Jag är en nörd av stora proportioner när det gärller tv-serier. Jag följer flertalet (varje säsong ca 20 stycken). Men de senaste åren har jag månne blivit lite av en tv-snobb. Det kräver mycket av en serie för att den ska vara bra. Det ska finnas kärlek-med den där extraordinära spänningen där två personer verkar perfketa för varandra men där de själv verkar vara de sista som förstår det. Det ska finnas en spännande historia som känns fräsch. Det ska finnas någon form av verklighetsanknytning (nörden i mig vill här skriva sociologisk kontext). För att finna en socologisk nutida kontext som är samhällskritiserande, eller som helt enkelt visar hur det är i verkligheten utan en Days of our lives-filter (Marlena har trots allt sett likadan ut i femton säsonger-sannolikheten är stor att det beror på att filtret blir tjockare och botoxsprutorna oftare), krävs ett oberoende tv-bolag som klarar sig utan reklamintäkter.

Utan HBO hade vi tex aldrig fått Sex and the City, en serie som i sitt extremt provokativa innehåll aldrig någonsin hade producerats av ett stort amerikansk network som är beroende av annonsörer. USA är moralens högborg och promiskuösiteten och dekadensen i SatC hade aldrig accepterats av majoriteten av annonsörerna. Nu gjorde sig HBP iofs en förmögenhet på SatC genom att sälja serien till networken, men då i en censurerad "moralvänlig" version utan det grova språket och de väldigt nakna sexscenerna. Att det är den censurerade versionen på att de sista tonerna av introt är bortskurna, Mitt råd om du hör detta är att stänga av-du kommer bara att bli frustrerad över att det är en kraftig skren version av en annars fantastisk serie. Eller ja, tills SatC gick på myten om sig själv som hysteriskt modefixerad-men det når sitt klimax i filmerna. Jag vägrar dessutom fortfarande envist att se den andra filmen då jag känner att de hade förstört hela min fina relation till serien. (Ja, jag känner att jag har en relation till en serie-en mycket kärleksfull sådan).

Min senaste HBO-kärlek är the Newsroom. Det handlar om människorna som jobbar med ett nyhetsprogram (om inte titeln sa er det), deras relationer och hur och vilka nyheter som blir nyheter. Det är fantastiska skådespelare, det är precis underbar kemi, det är fräscht och jag gissar att detta är HBOs nya flaggskepp efter the Wire i genren samhällskritik. Skillnaden från the Wire är dock stor då the Wire är en smutsig, otäck, obehaglig historia av ett samhälle i förfall. The Newsroom känns i jämförelse nästan glättigt med designerkläder, snygg miljö och snygga människor. Men det gör ingetalls för min del. Snarare mer positivt.

Kan bara varmt rekommendera!

Det som just nu gör mig mest glad och förväntanfull kommer på torsdag. Känns lite som att vänta på jultomten. Men bättre:D! Men det finns annat som gör mig riktigt glad. På fejan har det i dagarna kommit två bilder på två av de bästa hästarna från OS, båda medaljörer. Det som gör att dessa bilder ger mig ett leende på läpparna är inte en magisk ökad trav eller en perfekt piaff. Det är att dom är vanliga hästar som går i hage. Helt underbart att även hästar i den prisklassen får vara hästar. Jag hoppas att det genom spridningen på facebook kan ge samma effekt som att Charlotte Dujardin rider i hjälm. Det är nu modernt och fräscht att tävla och träna dressyr iförd hjälm, Jag hoppas att det blir lika modernt att ha sin dressyrhäst i stor gräshage och inte i liten grusruta alt inte ute alls.

Valegro:

Undercover:

Jag misstänker att jag knappast var den enda i hästsverige som lipade sig genom Charlotte Dujardins guldritt med underbara Valegro! Det kändes så säkert och jag höll på att få hicka när hon fick den där sista missen när Valegro inte ville sluta galoppera för att piaffa istället. Otroligt att se hur laddad han fortfarande var efter det kürprogrammet. Programmet är en ren och skär styrkeprestation i underbar harmoni. Det jag gillar allra mest med Charlottes ridning (och Carls och Edwards för den delen) det är att hennes händer aldrig verkar tänka bakåt. Hela tiden tänker handen framåt, även när hon tar  upp honom. Det är lite skillnad i jämförelse med Adelindes och Lauras händer. På deras stora fuxar ser det ut som om de likt pansarvagnar tänker fortsätta rakt genom staketet om inte ryttarna tar i och draaar.

