jag gett mig på att utbilda båda ponnierna själv och dessutom tränar jag för sällan. Samtidigt är jag rätt säker på att jag i stort representerar den typiska svenska amatörryttaren. Eller kanske inte. Tycker att vartenda kotte sitter och rider msv och själv har jag inte gjort annat än att kasat runt L:B de senaste hundra åren. Det har förstås med hästarna att göra också, men ändå..


Idag blev jag fotad under ett lite kortare ridpass på en frostig ridbana. Underlaget var på gränsen till för hårt men hyfsat ridbart ute på fyrkanten.


Började förstås med att skritta fram. Skrittar ner till ridbanan på lång tygel vilket tar nån minut och skrittar något varv inne på banan på fortsatt lång tygel. Tar sen tyglarna och checkar så att hon lyssnar förhållande och framåt, målet med formen är att hon ska vara så lång som möjligt.

 


 


 


När jag börjar trava vill jag ha henne långsam och vänta på mig. Hon är en pigg ponny som lätt kan bli hastig och springig i traven och att rida henne långsam fungerar faktiskt över förväntat. Jag kommer egentligen ur en ridning där jag lärt mig att hästen alltid ska gå framåt framåt framåt-framförallt unghästar så det kändes tvärfel när min nuvarande tränare ville ha traven långsam. Forskning visar dock att det är fart som är skadligt för kotlederna så jag tänker som så att är hon på bogarna är hon det lika mycket om jag rider framåt som om jag rider långsamt, men det sliter mindre om det går långsamt;).

Något som vi verkligen har problem med är att hon är svår att få ut halsen på-i synnerhet när hon är laddad. Vilket hon verkligen var idag:D. Hon blir då kort, släpper bettet och drar in näsan i bogen.


 


 


 


Galoppen är utan tvekan Barbies bästa gångart! Den är stor, luftig och en av de bästa galopper jag någonsin ridit i! Idag var den riktigt laddad dessutom med mer luft än vanligt. Det är så himla härligt att sitta på en häst som det bara är roligt att sitta på fastän hon busar till det. På min Tetris var det rätt ofta lite för spännande och det kändes som om jag kunde landa precis var som helst. Vilket jag dessutom fick erfara då och då.


 


 


När hon väl lugnat sig var galoppen fin. Pga underlaget var det rätt begränsat att fortsätta jobba henne även om det är något vi verkligen behöver.


 

 


Sen är det det där med sina brister. Mina handleder lever sina egna liv. Särskilt den vänstra är ute på egna äventyr allt som oftast. Jag har också en förmåga att få balanspunkte för långt fram. Hör säkert ihop med mitt lite för långa överliv. Men sen är det ju så att alla har en massa fel, och allt man kan göra är att vara medveten om dom och göra sitt bästa för att förbättra sig:).

 


För oavsett hur bra eller dålig du är ska det vara roligt att rida!!

 





Av My Jeppsson - 18 november 2012 19:42

Skrittade en härlig sväng ikväll i mörkret under stjärnorna. Att vara ute och skritta kan vara den bästa meditationen i mitt liv. Eller ja, mocka bajs är också ytterst meditativt. Det är en enkel uppgift och när allt annat i livet faller ger mockningen nån form av kontrollkänsla, För er som eventuellt inte håller på med hästar men som ändå läser kan jag rekommendera det;).


Finns inte så mycket intressant annars att skriva om. Ska börja min kväll med att titta på Stephen Amells magrutor i Arrow och sen fortsätta kvällen med ett maraton härliga bögar i Project Runways tiondes säsong.


...men jag måste innan dess nämna Guccis hästkollektion. Prisvärdhet är väl knappast något Gucci satsar på utan mer design. Dock skulle jag vilja säga att de kraftigt missat målet.


Snyggast är filten, den kostar ca 1.200 dollar

   


Gräsligast är stövlarna. Dom påminner om mina könstläderstövlar jag fick när jag började på ridskola. Dom kostar dock lite mer än konstläderstövlarna, närmare bestämt ca 975 euro.

 


Kläderna andas i mitt tycke mer Börjes än highfashion Gucci.

 


 


Sadel och schabrak med en produktbild som Hööks hade skämts ihjäl över. Det fula (och felvända) schabraket kostar 1500 dollar. Jo tjena.

