Jag tänkte skriva nåt om hur ridsport inte är en överklassport. Men sen började Saudiarbiens ryttare äntra OS-banan och det går liksom inte att förneka att det går att köpa sig framgång om man har tillräckligt många miljoner på kontot. Ryttarna måste naturligtvis fortfarande tränan riktigt mycket, men de har då också möjligheten att träna för de bästa. Så det är väl klart att möjligheten att lyckas blir större. Ibland fungerar det dock inte trots att man köper världens bästa häst.

Vi andra utan en massa pengar vi kämpar på ändå. Det finns stora förebilder i sporten som kommit långt även om de inte haft en massa pengar bakom sig. Rolf är naturligtvis en bra exempel. Det finns egentligen massor av ryttare som kämpat sig fram utan pengar. Gemensamt för de alla är att de har en enorm talang och har kämpat sig upp tills de fått en riktigt rik sponsor.

Tja, kan väl summera det för min del som att jag varken vill rida OS eller satsa hehjärtat. Jag gillar att vara hobbyryttare i min lilla bubbla och göra det så bra som jag bara kan. Att jag dessutom känner att jag "hittat hem" med att rida ponny gör att jag knappast kommer att bli en världsryttare;).

Tillägger också att när media envist och hela tiden kallar ridsporten för överklassport på ett sätt egentligen hånar alla oss amatörer som offrar massor i sitt liv för att ens kunna ha EN häst. Man behöver inte vara rik för att hålla på med hästar på amatörnivå, då handlar det om prioritering. Att däremot satsa på att bli bäst-det är vansinnigt dyrt. Men det lär det vara i alla sporter tycker jag, även om ridsporten troligen är extrem.