Detta OS lämnar mig med blandade känslor. Jag är överlycklig över den fantastiska prestation Storbritannien har gjort med guld i lag både i dressyr och hoppningen, guld och brons individuellt i dressyren och ett silver ind. i hoppningen. Det är ett otroligt resultat som väl iofs Tyskland säkert lyckats med nån gång i tiden. I år tog dom ingen individuell medalj alls i dressyren. En sensation det med. Men det är något särskilt med britterna som gör att man verkligen hejar på dom och vill att dom ska vinna!

Det dåliga från OS har för mig varit först häxjakten på Patrik Kittel med lite foton tagna i osmickarnde ögonblick, sedan saudiernas deltagande öht till följt av försäljningen av Valegro och Uthopia. Av finalens 18 ekipage är det fem av dom vi troligen aldrig mer få se tillsammans:

Charlotte och Valegro

Carl och Uthopia

Anky och Salinero (han ska pensioneras nu, och det har han förtjänat!)

Dorothee och Diva Royal (ägaren, tillika en young rider ska nu helt själv ta över sin fina häst. Detta fick Dorothee brista i gråt under presskonferensen efter Specialen.)

Patrik och Scandic

Att Patrik och Scandic ska skiljas åt är tudelat. OS blev lite stolpe ut där Scandic inte var i den toppform han var i förra året. Jag önskar att de hade kunnat sluta lite mer med flaggan i topp. För Patriks del rent mästerskapsmässigt gör det heller inte så mycket att han blir av  med Scandic. Nästa år lär Donna Unique debutera i Grand Prix och till VM om två år är ekipaget förhoppningsvis redo att ta världen med storm!

Årets dressyr-OS visar också att utvecklingen i sporten går med stormsteg! Kolla bara resultatlistan från Peking:

                                                  

                                                  
                                                  
GP        Kür

Och jämför dagens:

1 Great Britain    Charlotte Dujardin                  Valegro           90.089%

2: Holland            Adelinde Cornelisen              Parzival           88.196%

3: Great Britain    Laura Bechtolsheimer           Mistral Höjris    84.339%

4: Germany         Helen Langehanenberg         Damon Hill       84.303%

5: Great Britain    Carl Hester                            Uthopia            82.857%

6: Holland           Anky van Grunsven                Salinero            82.000%

7: Germany         Dorothee Schneider               Diva Royal        81.661%

8: Germany         Kristina Sprehe                      Desperados       81.375%

9: Holland           Edward Gal                            Undercover       80.267%

10: Spain           JM Munoz Diaz                        Fuego              79.321%

11: Sweden        Tinne Wilhelmsson Silfven      Don Auriello     79.286%

12: Denmark       Nathalie su sayn Wittgenstein Digby               79.089%

13: Austria          Victoria Max Theurer               Augustin           79.053%

14: Sweden        Patrik Kittel                               Scandic           78.738%

15: Italy              Valentina Truppa                     Eremo del Castegno 78.214%

16: Portugal        Gonsalo Carlaho                     Rubi                  77.607%

17: USA              Steffen Peters                          Ravel                77.286%

18: Denmark       Anna Kasprzak                       Donnperignon     76.446%

Med andra ord så hade Anna Kasprzak som kom sist i dagens final kommit på bronsplats i senaste OS! Det är en helt halen utvecklig för sporten att vinnaren dessutom red på över 90%! Man kan inte låta bli att undra över hur ritterna i Rio kommer att vara. Måste också säga att jag absolut inte tycker att domarna har varit överdrivet generösa med poängen under tävlingen, vilket ibland kan vara fallet. Så frågan är vart ska det sluta?

Känner mig tom nu när OS är slut och vet inte riktigt vad jag ska engagera mig i. Men men, jobb hela helgen och nästa vecka kommer min nya lilla häst (mer info kommer då) så det ger sig nog allt.

Det är mycket snack om rollkur/hyperflexion/LDR-kärt barn har många namn. Saken är ju dessutom den att jag i så många år har beundrat AvG och som jag tidigare skrivit förespråkar hon inte denna metod för kreti och pleti. Jag gillar heller inte riktigt hur hätsk debatten blir i synnerhet från folk som inte vet vad dom pratar om. Sannolikheten att de någonsin ens suttit på en genomarbetad och mjuk häst förefaller mig helt omöjlig. Det är otroligt lätt att böja en häst utan spänningar och som är lösgjord i alla möjliga riktigningar.

I vntras hamnade ponnyn i en period där hon släppte bettet och var i princip omöjlig att få fram till handen. Ganska vanligt tycker jag med unghästar som inte riktigt vet hur de ska bära upp sin kropp. Tänkte visa lite bilder från ett av dessa passen där hon kröp bort från min hand. Kan säga att jag inte rider med mycket hand-men håller ändå en kontakt för att hon ska förstå att hon måste gå på kontakten. Här hade troligen många betydligt mer oerfarna ryttare släppt handen och tänkt "oh så fint min häst bär sig". Självbärighet är något helt annat och även om du då kan släppa handen och hästen går kvar i samma position med näsa och nacke så kommer bärighet bakifrån och vid detta tillfället fanns ingen bärighet i ponnyn. Hon var bara riden i knappt fyra månader och dessutom precis igångsatt efter 1.5 månads vila. Med det sagt så kommer bilder på hopkrullad ponny:

Nu är hon förstås inte särskilt böjd i halsen-men tro mig när jag säger att om jag hade försökt böja hade det gått utan tvång och helt utan styrka från min sida. Så att Scandic rids medvetet med huvud och hals i denna positionen känns som ett riktigt ickeproblem. Kan min lilla ponny gå där för att hon vill kan han gå där för att gymnastiseras. Och det jag verkligen vill poängtera med dessa bilderna är att bilder knappast säger hela sanningen om ett ekipage.

Sen innan visste jag att Sharbatly fick sin möjlighet att kvala till OS genom någon specialregel på ett specialsätt. Han hade endast 10 dagar på sig att rida två nollrundor på lägst ett trestjärnigt meeting efter att CAS hävt hans avstängning  Tiden var knapp och då är det tur att man kan speciala lite! Tydligen har tre stycke FEI-snubbar flugits till Saudi för att ställa upp en bana med femstjärning svärighetsgrad. Ryttare och häst får då ta sig runt med högst åtta fel för att kvala. Men OM ryttaren inte tar sig runt med endast (!) åtta fel får ekipaget ett nytt fösök och banan får också modifieras. Om ekipaget än igen inte tar sig runt på mindre än åtta fel så kan ryttaren ändå kvala ifall den av FEI-nissarna som bestämmer (är alltså bara en av tre nissar som tar beslut-de andra är en veterinär och en snubbe som ska kolla att regler och förordningar följs) tycker att ryttaren ändå rider så bra att han klart ska till OS! Jodåsåatt. Det känns ju helt rimligt. Bör tilläggas är att det är ryttaren själv som betalar kalaset. Så det är väl ett himla sammanträffande att Saudis sponsor är god för mer miljoner än det finns kantareller i skogen.

Nu ska jag väl heller inte vara alldeles orättvis mot Sharbatten. Han är faktiskt inte den enda ryttaren som kvalat på detta vis. Även Jordaniens Bisharat har gjort detta. Han är också den typ av ryttare som första omgångens hoppning är till för. En hoppning som för "de riktiga ryttarna" är lätt och som sorterar ut de som inte borde vara där med förhoppningen att de inte slår ihjäl sig på kuppen. Jordaniern kom runt med livet i behåll och 12 fel.

Det fortsätter att krypa i kroppen på mig angåendende saudiernas intåg i den internationella hoppningen. På presskonferensen fick Sharbatly frågan om vem som är hans hjälte. Han svar var "mig själv". Sannolikheten att han skulle skämta är obefintlig. Jag skäms dessutom över att vara en svenska "hästtjej" när jag på ett forum trillade över en kommentar att hon (ja, jag antar fritt att det var en tjej) tyckte det var gulligt hur Sharbatten på en prisutdelning i Göteborg bara släppte hästen och antog att en funktionär skulle ta den. Gulligt är inte riktigt hur jag skulle beskriva den incidenten..

...som jag ser fram emot kürfinalen på torsdag. Det är verkligen vansinnigt sorgligt att två av de bästa dressyrekipagen någonsin kommer att splittras. Det har länge varit känt att både Valegro och Uthopia kommer att säljas efter OS. Redan i vintras var Uthopia på väg att lämna Carl Hester när Minna Telde var och provred. Till slut gick dock inte affären i lås och Minna har fått nöja sig med sin Santana under OS. Undrar också varför hon ska ha en häst till i de stora klasserna? Santana är dessutom (i mitt tycke) egentligen en bättre häst än Uthopia (bättre gång, bättre typ), men bristen sitter på ryggen. Inte att Minna är dålig på någotvis-men hon är inte Carl Hester.

Att ridsporten är en av de stora kapaitalsporterna går inte att förneka. Men vi har länge ändå varit bortskämda med att de "selfmade" ryttarna år efter år kommer fram med nya hästar som de själv utbildat. Jag undrar om inte sporten sakta men säkert står inför en förändring kring detta. Förr har dessa superhästar i toppen i princip aldrig sålts utan har fått vara kvar hos sina ryttare tack vare filantropiska ägare eller för att ryttaren ägt hästen själv. Men iom försäljningen av Totilas sattes plötsligt en prislapp på vad världens (då) bästa dressyrhäst kostade. I det fallet ca 10 miljoner euro. Varken Valegro eller Uthopia kommer troligen upp i exakt samma summa, men jag skulle gissa på mellan 6-7 miljoner euro för Valegro, han är trots allt valack, och en 8-9 miljoner euro för Uthopia som har ett starkt avelsvärde som hingst.

I dagens special fanns två mycket priviligerade unga talangfulla ryttare i Morgan Barbancon och Anna Kasprzak. Båda rider två hästar som tidigare legat i världstoppen; Painted Black med Anky van Grunsven och Donnperignon med Christoph Koschel. Utan tvekan är detta två mycket duktiga tjejer som satsar hårt på sin ridning. Morgan Barbancon är (om jag hörde rätt) endast 19 år gammal! Då är det verkligen en prestation att mentalt klara trycket att rida ett OS. Men jag måste ändå säga att när dessa två tjejer rider så tycker jag att det syns att de inte är "selfmade". De sitter aldrig så prydligt och rider exakt och tekniskt-men jag saknar känslan. Den där fina ryttarkänslan som kännetecknar en fantastisk ryttare som jobbar tillsammans med sin häst och verkligen känner sin häst, som kan hjälpa den genom ett program för att visa den bästa sätt och som visar en annan mjukhet och säkerhet i sin ridning. Som dagens bästa Charlotte Dujardin-hon är ryttarkänsla personifierad! Morgan och Anna är på intet vis dåliga ryttare men om de inte suttit på hästar som någon annan tagit fram hade de heller inte varit där.

Jag anar att detta är början till en ny era i dressyren. Det kommer (liksom saudierna i hoppningen) komma fler och fler nya ekipage bestående av unga ryttare på hästar som vi tidigare sett glänsa med den ryttare som tagit fram dom i klasserna. Tävlingarna kommer att få en ny dimension genom att de gamla ryttarna kommer att få tävla mot sina gamla tävlingshästar med sina nya stjärnor. Jag vill, jag tror, jag hoppas att de "riktiga" ryttarna kommer att gå segrande ur striden.

Samtidigt går det heller inte att vara helt negativ till denna utveckling. Att ryttarna som själv tagit fram sina hästar kan sälja densamma för miljoner av euro gör att den finns en ekonomisk möjlighet för en mindre ekonomiskt priviligerad ryttare att skapa sig ekonomisk säkerhet i sin sport. Men visst är det sorgligt när Charlotte och Valegro inte kan göra en Anky/Salinero och delta i tre OS tillsammans..

Nej det känns faktiskt inte bra i magen att Saudiarabien vann bronset i hoppningen. Det ger mig en mycket olustig känsla inför sporten. Och då pratar jag inte om det faktum att de har tillgång till en oändlig massa pengar och kan köpa sig världens bästa hästar, träna för de bästa osv. Jag menar dels den avstängning om åtta månader för både Sharbatly och Al Eid och dels för att Sharbatly har fått flera gula kort på grund av sitt beteende både mot hästar och officiella FEI-stewards. Ridsporten tycker jag vanligen är en ganska fin sport med (för det mesta) ödmjuka utövare. Det har inte funnits ryttare som har gjort en John McEnroe och fått snedspel på domaren och demonstrativt hoppat av sin häst och gapandes gått därifrån. Det beteende som Christian Ahlmann visade gentemot Codex One när han stoppade, är milt i jämförelse med hur Sharbatly behandlat sina hästar.

Så här berättar ett ögonvittne om händelsen där Sharbatly fick ett gult kort i juli förra året (ja, jag räknar med att ni kan läsa engelska):

"It was a show in Belgium and he was being - how can I most politely say this - quite aggressive in the warm up. Dropped the horse into the middle of a oxer, and horse wound up with cuts on his front legs. A lady FEI steward, whose badge had blown onto her back (it was on a lanyard) spoke to him, and he proceeded to shout at her and use less than stellar language. Piet (Raymakers) tried to calm him down as well, to no avail.

When the lady showed she was a steward, he backed down and said he wasn't going to show and was withdrawing.

Surprise surprise, turns up at the ring on the horse, blood washed off, to compete anyhow. Steward holds him back and speaks to jury, jury eliminates him. Begins effing them as well, gets yellow card"

Att han för det första upprepade gånger medvetet satte sin häst i skiten för att den skulle slå sig är vidrigt. Att han sen fick frispel och gapade på den (kvinnliga) FEI-stewarden är bananas och att dessutom ändå rida in på banan-ja då har killen helt enkelt spårat ur. Att han dessutom bara blev utskickad känns mycket märkligt när FEIs reglemente är följande:

6.2 Abuse of Horses in any form (rapping, abnormal sensitisation or desensitisation of limbs, banned schooling methods etc.) shall entail a fine of up to 15,000.- and/or a Suspension of a minimum of three (3) months up to life;

6.3 Incorrect behaviour towards Event Officials or any other party connected with the Event (other Athlete, journalist, public etc.) shall entail a fine of CHF 200.- to 10,000.- and/or a Suspension of a minimum of three (3) months up to twelve (12) months.  

När Sharbatly och hans lagkamrat Al Eid åkte fast (vid separata tillfällen) för att ha otillåten medicin i hästarna blev de båda dömda till åtta månaders avstängning. Naturligtvis överklagades domen till CAS. CAS har vanligen flera månaders handlingstid-men nu-nu gick det minsann undan! För att påskynda bedömningen gick det tom så fort att de glömde bort att de är tre olika personer som ska säga sitt om varje enskilt fall att det bara var en nisse som gjorde bedömningen. Båda fallen slogs dessutom ihop till ett-trots att det handlade om två olika ryttare, två olika hästar, två olika preparat och två olika tillfällen. Men ska det gå fort så ska det! Tur var väl det (för saudierna) och avstängningen trollades ner till två månader. Usch sa Bill, märkligt sa Bull.  Och Rodrigo Pessoa sa följande (och efter hans borttagna OS-medalj och avstängning bör han veta vad han pratar om):

"One of Pessoa’s main concerns, is the fact that only one arbitrator made the decision, while these cases normally have three judges involved. Further it took CAS three weeks to make their decision while other athletes normally have had to wait several months. The fact that the two riders are judged equally when their former histories are totally different is also a point that Pessoa marks out. Sharbatly has been banned before and he also has severeal yellow cards and warnings from the last two years. Al Eid on the other hand has nothing of the sort. These circumstances are seen in the light of the fact that Saudi Arabia recently offered to sponsor the Nations Cup series for at least one year."   

