Varje år vid denna tiden då avelssäsongen drar igång blir en och samma debatt alltid aktuell. Nämligen "hur ska det gå med antalet betäckningar?" Ska de fortsätta minska och hur sjutton ska vi kunna göra något åt det? Tja, min spaning är att de kommer att fortsätta minska och inget stjärnsystem i världen kommer att kunna förändra det faktumet. Grunden till att det ska bli fler betäckningar är så enkelt som att fler ston blir betäckta-så långt alla med antar jag?. Då funkar det inte att de små hobbyuppfödarna behandlas med förakt från "överheten" inom aveln. Med "överheten" menar jag de gamla erfarna, hingstägarna och det kunniga folket

När man i tidningarna (och på nätet) på ena sidan läser "buhu, alla betäcker sina j-la skitston" och på nästa sida läser "buhu, antalet betäckningar bara minskar" så börjar man ju undra vad tanken är? Naturligtvis ska inte dåliga ston verka i avel. För mig är definitionen av ett dåligt sto ett sto som inte håller för ridning, har exteriöra defekter, nedärvningsbara defekter eller helt enkelt bara är fullständigt oridbara. Men om någon vill betäcka sitt söta sto som de kuskat runt femtielva L:C kasser med tycker jag inte att det är ett dåligt sto bara för att hon inte tävlat msv.

För handen på hjärtat vilka består marknaden av? Jo amatörryttarna som vill kunna tävla lite och ha roligt med sin häst. Naturligtvis finns det även en marknad tävlingsryttare som vill satsa på de stora klasserna-men hur många är dom egentligen? Jag vill inte ens ha ett halvblod för att de har blivit alldeles för tävlingsinriktade för de stora klasserna. Det är svårt att ha roligt i skogen med sin häst om den har nerver som en svårklassdressyrhäst och en ridbarhet sm bara ett proffs klarar trots att den travar som en L:C-häst. Som svar på denna spaning brukar man få att "det blir medelmåttor även i en avel som inriktar sig på att föda upp svårklasshästar". Jag skulle vilja vända på det till att "det blir stjärnor även i en avel inriktad på bra psyke och ridbarhet för alla".

...och så har vi det eviga gnället från hingstägarna. "Buhu, min fantastiska hingst får inga ston. Alla stoägare är dumma i huvet och fattar inte vad kvalitet är". Det verkar som om hingstägarna tror att stoägarna ska stå på kö utanför deras stall med sina svårklasston för att vinden har viskat hans namn. För marknadsföring är många hingstägare pinsamt dåliga på. Hemsidor uppdateras inte med varken bilder, tävlingsresultat, avkommor eller vad det kostar att använda hingsten. I dagens it-samhälle är det så vansinnigt enkelt att göra detta att det gör mig rent förbannad att hingstägarna är så pinsamt dåliga på detta!

På Buke läste jag nyss ett annat pinsamt exempel på dålig hingstägare. Han är en av våra mest tyckande personer inom avel och ridsport överlag den gode Johan Ifversen. Men att svara på flertalet mail från stoägare som vill använda hans hingst Dunhill är tydligen under hans värdighet. Stoägaren i fråga kontaktade då Dunhills ryttare och fick där svaret att han inte ska verka i avel trots att det står på Ifversens hemsida att hästen ska vara i avel. Tydlighet kan ju vara en idé här kanske.

Jag vill dock påpeka att det finns goda exempel också på riktigt bra hingstägare när det kommer till att uppdatera om sin hingst! Luxus CML, Canterbury, Gustav, Briar och Dahlwinnie är frekvent återkommande i mitt nyhetsflöde på fejan precis som Stall Waldhof och Hästaks hingstar. Jag tar gärna emot fler tips på hingstar som finns på fejan-ett alldeles utmärkt sätt för hingstägarna att nå ut till folket. För de sociala mediernas effekt i våra beslut ska inte verkligen inte förnekas.