 



Misstänker att Guccis kollektion framförallt kommer att finnas på sponsrade tävlingsryttare och väldigt rika amerikanska tanter och deras hästar.

Av My Jeppsson - 17 november 2012 17:12

Vet inte riktigt varför, men mitt huvud känns ovanligt tomt. Vanligen brukar jag kunna tycka och tänka om det mesta och dessutom mest hela tiden. Tyvärr (eller för vissa kanske tack och lov) verkar inte energin finnas för det just nu. Igår fick jag dock en härlig energiboost tack vara en underbar ponny och att ett fyrkantsspår var saltat och uppharvat på lilla ridbanan. Kunde rida ett riktigt ridpass-halleluja! Sådana stunder gör mig nära nog religiös så glad jag blir. Barbie blev lika glad hon och var väldigt pigg och laddad.


Sen jag fick Barbie har jag haft betydligt tydligare planer för hur jag lägger upp ridpassen och var jag vill ha henne utvecklingsmässigt. Nu är hon stadig och har gått några bra L:B-program och därmed är siktet förstås på L:A. Det vi då behöver befästa och bli starka i för att komma upp en klass är förvänd galopp, skänkelvikningar i trav, galoppfattningar från skritt och förstås en aningen högre och mer samlad form.


Passet igår börjades på en mycket pigg ponny som var lite svår att få koncentrerad. Red därför direkt in i en övning där det händer mycket för att få koncentrationen på arbete. Punkt ett är att hon ska vara rak i kroppen och spåra. Hade fyrkanten att tillgå och red henne utåtställd genom första delen av hörnet, ställde sen om inåt (tänk på att ställnig endast är framme i nacken och inte genom kroppen, något som ofta glöms bort), ut på långsidan rätade jag ut nacken och flyttade i en svag rak skänkelvikning ett par meter innanför spåret och flyttade sen ut igen. Red några varv så här i en långsam trav där hon skulle vänta på mig och i en så låg form som möjligt.

Galopperade sen nåt varv åt båda hållen där jag också lekte lite med ställning och red även en mycket svag öppna längs långsidorna. Efter en skrittpaus jobbade vi med den förvända galoppen. Började med att göra små bågar på det hyfsat mjuka underlaget innanför spåret, red då alltså bågar på samma spår som jag värmt upp med skänkelvikningarna. Hon gjorde det jättefint! Skrittpausade lite (vilket jag gör genom hela passen, med ffa under galopparbetet) och fortsatte sen med att från kortsidan skära hörnet och rida ett rakt spår från kvartslinjen till mitten av långsidan, på den linjen fattade jag förvänd galopp ur skritt red den förvända genom halva nästa kortsida lite drygt och gjorde övergång medd ca fem travsteg och sen ner till skritt. Skrittade ca 10 steg och fattade sen rätt galopp. På följande långsida red jag lite framåt och upptag och sen ny trav/skrittövergång för att sen skära hörnet på nytt. Nyttig övning som går att variera och dessutom är en bra förberedelse för enkla byten. Dom behöver dock inte sitta förrän nästa höst om jag kanske vågar starta en msv:c :o.


Hon gjorde allt så himla fint och det var så otroligt roligt att rida! Jag är helt enkelt inte särskilt svår att göra lyckig, allt som behövdes var lite salt, en harv och pigg ponny.


...gjorde för övrigt en liten blunder i morse. Efter att jag slutade jobba kom jag hem och konstaterade att jag lika gärna kunde hålla mig vaken tills det var dags att släppa ut hästarna. La mig därför i soffan och kolade på några avsnitt Project Runway (s10). Åt förstås lite godis till detta. När det var dags att ge sig iväg var jag verkligen tvungen att borsta tänderna, smågodis har den effekten. För extra fräsch känsla skjöljde jag även med tokstarka Listerine. Vad jag inte tänkte på då var alkolåset i taxin jag har hemma. Alkolås tycker att Listerine är ekvivalent med att ha shottat tequila fick jag lära mig. Så det var vackert till att ta en morgonpromenad för att ta sig till stallet. Tja, egentligen borde jag skämmas för att jag öht tar bilen till stallet alls. Det är 800 meter.




Av My Jeppsson - 13 november 2012 18:11

Då har verkligheten som är mitt liv hamnat i en bekant stagnation. Det står still. Inget nytt under solen, endast frusen lera. Det går inte att rida för den är stenhårt och fruset. Blir svårt att inte känna att man står still och stampar på samma ställe när det är så här. Skulle kunna gett ett finger för att få ett ridhus just nu. Hade jag haft pengar hade jag förstås kunnat vara mer effektiv och kunnat ta mig till valfritt ridhus, men som det ser ut nu är offrande av kroppsdelar en större realitet.

Så här i mitt tragiska (och inte så lite självömkande) liv väntar jag på snön så att det ska gå att rida. Ska det ändå vara så här kallt kan det ju lika gärna vara snö på backen.


Det finns människor som tar det piano när de väntar på något de längtar efter. Laidback tror jag termen är som de flesta känner till. Jag är inte sån. Jag är mer av det neurotiska slaget som vill ha det jag vill nu. Inte imorgon, inte om en vecka eller nästa år, men nu nu nu. Jag är usel på att vänta och när jag väntar blir jag inte helt sällan (och inte heller helt befogat) på rätt shitty humör. Det finns också en stor klump dubbelmoral i detta eftersom jag alltid är sen och låter således väldigt många väldigt ofta vänta på mig. Ja ja, jag har aldrig sagt att jag är perfekt.


Jaja, Barbies ena bakkota är fortfarande aningen svullen. Hon är ohalt och oförskämt pigg så hon får röra på sig som vanligt. Eftersom det ändå inte går att rida innebär det en himla massa skritt. Juno är pigg och tycker att livet är skittråkigt. Han fick gå en promenad igårkväll och tackade med att stå lite på bakbenen.

Av My Jeppsson - 12 november 2012 10:00

Att Tv4 och deras journalister helt enkelt måste hålla någon form av agg till ridsporten och deras tro att alla som håller på med ridsport antingen är vansinnigt rika eller fjortonåriga flickor kan inte få lov att gå obemärkt förbi. På en vecka har de lyckats göra två kalkoner (pun intended); först i morgonsoffan och senast under söndagens sportsändning. Mathias Tjernström hävdar det vansinniga i att småflickor har fått tömma sina sparbössor för att Sara ska få behålla Mrs Medicott. Hästen som "inte ens" var den som gick OS. Redan här blir det uppenbart att den gode Mathias inte riktigt förstått att en häst inte bara går ett OS lite sådär i förbifarten utan att det just kräver en enorm talang och sen år av träning för att den ska kunna göra det.

Att det senare skulle vara småflickor som skänkt sin klena veckopeng så att rikemansdottern Sara (tilåt mig småle) ska slippa betala själv är ju en fördom som Tv4 själv spätt på genom sin taffliga intervju med lilltjejen i Tv4 morgon.


Men det ÄR bra att denna diskussionen kommer upp till ytan och in i media. Det har varit tyst länge om ridsporten och det är dags att den lyfts fram för vad den verkligen är. En hård slitsam verklighet med oss som brinner för det vi gör. Det borde vara dags för ett nytt programformat om och med hästar och hästmänniskor i någon form av vardagsliv. Trean har börjat sända sitt "Småstadsdrottningar" om ett gäng damer som försöker vara "ngt stort" i sina hembyar. Det känns platt, tillgjort och meningslöst. Jag tror att alla vi som nånsin stått i ett större inackorderingsstall vet hur väldigt mycket intriger i bästa dokusåptastil det kan förekomma. En inte helt dum programidé för att visa vardagen i stall och den krassa verkligheten. Det är inte glamouröst och det är heller inte sporten från sin vackraste sida heller, men vi behöver väl knappast hymla med den verklighet många lever i?


Låt folk få en insikt i tre-fyra hästmänniskors vardag. Alla i olika ålder och livssituation, någon som går i skolan och har egen/egna ponnier som satsar på tävlande (och snälla låt det inte vara den storbloggande tjejen som varit med i Ponnyakuten), en ridskoleunge där ekonomin inte finns att ha egen häst, och en eller två i mogen ålder som får laborera med häst, familj, barn, jobb/studier. Verkligheten helt enkelt.

Presentation

Hollywood Barbie Q

 

  f-07

e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.

Juno Rock n Roll

  f-09

e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.

Tetris M

  2001-2011

e Quite Easy-Tabac

Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.

 

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6
7
8 9 10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards