...som jag ser fram emot kürfinalen på torsdag. Det är verkligen vansinnigt sorgligt att två av de bästa dressyrekipagen någonsin kommer att splittras. Det har länge varit känt att både Valegro och Uthopia kommer att säljas efter OS. Redan i vintras var Uthopia på väg att lämna Carl Hester när Minna Telde var och provred. Till slut gick dock inte affären i lås och Minna har fått nöja sig med sin Santana under OS. Undrar också varför hon ska ha en häst till i de stora klasserna? Santana är dessutom (i mitt tycke) egentligen en bättre häst än Uthopia (bättre gång, bättre typ), men bristen sitter på ryggen. Inte att Minna är dålig på någotvis-men hon är inte Carl Hester.

Att ridsporten är en av de stora kapaitalsporterna går inte att förneka. Men vi har länge ändå varit bortskämda med att de "selfmade" ryttarna år efter år kommer fram med nya hästar som de själv utbildat. Jag undrar om inte sporten sakta men säkert står inför en förändring kring detta. Förr har dessa superhästar i toppen i princip aldrig sålts utan har fått vara kvar hos sina ryttare tack vare filantropiska ägare eller för att ryttaren ägt hästen själv. Men iom försäljningen av Totilas sattes plötsligt en prislapp på vad världens (då) bästa dressyrhäst kostade. I det fallet ca 10 miljoner euro. Varken Valegro eller Uthopia kommer troligen upp i exakt samma summa, men jag skulle gissa på mellan 6-7 miljoner euro för Valegro, han är trots allt valack, och en 8-9 miljoner euro för Uthopia som har ett starkt avelsvärde som hingst.

I dagens special fanns två mycket priviligerade unga talangfulla ryttare i Morgan Barbancon och Anna Kasprzak. Båda rider två hästar som tidigare legat i världstoppen; Painted Black med Anky van Grunsven och Donnperignon med Christoph Koschel. Utan tvekan är detta två mycket duktiga tjejer som satsar hårt på sin ridning. Morgan Barbancon är (om jag hörde rätt) endast 19 år gammal! Då är det verkligen en prestation att mentalt klara trycket att rida ett OS. Men jag måste ändå säga att när dessa två tjejer rider så tycker jag att det syns att de inte är "selfmade". De sitter aldrig så prydligt och rider exakt och tekniskt-men jag saknar känslan. Den där fina ryttarkänslan som kännetecknar en fantastisk ryttare som jobbar tillsammans med sin häst och verkligen känner sin häst, som kan hjälpa den genom ett program för att visa den bästa sätt och som visar en annan mjukhet och säkerhet i sin ridning. Som dagens bästa Charlotte Dujardin-hon är ryttarkänsla personifierad! Morgan och Anna är på intet vis dåliga ryttare men om de inte suttit på hästar som någon annan tagit fram hade de heller inte varit där.

Jag anar att detta är början till en ny era i dressyren. Det kommer (liksom saudierna i hoppningen) komma fler och fler nya ekipage bestående av unga ryttare på hästar som vi tidigare sett glänsa med den ryttare som tagit fram dom i klasserna. Tävlingarna kommer att få en ny dimension genom att de gamla ryttarna kommer att få tävla mot sina gamla tävlingshästar med sina nya stjärnor. Jag vill, jag tror, jag hoppas att de "riktiga" ryttarna kommer att gå segrande ur striden.

Samtidigt går det heller inte att vara helt negativ till denna utveckling. Att ryttarna som själv tagit fram sina hästar kan sälja densamma för miljoner av euro gör att den finns en ekonomisk möjlighet för en mindre ekonomiskt priviligerad ryttare att skapa sig ekonomisk säkerhet i sin sport. Men visst är det sorgligt när Charlotte och Valegro inte kan göra en Anky/Salinero och delta i tre OS tillsammans..

 

Ylva Engvall

8 augusti 2012 11:18

... men Charlotte är väl knappast heller en "selfmade ryttare"...

My Jeppsson

8 augusti 2012 19:41

Jag vet ganska lite om Charlottes yngre år. Jag vet att hon hade en GP-häst som hette Frenandez som hon sålde, men vet inte om hon köpte den färdig. Valegro har hon tävlat och utbildat sen han var fyra år. Hon har inte fått honom som en färdig GP-häst för att kunna delat i mästerskap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...