Att vara en riktigt bra ryttare är så mångas dröm. Likaså min. Men desto mer man rider, desto bättre ryttare man tittar på, desto mer man läser på diverse forum (läs Bukefalos) så är det lätt att dra ner sig fullständigt över det faktum att man inte är tillräckligt bra. Framförallt avsaknaden av tävlingsresultat gör många gånger att man inte ens "får lov" att ha åsikter. Eller ja, åsikter får man väl ha-men det är ju naturligtvis så att de som har ridit en  St George på 52% för 10 år sen naturligtvis ändå vet bättre eftersom de har ridit så höga klasser. Jag blir så himla trött på det här, det konstanta nerdragandet av andra ryttare och deras förmåga. Finns det någon annan sport som det pratas så mycket elakt om sina medutövares förmåga som det gör inom ridsporten?

Jag skulle vilja säga att man inte behöver vara en lysande ryttare för att ändå vara bra. Bara för att man inte löser problemen så snabbt som Patrick Kittel hade gjort betyder det inte att man är kass. Så länge det finns en plan för hur problemen ska lösas så kommer det bli bättre! Om du rider och det går dåligt så filma dig själv-be en kompis eller ställ kameran på ett hinderstöd-gör rörelsen -kolla och se vad som blir fel och gör om. Är galoppfattningarna/skänkelvikningen/skolorna dåliga-träna på det! Gör om och om och om igen tills det känns enkelt. Bryt ner rörelserna i korta sekvenser och håll det enkelt! Och om allt bara känns skit-rid i skogen i två veckor och ta en paus från ridbanan.

Själv är jag intet en lysande ryttare. Tyvärr är jag heller inte född med en riktig talang och det jag kan idag har jag jobbat mig till. Men när jag rider har jag ett enkelt system som jag konsekvent följer;

*först ska hästen lyssna framåt-den ska ta skänkel medebums!

*sen ska den förstås gå att stanna

*jag vill att hästen ska vara rak under mig och känna att jag har bogarna på plats och att hästen inte slingrar sig.

Dessa tre punkter är superbasic. När jag väl känner att jag har koll där-det kan ta allt från 10 minuter till två veckor beroende på hur och hur mycket hästen är riden. Många blir upprörda och tycker hästen går dåligt för att den inte böjer på nacken, men det kommer alltid när hästen är inom ramen och på hjälperna. Tror ridning för många hade varit mindre prestationsladdat om de faktiskt fattat det! 

Sen måste man våga vara dålig! Våga fråga hur det ser ut när du rider och vad de på marken ser som du kanske missar som sitter på hästen. Alla kan bli bättre men man blir inte bättre om man inte rider. Det är timmar i sadeln som räknas.   ...och snälla peppa varandra där ute i stallen!

Nu har jag svamlat klart. Har en känsla av att jag kommer att svamla mer om detta någon annan gång:D!

En bild där ridkänslan faktiskt satt hyfsat:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...