Ja sambandet mellan Saudis sponsring av Nations Cup gör att allt kring denna affären lämnar en mycket fadd smak i munnen. FEI är också mycket duktiga på att försöka ta bort fokus från saudierna i OS. Diskvalificeringen av Kanadas Victor pga hypersensibilitet (hästen hade ett mycket litet sår med tillhörande pyttelilla svullnad i kronranden, åkte fast i en värmekamera, och bedömdes som hypersensitiv) känns som någon form av "Wag the Dog"-taktik av FEI. Om media koncentrerar sig på detta, gör även publiken det och ingen bryr sig om saudi. FEI kan också peka på fallet Victor-slå sig lite för bröstet och säga att "vi bryr oss minsann om hästarnas bästa". Ja, så länge din sponsor inte tänker sponsra Nations Cup bör kanske tilläggas.

Den gode Sharbatten (och folk blir upprörda över några bilder på Scandic...)

Carl Hester är en riktig förebild inom dressyren! Inte bara har han sina stjärnhästar Uthopia och Valegro ute i hage, de rids dessutom ut i skogen och han har en mycket sund träningsfilosofi. För fem år sen gav han denna fantastiska clinicen där han visar med sina elever sin ridfilosofi. Den är underbart inspirerande och inte kan man väl låta bli att bara älska hans brittsika humor:D! Jag gillar hur han berättar om hur traven rids fram, vikten av självbärigheten och hur hästarna rids i en stretchad form. Sen blev jag väldigt glad av hur han beskriver att man ska rida hästen utifrån och in, alltså att man rider hästen från yttersidan (inte att förväxla med det gammalmodiga sättet att "ha hästen på yttertygeln". Det är nämligen en av min favoritövningar för att få hästen stretchad och rund:).

Carl Hester håller heller inte på med rollkur. Rollkur är iofs ett förlegat uttryck då det nu benämns som hyperflexion eller LDR (Low Deep Round). Jag är möjligen en av få som aldrig haft ett problem med hur holländarna har ridit sina hästar. Jag har varit på flera clinics för Anky van Grunsven och även för Adelinde Cornelisen. Ingen av dessa ryttare förespråkar för att rida med hyperflexion. AvG poängterar dessutom att deras hästar succesivt rids in i det systemet och att det verkligen inte är något som varje man ska hålla på med. Systemet är utvecklat för att rida deras högenergiska hästar utan att de ska bli starka framåt. Istället för att hänga i tyglarna och bromsa dom rider de istället in energin i en kraftig flexning och kan där släppa i handen och utnyttja hästens explosivitet till att utveckla gångarterna och rörelser. På bilder ser det ut som om ryttarnas händer är dragande-men jag är tämligen säker på att känslan för ryttaren är helt annorlunda än hur det ser ut. Alla ni som har en genomriden häst bör rätt enkelt kunnat få hästen att följa er hand utan motstånd-nu inte menat att jag uppmanar till flexning utan mer som en demonstration att flexningen görs självbärigt utan slit från ryttarens sida )om ni behöver slita ska ni nog allt träna på lösgjordheten;)). Att denna typen av flexning dessutom skulle vara signifikant för dressyrryttare har heller aldrig sett en framridning med hoppryttare på toppnivå.

Stormen som blåste upp kring Patrik Kittel både kring videon med tungan och de senaste bilderna tycker jag är extremt överdriven. För det första så råkade Scandics tunga komma i kläm i betten-Patrik rättade även till det med en gång han märkte det-big deal liksom? För det andra var de senaste bilderna korta ögonblick där hästen dessutom blev rädd. Jag undrar om folk aldrig tar bilder på sig själv när de rider? Tycker alltid det finns nån bild där formen är allt utom korrekt. Sånt händer även om man är olympisk ryttare.

Carl Hester flexar alltså inte sina hästar enligt det holländska systemet. Men jag kan ge mig jäkeln på att det stretchingarbete hans hästar gör två dagar i veckan gränsar till samma sorts arbete AvG och gänget gör. För det är helt enkelt så hästarna gymnastiseras. Formen ändras, överdrivs och varieras i oändlighet för att skapa en fullständigt lösgjord häst. Variation är nyckeln till allt hållbart arbete med hästarna! Och hade AvG varit ute och cyklat hade inte Bonfire hållt så länge som han gjorde och inte heller hade Salinero gjort sitt tredje OS!