Alltid när man håller på med hästar är en viss distans nödvändig. Distans till sig själv och sin egen prestation, distans till vad man egentligen begär av sin häst, distans till vad man klarar av och vad man behöver hjälp med. För oavsett man är hobbyryttare eller ett proffs måste man som ryttare kunna se sig själv med kritiska ögon och ställa sig frågorna "vad kan jag göra bättre och hur ska jag klara det?".

Efter gårdagens miss med Barbie är det mycket självrannsakan här. Varför funkar inte den förvända galoppen? Vad gör jag annorlunda inne på banan som jag inte gör på framridningen, för där fungerar det. Började även tänka i banorna om det är bakknäna som spökar igen på henne, men det känns inte alls så i övriga ridningen. Nåja, hur det än är och vilket problemet nu må vara finns det egentligen bara ett sätt att komma ur det. Träna mera! Ha hjälp av Ina från marken och jobba för att den förvända galoppen SKA fungera.

Det finns ingen ryttare som är för bra för träning och en tränare på marken. Det är en väldigt väldigt svår sport det här och det är inte alltid som känslan uppe på ryggen alls stämmer överens med hur det ser ut från marken. I programmet Ryttareliten är det så himla bra illustrerat hur viktig träningen är med Charlotte Haid Bondegaard och Triviant. Det räcker inte att vara en av landets bäta dressyrryttare och att ha en riktigt bra dressyrhäst om kommunikationen mellan häst och ryttare inte fungerar. Och hur ska man få kommunikationen att fungera? Jo man tränar, tränar och tränar lite till!

Här kommer lite filmer från helgens tävlingsstarter. Första L:A3 med en pigg Barbie. 61,86%

Sen då L:A4an där jag utgick. Måste ändå säga att jag är rätt nöjd med travdelen och även första bakdelsvändningen.

Har tyvärr inte lördagens film på Bello, men här har vi iaf söndagens ritt på 60,33%. Låten vi rider till i början var visst "Nobody wants to be lonely". Det ville han ju uppenbarligen inte heller.