Fiorano-min sorts hästblogg

Alla inlägg under januari 2013

Av My Jeppsson - 31 januari 2013 23:09

Om jag försöker skriva ett inlägg om dagen så håller jag igång mitt skrivande. Det är kanske ett sätt att få lite motivation att skriva på det som egentligen ska skrivas på. För jag tycker att det är kul ATT skriva. Hade jag utifrån läst mitt tjat om den där oskrivbara uppsatsen hade jag i mitt (kanske inte så) stilla sinne velat skrika "men för h-vete bara skriv!!". Men det är märkligt hur blockerad man kan bli. Lite som att man (eller är det bara jag:o) kan titta på disken i diskhon i två veckor innan man faktiskt tar tag i den-eftersom den trots att det ser ut som om den är på väg, ändå aldrig klättrar därifrån självmant.


Juno verkar otroligt må som en prins trots kastrationen igår. Han är pigg, fräsch, ytterst lite svullen och sitt alldeles vanliga glada jag:). Hoppas det fortsätter så.

  ''


Barbie fick två veckors vila här i januari. det var alldeles för kallt och hon har inte vilat sen i juli, så det passade rätt bra. Har ridit tre dagar nu och hon är pigg som tusan:D. Hon känns superfin och ger mig fortfarande ett stort leende varje gång jag rider. Lääääängtar till tävlingsdebuten som jag gissar blir i slutet av april.


 




Av My Jeppsson - 30 januari 2013 23:20

På fejan skickas det runt ganska mycket bilder med mer eller mindre tänkvärda ordspråk. Ett och annat är faktiskt rätt kul/tänkvärt/bra. Det senaste vettiga jag såg var något om att "Tomorrow is the promissed land". Konoommer inte ihåg det ordagrant men det var iaf innebörden. Skulle vilja säga att det dessutom illustrerar min tillvaro rätt bra också. Tex har jag inte druckit ngt vin ikväll för att skriva min fantastiska uppsats. Jag får göra det imorgon istället. Eller kanske inte för jag ska jobba på fredag. Men söndag kanske, eller vänta då ska jag jobba på måndagen. Så ett tappert fösök får eventuellt göras på tisdag. Av någon form av invand idioti tror man alltid att det finns en morgondag att göra allt det där man skjuter upp. Suck.


Kastreringen av monsterponnyn gick iaf utmärkt idag. Nu är jag istället väldigt nervös över att det inte kommer att läka ordentligt. Dessutom ska jag spruta penicillin ett par dagar. Sen Barbie chockade på penicillin i början av sommaren känner jag mig inte så peppad inför detta.


Juno-ser ite ut som att han tyckaer att något saknas:D

 

Av My Jeppsson - 29 januari 2013 22:53

Det dåliga samvetet beror helt enkelt på att jag inte tar mig för att skriva på den där uppsatsen. Jag är nöjd med ämnet, jag vet vad jag vill ha fram och jag vet vad jag ska skriva. Och ändå blir det inte gjort. Fick ett tips av en vän med mååååånga högskolepoäng att dricka lite vin. Det var hennes vanna när hon skrev uppsatser. Med tanke på hennes aktingsvärda antal högskolepoäng borde hon vara smått alkoholiserad men jag är tämligen säker på att hon klarade sig från den fällan. Ja ja, det står en flaska vin i kylen så jag får nog ta och göra ett försök i veckan. Jag menar som det är nu blir ju inget skrivet lik förbannat.


Det dåliga samvetet gör naturligtvis även att jag inte heller skriver i bloggen. Tydligen ger det mer dåligt samvete för att jag trycker ner tangenter på en blogg än det faktum att jag trycker lika mycket på tangenterna i mitt konstanta slösurfande på Bukefalos. Eller jag vet inte om jag kan kalla det slösurfande med tanke på de hetsiga diskussioner jag tydligen inte kan låta bli att hamna mitt i. Är det inte rygglinje och en obefintlig trapeziusmuskel (hade nån hastigt väckt mig mitt i natten för nån veckan sen hade jag troligen reagerat med att skrika trapezius, har skrivit det ordet en sisådär 300 gånger känns det som), så är det diskussioner och viktigheten med bjudning hos en unghäst. Iofs så spelar det egentligen ingen roll vad jag säger på vilket givet ämne som helst för antingen så rider jag för dåligt själv eller har för dåliga tävlingsresultat i för låga klasser för att egentligen ens ha rätt att uttrycka min åsikt. Det är lite så Buke fungerar.


Ett annat dåligt samvete (som iofs är tudelat) är att Juno kastreras imorgon. Hormonerna har snurrat till det ganska ordentligt i planeten på honom och han är varit lite väl dum när jag ska rida förbi andra hästar. Han har rest sig och är inte särskilt kontaktbar. Detta hade säkert gått att korrigera och komma ur men jag vet ärligt talat inte hur mycket det är värt. Om jag någon gång säljer eller vill att han ska tävlas av ett barn så måste han vara stensäker även för sagda barn att rida och hantera.  Han är dessutom mycket svårmotiverad i ridningen och även om bjudningen är fin i skogen sitter jag lite med andan i hasen när vi möter andra hästar eftersom han inte är på hjälperna och dessutom uppför sig på inget önskvärt sätt. Jag hoppas att detta kan göra att han även blir mer arbetsvillig.


Tröstar mig med att han kommer att få ett bättre liv som valack. Det blir lugnare i huvudet för honom, han kan ha kompis i hagen (hoppas innerligt att han kommer att kunna gå med Barbie så småningom), jag kommer att kunna köra honom i släpet tillsammans med Barbie vilket förenklar tävlingar och träingar. Ja ja, nu hoppas jag bara att själva kastreringen går bra, bara det gör mig så nervös att jag väl borde dricka lite vin.


 

Av My Jeppsson - 7 januari 2013 23:21

...there's a way. En gammal svensk plattityd är "vill man så kan man", den må vara sann med ändock med viss modifikation. Patrick Kittel sa i sin clinic under Globentävlingarna att alla kan rida Grand Prix. Ja, jag tror att han har helt rätt. Men precis som när det gäller allt annat handlar det om hur mycket man VILL rida GP och vad du är beredd att offra för att komma dit. Är du beredd att ge upp ditt vanliga liv och flytta till Tyskland/Holland och jobba och slita livet ur dig hos en riktigt bra ryttare där du får möjligheten att rida mycket, ja då ökar din möjlighet kraftigt att nå ditt GP-mål. Men om du tror att du ska nå det målet (om du inte har några pengar) samtidigt som du pluggar till socionom och försöker leva med häst på studiemedel-ja, då blir garanterat väldigt mycket svårare.


Hur man än gör handlar det bara om prioriteringar och där tror jag att det brister för många som gnäller och säger "det går inte". Det är klart som f-n att det går att nå sina mål om målet i sig är den stora prioriteringen. Lite som att det är klart att det går att gå ner i vikt/sluta röka/få klart skolan om bara motivationen finns där. Utan motivation och den där riktiga kämpaviljan när man känner starkt för något känns det naturligtvis stört omöjligt.


Det jag vill ha sagt är att om du känner starkt för något sätt dig ner och tänk igenom hur du ska uppnå det du vill. Det kan verka omöjligt, men sällan är det så himla omöjligt som man först kan tro:).


Vill man så kan man sa dom alltså förr. Jo, vill man så kan man iaf försöka för allt man är värd. Ibland räcker det inte till hur man än gör för att man saknar talangen/fel plats vid fel tid/eller att man bara inte är rätt person. Om det kommer till den punkten, och du ärligt har försökt nå det du var ute efter, ja då kan du alltid titta tillbaka och säga till dig själv "jag försökte iaf mitt yttersta".



Av My Jeppsson - 3 januari 2013 18:28

Idag tog vi oss ut i skogen jag och Juno. Än igen måste jag bekänna hur inte kul jag tycker det är att rida unghäst. Med Juno blir det dessutom ytterligare en dimension osäkerhet eftersom han är hingst och jag vet inte riktigt hur han kommer att bete sig kring andra hästar. Men samtidigt är det bara att bita ihop och rida. Alternativet är att jag skulle ha en häst som någon annan grundutbildat och jag måste lägga ner energi på att få hästen på min ridning. Då föredrar jag hellre att ta den här smått osäkra tiden då allt är nytt för hästen och under tiden hålla i mig för allt vad jag är värd:D!


I vilket fall som gick vi ut hårt direkt med att rida förbi ridskolans hagar fulla av ponnier. Juno berättade först väldigt högljutt att han fanns till-men reaktionen från ponnierna var att knappt lyfta näsan från höt. Mycket tacksamt. Vi tog oss även förbi stora ridbanan där det var lite folk som red. Uppe på vägen blev det lite mer spännande med bilmöte, men vi överlevde även det.


När vi hade kommit genom halva rundan i skogen tog det tvärstopp när Juno fick syn på en man som var ute och gick. Mannen hade ett koppel i handen, men ingen hund syntes till. Jag bad honom kalla in hunden för att jag tänkte att det skulle bli säkrare att passera. Tji fick jag för hunden kom ut ur skogen bakom mig och Juno och sprang i full fart mot husse precis förbi oss. Tack och lov för att Juno ändå är så klok som han är (och att han är van vid Tyra)! Blev bara lite hopp men det hade kunnat bli riktigt farligt även med en äldre häst. (Mötte mannen på tillbakavägen också, men då hade han kopplat hunden:))


Ridningen idag gick iaf väldigt bra! Jag hade rätt i mitt antagande att bjudningen fanns mellan granarna för han var riktigt pigg. Kunde rätt enkelt smacka på för att han skulle falla in i galopp. Första gången blev det bara tre steg. Man får känslan av att han tycker det känns lite konstigt med ryttare och sadel när han galopperar. Andra galoppen blev bättre och tredje höll han jättefint! Galoppen är helt klart hans bästa gångart precis som hans syster. Hoppas att få till den bra på kvalitén för då ska han ha åtminstone en 8 på den.


Den svåraste idag för honom var att skritta hem:D. Han som har känts som tryggheten själv att skritta på halvlång tygel var jättepigg och ville bara fortsätta. Man blir riktigt glad av honom för öronen är hela tiden spetsade rakt fram och han ville bara framåt och vidare.


Barbie fick även hon komma ut i skogen. Hon är verkligen tryggheten själv och jag hoppas att Juno är som henne om ett år:). Red på hacket och det hjälper verkligen till att få henne att länga ut halsen. Vi har även hittat en riktigt fin trav-nu ska den bara balanseras upp lite men den ger en riktigt fin känsla. Tror att det hänger ihop med att överlinjen börjar bli längre. I vilket fall som är det kul med framsteg!

Av My Jeppsson - 2 januari 2013 23:47

Det är kanske för att man är hästmänniska som man aldrig blir helt nöjd. Det finns ingen ryttare som kommer ut från en bana och säger att precis allt var skitbra. Dom säger först "ah vad skänkelvikningarna/bytena/längningarna/ var bra" och fortsätter lika fort med "MEN vi måste jobba på rakriktningen/övergångarna/händerna". Aldrig riktigt nöjd helt enkelt.


Barbie gick på banan idag för jag tänkte att idag lär den vara bättre ån gårdagen eftersom det är lite kallare och det hade kommit nån cm snö under natten. Tji fick jag för nu hade dom äntligen plogat. Hysteriskt ojämnt och i stort behov av sladdning. Så det blev ett kortispass. Red på bett för första gången på ett tag då jag bara lallat i skogen på hacket. Är inte så tokigt att rida på hack som variation. Det avslöjar väldigt mycket om rakriktingen inte är bra och huruvida hästen är jämn i sidorna eller inte. Så idag kunde jag korrigera lite mer på bettet och hon kändes toppen! Väl framme till handen och mjuk:). Hade bara underlaget varit bättre...


Juno fick skor mitt på dagen idag. Han är måttligt road av övningen "stå stilla" och han är lite överallt. Men men, skorna kom på och nu är han vintersäkrad. Red nere på stora banan med honom i kväll och satt upp direkt utanför stallet och red ner. Gick jättebra och han känns rätt säker att sitta på. Nere på banan var återigen bjudningen nån helt annanstans än hos oss. Men men styrningen var ju bra. Skrittade hem efter en knapp kvart och han gick som om han aldrig gjort annat:). Imorgon blir det skogsridning och sen håller vi nog oss där januari ut. Bjudningen kanske finns bland granarna?


Måste också säga att jag blir väldigt glad av era kommentarer! Jag gillar att skriva och när jag sitter i taxin hinner jag dessutom tänka alldeles för mycket-en blogg är en rätt bra ventilationsplats för mina filosoferingar har jag insett:).

Av My Jeppsson - 1 januari 2013 15:52

Nyår kan vara min favorithögtid eller vad man ska benämna det som. Lite av samma anledning som jag gillar måndagar (de som inte gillar måndagar bör ta reda på varför och göra förändringar utifrån det och inte gnälla på fejan). Det är något nytt att påbörja ett oskrivet blad osv. Jag gillar den tanken trots att det inte alls är sant. Det är inte ett nytt blad och det är definitivt inte oskrivet. Förutsättningarna jag hade hade för mitt liv i söndags är exakt dom samma förutsättningar som jag har idag. Förutom att jag förstås är två dagar äldre och kanske någon erfarenhet rikare. Det enda som kan skapa förändring är trots allt endast en själv och då spelar det ingen roll om det görs i samband med en vanlig grå onsdag vecka 13 eller för att det har råkat bli ett nytt år.


Men det är nog ändå lättare att skapa förändring i samband med att något är nytt. Så har det iaf varit för mig. De senaste fem åren har jag varje år gett mig själv nyårslöften. Och då menar jag inte struntlöften som att sluta äta godis och att alltid komma i tid, jag vet att dom skulle vara helt omöjliga att hålla. Mina löften har gett mig stora livsförändringar, jag har provat olika jobb, börjat studera, flyttat hundra mil mm. Nytt löfte för i år är också gjort. Mina löften är dock bara till mig själv och inte för andra, jag vill inte ha pepp eller hurrarop för att jag håller dom. Jag gör löftena för att jag ska få ett bättre liv och vad andra tycker om det är tämligen ointressant.


Sammanfattning för förra året är ganska enkelt summerad som att det inte riktigt blev som jag tänkt mig. Barbie skulle tävlas och jag längtade så! Men samma vecka som första tävlingen åkte hon på en elak luftvägsinfektion och fick en mycket oplanerad och lång vila på nästan tre månader. Vi kom dock igen under hösten och vann både klubbmästerskapet i dressyr som dito i hoppning-mycket oväntat och utan tvekan ett av årets höjdpunkter!


Sen var det det där med att jag absolut inte skulle köpa någon egen häst. Nja, det gick ju inte så bra. I augusti blev Juno min och han må vara en del jobb men jag tror verkligen på honom! Med honom hoppas jag uppfylla en dröm att ta fram en godkänd hingst. I år kommer han tyvärr inte hinna bli färdig för bruks så det får bli 2014 som han visas istället. I år satsar vi på kvalitén i september istället. Närmsta målet är dock en helskoning i veckan så att jag vågar rida ut i det här isiga eländet. Jag menar plusgrader i jjanuari?! Flyttade hundra mil med hopp om att slippa sånt här väder..

Presentation

Hollywood Barbie Q

 

  f-07

e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.

Juno Rock n Roll

  f-09

e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.

Tetris M

  2001-2011

e Quite Easy-Tabac

Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.

 

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards