Fiorano-min sorts hästblogg

Alla inlägg under oktober 2013

Av My Jeppsson - 28 oktober 2013 20:08

Det händer helt enkelt inte så mycket. Viss sadelångest har jag, men har i princip bestämt mig för att behålla Childericen. Eller åtminstone inte byta förrän jag har en annan sadel som hon känns lika bra/bättre i. Red i hoppsadeln några dagar förra veckan och den känns hon inte så himla bra i. det funkar då få gånger jag hoppar, men inget mer. Red i Childericen för första gången på en vecka igår och det är en helt annan känsla! Var ett bra pass och vi repeterade lite bytesträning som vi gjorde för Ina fösäkert två månader sen. Till höger satt dom riktigt bra, men till vänster får jag inte med bakbenen. Det är ett av vinterns stora träningsmål.


Juno går också rätt bra nu. Hoppade lite i helgen och provade en linje med bom-tre galoppsprång-litet kryss-tre galoppsprång-bom. han var spikrak och jätteduktig! Vänsterfattningarna verkar släppa mer och mer och idag var han som ett spjut i galoppen på rakbanan. Lite synd att den banan inte är längre så han hade kunnat få upp flåset! Det är på den bästa galoppsträckan i skogen som han har en förmåga att balla ur så den funkar inte så bra för oss. Men men, han får galoppera på där när jag har honom i snöre efter Barbie.


Ridhuset tar sig!


 







Av My Jeppsson - 28 oktober 2013 19:01

Nej jag är inte gay. Men som det visar sig är jag tydligen feminist. Hur hände det egentligen? Har alltid tänkt att det inte finns några större könsskillnader vad det gäller att kunna ta sig fram i samhället. Men så ett och annat högskolepoäng senare i beteendevetenskapens förlovade land öppnades mina ögon. Jo, en viss vän kan också tillskriva sig en del ära, mycket för att hon lånade mig boken "Det kallas kärlek-en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par" (Holmberg, 1999). Om man innan man läser den tycker att vi lever i ett jämställt samhälle får man en och annan tankeställare. Ffa för att hon belyser saker som man antar för att "så är det bara" och inser att det "bara är så" för att vi fostras in i könsroller där kvinnan står i tydlig underordning.


Något annat som också verkligen driver mig till vansinne är den eviga fördomen om att tjejer gillar hästar för att dom är gulliga. Nu är de allra flesta människor som läser här också hästmänniskor och råkar rätt ofta ut för precis samma fördomar som mig så jag behöver knappast berätta hur det är. Men i helgen briserade jag en aning på en kund i taxin som efter att jag berättat att jag håller på med hästar svarar "ja, flickor brukar tycka att det är roligt" (ja, kunden var en man 60+). Men vad sjutton, KOM IGEN liksom! Åh vad trött jag blir och han fick en föreläsning och hur vi socialiseras in i att flickor leker med hästar och pojkar spelar fotboll och att det faktsikt inte är så himla gulligt med hästar.


Ytterligare ett konstant antagande från mina taxikunder är att jag som tjej dels borde vara lite rädd för att köra taxi och dels absolut inte borde "klara av" att köra på kvällar och nätter. Åh jag blir så trött. Logiken är att eftersom jag inte är man har jag svårare att försvara mig rent fysiskt mot besvärliga kunder än mina kollegor. Det må hända. Det kanske verkar konstigt dock, men vi taxichaufförer slåss rätt sällan med våra kunder. Hade vi haft det som vana hade det inte varit så himla bra oavsett könstillhörighet.


..och tro mig; när jag blir arg på kunder som inte uppför sig lyssnar dom. Det trots att jag råkar ha bröst och en mus.


Jag är så himla less på att möta dessa ytterliga vardagsfördomar att det helt enkelt har gjort mig till feminist. Jag är less på rosa kläder med glitter på riktade till småtjejer, jag är less på att killar ska vara Batman på Halloweenpartyt men tjejerna ska vara en sexig prinsessa (iklädd rosa glitter), jag är trött på att vi lever i ett tramsigt ojämlikt samhälle som förhärligar och cementerar uråldriga könsroller om hur tjejer och killar "ska vara".

Av My Jeppsson - 27 oktober 2013 18:21

Som bekant är oktober den officiella bröstcancermånaden. I år föll denna månad även samman med att jag hittade en knöl i mitt ena bröst. Ett litet tips för er som hittar knölar i brösten-gör inte det i oktober. Det svämmar över av bröstcancerfilmer om modiga kvinnor som är sjuka och lider helvetets kval av att operera bort sina bröst och cellgifter osv osv. Det är inte jättepeppande.


Nåja. Knöl hittad och jag ringde vårdcentralen för att boka tid. Jag var väl inte direkt jättestressad över mitt fynd och blev lite förvånad över att jag fick tid samma dag. Valde dock en tid dagen efter. Blev känd och klämd på och fick genast remiss till mammografi. Veckan efter var det således dags för att bli ännu mer klämd (bokstavligen) och känd på. Även en lång nål stoppades in i knölen för att ta ett vävnadsprov.


Slutgiltig dom är inte given men med största sannolikhet är det endast en ofarlig bindvävsknuta. Ska dock till kirurgen nästa vecka för ev ytterligare prover. Dessutom ska jag själv bestämma huruvida knölen ska vara kvar eller inte. Blev lite förvånad av det då jag tycker det känns lite onödigt att bli skuren i om den nu är ofarlig. Så den får vara kvar.


Det är ganska intressant hur man själv reagerar när en sån här sak händer. Jag tycker rationellt att det inte är en så stor grej och om det nu skulle varit cancer så är det något som egentligen också är helt hanterbart. När jag tänkte den tanken att det kanske faktiskt är cancer så var min spontana reaktion "jag vill inte gå upp i vikt av behandlingen för jag vill kunna fortsätta rida mina ponnier". Nästa tanke var "kommer jag orka ta hand om hästarna under ev cellgiftsbehandling?". Ja, ni förstår var prioriteringarna i mitt liv finns nånstans.


Samtidigt som jag då rationellt kände att detta är något jag enkelt klarar av att hantera så reagerade jag ändå rent fysiskt. Det är precis som när jag blir nervös inför tävling, i mitt huvud är jag lugn men jag blir så illamående att jag kräks. I detta fallet reagerade kroppen med brutala migränanfall. Lite spänningar som var tvungna att ge sig till känna på nåt sätt helt enkelt.


Ja ja, det jag vill ha sagt med inlägget är; hittar du en knöl-kolla upp den direkt! Vården kommer att ta dig på allvar! Om det är något allvarligt är tidsaspekten viktig vilket alla i vården är helt på det klara med. Jag kände mig rätt dum när jag bokade tiden, men det fantastiska bemötande jag fått inom vården har gjort mig helt säker att det är bättre att höra av sig i tid. 

Av My Jeppsson - 21 oktober 2013 18:24

Tänkte rida ut med mitt åsnedjur idag men fick vända för det var så himla halt. Hade inte riktigt räknat med det än och har inte vinterbroddat. Ändrade planen innebar ett ridpass på banan istället som har hållit sig bra i kylan. Travade runt på stora volter och var ffa noga med att inte tjata med skänkeln utan låta honom vara samt att hålla bogarna på plats. Efter en stund la jag in lättare tempoväxlingar där jag får honom att trava sakta och tar fram honom. Det är inte tempoväxlingar i den "rätta" bemärkelsen med samling och tryck. Gör det för att övergångarna till skritt blir dragiga och här kan jag hålla kvar honom inom ramen och ändå träna på reaktionen av skänkeln.


Detta är som så mycket annat med Juno att jag får hitta lösningar som jag kanske inte gjort med någon annan häst. Hursom kändes han bra och vi galopperade lite åt höger och repeterade lite fattningar som var helt okej. Gick över i vänstervarvet och han hittade rätt bra bjudning i traven så chansade på en vänsterfattning som banne mig gick igenom. Halleluja! Dessutom ganska bra galopp så jag är jättenöjd! Traven efteråt var också mycket bra med fin känsla. Såna här dagar känner jag hopp om hans framtida karriär.


 


Barbie testades i Alton och det kändes inte helt övertygande. Har dock bestämt mig helt för att Childericen ska säljas och jag ska hitta en helt optimal sadel till henne. Childericen köptes efter att jag haft en Amerigo Vega som ponny inte alls ville röra sig i. Childericen låg inte perfekt och har aldrig gjort, men hon gick så mycket bättre i den att jag gav upp att hitta något annat. Men nu är det så långt tävlingsuppehåll att jakten kan återupptas. Just nu vill jag testa en Amerigo CC och ev en DJ, sen har mina ideer tagit slut.


Tävlade som bekant i lördags och den var en spänd tillställning. Jag missade ändrad starttid och kom upp på hästen med andan i halsen. Hann tjugo minuters framridning i ett litet ridhus med stora hästar. Vi kände oss små och jag hade väldigt svårt att komma till en bra ridning.


Men men in på banan kom vi och Barbie tyckte det var ett himla läskigt ridhus. Tittade otroligt mycket för att vara hon och hon var tokspänd. Fick göra det bästa av det hela men det var inte vår snyggaste stund inne på en tävlingsbana inte. Red på 59,33% vilket jag ändå tycker är en okej lägsta nivå eftersom vi hade ett antal fyror och femmor.

http://www.youtube.com/watch?v=vh46JJ-ir_Y&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw

Av My Jeppsson - 19 oktober 2013 08:52

Det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner med att blogga. Inte för att det spelar så stor roll ifall jag gör det eller inte iofs. Men för min egen del är det rätt intressant att kunna gå tillbaka i tiden och påminnas ffa om hästarnas utveckling.


För utvecklingen sker i allra högsta grad. Förra helgen debuterade Barbie och jag medelsvår dressyr. En milstolpe för min del även om MsvC egentligen bara är gamla L:A6. I don't care. Vi red även en L:A1 förra helgen där hon kändes jättefin men jag sjabblade mig och red fel väg så den blågula försvann ur sikte. red fel väg i MsvCn också vilken gjorde att vi hamnade under 60%. EM-finalen visade att det kan hända de bästa, men det är ingen ursäkt. Man får dessutom lov att ha uppläsare av programet på tävling vilket jag nog faktsikt ska prova när jag rider nya program.


MsvC2, 59,55%

http://www.youtube.com/watch?v=Zg7Opxdtql4&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw


L:A1, 66,58%

http://www.youtube.com/watch?v=KnHN2G_wCuY&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw


 


Även Juno fick vara med på söndagen. Red L:C1 men valde att inte bråka med galoppen, så vi travade bara runt. Han var jättejättetrött och skötte sig efter omständigheterna bra. Dagen innan gjorde vi en sadelprovning med Sofia Thodenius från Amerigo. Naturligtvis ville han ha en jättedyr Alto. Mutter. Provade först en DJ men du var han sur och ville helst inte göra nånting. I alton surade han litegrann, men det berodde nog mer på att han ville kolla läget om det funkade. För annars gick han mycket bra. Travade riktigt fint och jade bra bjudning i högergaloppen. Orkade inte med att bråka med vänstergaloppen då utan ville bara att det skulle funka.


Juno travar L:C1

http://www.youtube.com/watch?v=5xfnfhKbUbk&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw


 


Om Barbie funkar i Alton också så kommer jag med sorg i hjärtat sälja min Childeric:(. Tänk att man kan vara så kär i en sadel? Innan drastiska beslut tas kommer jag prova en Jaguar på Juno också. Dom är rätt mycket billigare än en Alto... Men jag har en känsla av att även Barbie skulle kunna funka i Alton eftersom Childericen egentligen är lite för stor för henne. Childeric är verkligen väldigt stora sadlar! När jag kom upp i Amerigo undrade jag vart sadeln tog vägen, dom är väldigt nätta vilket såklart gör sig bättre på ponnierna. Kanske är en annan sadel vad som behövs för att få lite mer rygg och tryck i henne.


Idag rider jag sista tävlingen för säsongen. Vi avslutar med ytterligare en MsvC2 och idag ska jag banne mig rida rätt väg! Sen är det nästan ett halvår till nästa tävling. Under vintern ska vi bli starkare och sätta bytena så vi förhoppningsvis kan gå ut o MsvC och sätta kvalen ganska omgående till MsvB. Det är mitt absoluta mål för nästa säsong, men det får förstås ta den tid det tar med ljuvliga lilla superponnyn.

 

Av My Jeppsson - 7 oktober 2013 22:21

Det är allt lite roligt med unghästar. Jag hävdar då och då att jag egentligen inte alls gillar att rida unghästar samtidigt som jag inte skulle vilja ha en häst som någon annan utbildat (ska jag korrigera fel korrigerar jag hellre dom jag själv är orsak till). Just att det vänder fort både upp och ner med unghästar är dock ganska roligt.


 I början av förra veckan var Juno mycket mycket billig. Han avslutade dock veckan med att på lördagkvällen göra sitt allra bästa pass nånsin på banan. Kanske var det för att jag var superinspirerad efter att ha sett Patrik Kittel testrida fyraåringarna eller bara att Juno hade en bra dag. Vad det än berodde på så var han kalasfin med alldeles superhärlig bjudning och galopperade som aldrig förr. Första gången jag öht har kunnat tänka på form i galoppen. Yey!


Däremot gick inte Barbie så bra i lördags. I efterhand inser jag att det var alldeles mitt eget fel. Jag pressade alldeles för hårt och hon orkade helt enkelt inte. Är otroligt jobbigt när man i efterhand kommer till insikt om hur orättvist man har behandlat sin häst. Usch och fy. Ikväll fick hon ett pass på banan som bara var i positiv anda. Galopperade i rätt fräsch arbetsgalopp på stora böjda spår med mycket förvänd galopp. Fokuserade på lösgjordheten hela tiden i den förvända. Hon spänner lätt till i den förvända och blir kort och hög i halsen. Men idag kändes det fint.


Avslutade med att hoppa några språng och hon blev så himla glad:D. Hon hoppade mig nästan ur sadeln och hade ett riktigt bra tryck i sprången. Hon bjöd som tusan på hinderna och var som en liten tiger. Borde nog hoppa mer tycker hon.


Juno fick också hoppa idag. Kändes mycket bättre än sist då han surade ihop lite stundvis. Men han hoppar lite som en ridskolehäst och tar inte i ett uns mer än han behöver. Kommer nog bli betydligt roligare när hinderna blir högre. Som det är nu kliver han typ över dom. När markarbetet sitter, och rakhet osv är bra då höjer vi. Men egentligen tycker jag inte att han är klar att hoppas öht markarbetsmässigt. Gör det för att jag tror det gynnar bjudningen för honom.


Lite film på Juno från idag:

http://www.youtube.com/watch?v=S0CIcGlXJyI&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw


 


 

 


 


 

 

 

Av My Jeppsson - 5 oktober 2013 18:08

Ja, rubriken är verkligen två motpoler. Har idag en liten stund under eftermiddagen tittat på en lokal ponnyhoppning. Först lite framridning/framhoppning och även lite inne på banan. På framridningen reds och reds och reds det. Ingen plan utan ungarna fräser mest runt, lite samma på framhoppningen-det finns ingen plan utan det är stressat och det hoppas och hoppas och hoppas även om det är trekvart tills de ska in på banan. Dom där ponnyföräldrarna som tydligen ska ha en massa åsikter om hur ungarna rider lös med sin frånvaro. Jag fick känslan av att ungarna lite släppts lösa med sin ponnier vind för våg för att klara av att förbereda dom alldeles själva. Det är mycket begärt av barn i den åldern må jag säga.


Uppe på läktaren fann jag de omtalade ponnyföräldrarna. Jag har fått lyssna på skitsnack om hur illa andras ungar rider och hur sjutton dom kan leda en viss pågående cup. Tydligen var det att dessa andra barnen hade så höga stilhoppningspoäng vilket gjorde att dom ledde. Då började det snackas om hur onödigt stilhoppning är och ungarna ska minsann lära sig att rida fort för det är så man vinner rosetter.


Inne på banan speglades föräldrarnas åsiker. Det var minsann ingen stilhoppning där inne inte. Ungarna red för kung och fosterland och 9 av 10 ritter gjorde fysiskt ont i mig att se för att drog och slets och dom stackars ponnierna får knappt en chans att hoppa ordentligt. Till min fasa finns det tydligen fortfarande dom som anvnder pessoabett dessutom. Arnold Assarsson har startat en blogg där han pekat ut hur viktigt det är för ryttare att nöta grunder och stilhoppnings absoluta nödvändighet. Han har så rätt. Herregud vad de flesta ungarna behöver skickas på dressyrkurs istället för att fara runt på hopptävling efter hopptävling.


Ett citat från dessa (otäcka) ponnyföräldrar var att ungen skulle med sin ponny hoppa tre dagar i veckan, konditionsträna två dagar och trimma dressyr en dag. Det var minsann receptet på framgång. Jag undrar i mitt stilla sinne hur många ponnier de avverkar på en säsong? Det försklarar också det fullständiga bristen på välridna ponnier på backen


Min fortsatta eftermiddag har varit här i soffan och tittat på livesändningen på clipmyhorse från fyraåringarnas Breedersfinal. Dvs testridning av Patrik Kittel. Patrik är för mig en sån här eftermiddag Gud själv. Himmel vad bra karln rider. Han förklarar känslan hästen ger otroligt bra och hur han vill påverka hästarna och hur han vill att dom ska reagera. Otroligt fina hästar där U Bolt (Skovens Rafael) verkligen utmärkt sig med en 10a på ridbarheten. Klassen är inte klar i skrivande stund utan Revolution som är en utmanare står på tur.


Av My Jeppsson - 4 oktober 2013 08:07

En av Freuds många teorier kring försvarsmekanismer är regressionen. Att istället för att hantera vad som ställs inför en på ett vuxet sätt så faller man tillbaka i ett infantilt beteendemönster och hanterar vad det nu må vara mindre vuxet och troligen inte på ett helt korrekt sätt (vem har sagt att jag inte ha nytta av 60hp psykologi?). Lite som Juno och ridningen. Man tror det har gått framåt och sen så backar vi (bokstavligen) rätt många steg bakåt igen.


Det har de senaste två dagarna bjudits på alldeles fantastiskt höstväder med strålande sol och blå himmel. Så naturligtvis tyckte jag att det passade utmärkt att rida ut i skogen och galoppera. Juno sa nja, tveksamt och helst inte. Det började med lite bråk att stanna och vilja vända här och var. Inte så himla mycket drama, men nog så irriterande. Väl i skogen så var den full av ponnyätande jättestenar och till slut blev det fullständig tvärnit vid ett nedfallet träd. Efter tio minuters bråk satt jag till slut, ilsken som ett bi, av och fick leda min luftballongsponny en bit. Han blåste och frustade och tja betedde sig som ett halvblod helt enkelt.

Satt upp och travade iväg efter en bit med ca en decimeter hals framför mig och svansen som en plym bakom i en balanstrav utan dess like. Han kan tydligen lyfta på benen tjusigt. Jaja hem till stallet på hyfsat säkert vis kom vi iaf.


Igår gjorde jag mig redo för ny drabbning. Red en annan väg där jag kunde rida fram och tillbaka bättre för att kunna ta igenom ordentligt ifall han skulle hålla på att bråka vid nåt specifikt ställe. Var lite småbråk i början men min taktik funkade och han galopperade på i bra tempo i slutet.


Det är så frustrerande att han gör allting så svårt för sig själv (och mig). Jag vill verkligen inte hålla på att bråka och vara arg på honom hela tiden. Jag fjäskar och berömmer så mycket jag bara nånsin kan när han uppför sig för att kompensera, men det hjälper föga. Utvecklingen har iofs gått framåt, men det är ett ständigt ifrågasättande. Önskar att vi hade stora öppna fält att galoppera på här så man kanske hade kunnat busa igång lite mer eget driv i honom.


Den andra lilla ponnyn kompenserar sin odåga till bror på ett utmärkt sätt dock. Dressyrjobbet känns jättebra och igår fick även hon komma ut och busa i skogen. Hon blir som en liten tiger och älskar att galoppera fort. Jag sitter mest och skrattar och tycker det är tramsigt roligt:D. Nästa helg blir det tävling både lördag och söndag för hennes del och även Juno ska starta på söndagen. Blir kortare framridning denna gången..


Åsnan i oktober förra året

 

Presentation

Hollywood Barbie Q

 

  f-07

e: Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Barbie är en vacker connemaratjej som jag haft sen september-11. När hon kom var hon inte riden så mycket. Nu utbildas hon med målet att vi ska tävla msv:b. Det är fortfarande hennes uppfödare som äger henne och när hon är tillräckligt meriterad i sporten ska hon bli avelssto på heltid. Hon är en riktig kalasponny som gör en glad varje gång man rider med sin fantatsiska arbetsmoral och härliga gångarter.

Juno Rock n Roll

  f-09

e Juno Rory-Carnaby Patrick Hooligan

 

Min alldeles egna ponny som jag köpte augusti-12. Fick 9/9 på treårstestet för sin hoppning och belönades med hoppdiplom. Sen Juno kastrerades, vintern-13, har även hans gångarter utvecklats en hel del då han blivit mycket mer avslappnad. Målen med Juno är inte riktigt klara utan vi tar utbildningen i den takt som pasar honom. Han ska iaf tävlas både i hoppning och dressyr i framtiden.

Tetris M

  2001-2011

e Quite Easy-Tabac

Min vackra alldeles egan uppfödning, dotter till min första egna häst Tjitjolina, som efter en fem år lång kamp med långa viloperioder tyvärr aldrig blev fräsch efter en liten krossfraktur i sitt ena bakben.

 

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards